Gamla bilder vaknar till liv igen

Det är roligt när man kommer över "gamla bilder". Detta fotografi är ur en utav de första långa sessionerna jag tog på min lillasyster. Bilden som är tagen före denna ligger här.
Jag får väl hoppas att jag kommit lite längre med fotograferandet idag. Även om fotografiet är taget utan någon som helst förberedelser, så ser jag massor som skulle kunna göra bilden bättre. Men det är väl det som är meningen, att man ska utveckla sig?

Kalles kusin

Ibland har man tur.
Idag fick jag veta att jag vunnit en tävling hos Full fart med två barn, så snart kommer det fina saker hem till mig.
När jag surfade runt bland gratissaker såg jag på internet att det var en i Oslo som ville bli av med sin TV-bänk så han hade ställt ut den mitt i Oslo. Min sambo åkte och hämtade den, och nu har vi en jättefin TV-bänk att lägga alla våra DVD-filmer i.
När jag städade lite så hittade jag massor av gamla hemtentor och uppsatser från gymnasiet. Då hittade jag en uppsats som jag har efterlyst. Den vann jag nämligen ett pris med, men jag hittade den aldrig på internet.
Nu har jag läst den, och så himla bra var den inte. Men det var skoj att äntligen få läsa den igen.

Så idag känner jag mig som Alexander Lukas, ni vet. Kalle Ankas tursamma kusin.

Årskrönika 2010

I januari var jag nervös för att gå på intervju för ett nytt jobb (som jag nu är fast anställd på).
I februari saknade jag min lillasyster.
I mars ville jag ha sällskap på bussen och fick oväntat besök.
I april var jag på konfirmation och lät kameran lufta sig.
I maj längtade jag efter att fotografera så jag fick ont i magen.
I juni fotograferade jag massor, och hade hemma-hos reportage.
I juli tipsade jag om billigt och bra smink.
I augusti fotograferade jag mina vackra systrar, gick på hårdrocksklubb och var på rollspel.
I september fotograferade jag ett sminkuppdrag
I oktober var jag på Hurts i Stockholm, och bodde på femstjärnigt hotell.
I november antog jag en utmaning som jag inte gjorde färdigt.
I december tittade jag på Pippi som åt godis tills det sprutade ur öronen.

2011 blir ett bra år, ett bättre år.
Gott nytt år!

Filmfestival

Jag har sett många filmer i mitt liv, men säkert inte lika många som någon annan.
Jag gillar tydligen Pippi på rymmen, Dumbo, Bewitched med Nicole Kidman och 500 days of Summer, även om den sistnämnda fick mig på obehagligt humör.
Coco före Chanel såg jag med ett öga, även om jag faktiskt tyckte att den var fin. Amelie (med samma vackra Audrey Tautou) är nog en av de bästa filmerna jag sett. Detsamma med Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Fast jag gillar egentligen inte Kirsten Dunst.
I Am Legend skrämde mig mer än någon annan film. Scream är underhållande och läskig på samma gång, kan det bli bättre?

What is your favourite (scary) movie?

Mars månad

I mars 2006 var jag mörkrädd.
I mars 2008 funderade jag på om jag skulle fortsätta blogga.
I mars 2009 blev min son introducerad för den virtuella världen.
I mars 2010 filosoferade jag över användandet av kläder.

Vad fan gjorde jag i mars 2007?

21 oktober 2009

Så här sig vi ut för exakt ett år sedan. Då hade vi precis flyttat in i lägenheten i Oslo och sonen slutade amma strax efter. Två små tänder hade han, nu är käften full med sylvassa gaddar som gärna bits. Jag hade blond page, nu är jag en naturlig rufs med pannlugg. Då var jag mammaledig, idag har jag fast jobb. Annars är nog det mesta sig likt, plus tio kilo. Sängen står dock i vardagsrummet för att sonen ska kunna sova bättre - vilket han dock inte gör.

Tänk vad tiden går fort, även när man har sömnbrist.
Jag har beställt en almanacka så jag kan njuta av varje dag. För livet är värt att njutas, när man har sådana vackra barn att se efter och pussa på när de är dundersjuka.

Fac ut vivas.

Två år sedan

Så här såg jag ut för exakt två år sedan. Ovetandes, utan varken sömnbrist eller bristningar, med sonen i magen. Idag ser jag likadan ut, fast utan ungen i magen som putar ut. I stället är det massa gammal mat där. Usch, det låter äckligt, minsann.
Om jag skulle sagt till mitt två år yngre jag att jag inte skulle få sova en hel natt på över ett år, att jag skulle börja träna för att jag ville det, att jag skulle flytta till Oslo och jobba med försäkringar och att jag skulle hata att ha stökigt på soffbordet, så hade jag nog skrattat och tänkt: "Vilken tjock och konstig tant, hon vet inte vad hon pratar om."
Men tji fick jag.

Jag har förresten fått tilbaka mina fotografier från gamla datorn. Kärlek!

Studs

Jag gick igenom lite gamla bilder för några dagar sedan, och hittade förvånansvärt många roliga bilder. Dum som jag var så sparade jag bara på några stycken, medan de flesta fick stanna kvar på alla cd-skivor jag bränt dem på.
Jag minns bilden ovan. Jag och min sambo hade bara varit tillsammans i drygt ett år då vi flyttade in till hans syster som hade köpt hus på landet. Vi bodde i ett rum med våra kläder slängda i högar (det var ett försök på att organisera), en madrass på golvet och min dator som jag släpat med mig hemifrån. Jag minns att jag köpt en blomma och en blomkruka som jag ställde i fönstret för att det skulle se mer hemtrevligt ut. Jag minns att jag tyckte att det spökade, och jag ville aldrig vara ensam i huset. Jag minns att vi målade om och jag minns glädjen som infann sig hos både vuxna som barn när det kom upp en studsmatta på den stora gräsplanen. Vi studsade dag som kväll. Vi åt, sov, solade, studsade och drack öl på den.
Vilken familjemedlem!

Förresten, bilden föreställer sambo som studsar på studsmattan i kvällssolen.
Och ja, jag älskade min blomma.

Back to the sixties

Jag tror att de flesta håller med mig om att det börjar bli "inne" med 40-50 och 60-talsmöbler, kläder, musik och levnadsstil igen. Eftersom jag var helt väck 2009 så har jag inte nappat på denna kvarvarande trend förrän nu. Jag läser massa bloggar som inspirerar mig till att springa till Myrorna och shoppa loss, eller springa på loppmarknader (som tyvärr inte börjar förrän i mars här i Oslo) och fynda.
Jag följer inte serien Mad Men, men jag blir mer och mer sugen på det varje gång jag ser en reklam på tv. Oprah hade idag ett helt avsnitt dedikerat till 60-talet och då självklart till serien Mad Men också. Det riktigt kliade i fingrarna, och de små få skruvarna jag har kvar i huvudet bara spratt till. Jag vill sticka, laga mat, röka sådär coolt som de gör på film samtidigt som de sippar Martinis och ha så himla snygga kläder på mig hela tiden. Att gå i högklackat är inte min grej, som ni ser ovan. Mina fötter skriker av fasa när jag närmar mig klackar som är över en cm. Det som lockar mig mest är att de i serien och de på alla tjuuusiga bloggar jag läser verkar vara så himla feminina. Missförstå mig rätt, inte underkuvade som man var på den tiden, utan kvinnliga och svala. Graciösa och sexiga med en gullig underton.
Jag är manhaftig och grov, och när jag har klänning på mig så känns det som om jag ska på cirkus och leka clown. Jag har några kilo för mycket, och en röst som skulle kunna få vilken tonårskille som helst att blekna i jämförelse.
Kanske nästa liv, så ska jag vara sval och kvinnlig.

Apa

Jag har legat till sängs med magsjuka, så när jag satte mig vid datorn igen så var det så mycket som skulle göras att jag gick och lade mig igen. Haha, vilket lyxproblem.
Det finns ett program som gör om dina bilder till fina gamla polaroidkort, jag har länge letat efter en billig polaroidkamera som fungerar, men inte gjort slag i saken och köpt en. Vi behöver betala räkningar i första hand.
Vilken tur att man kan radera bilder på sig själv som man inte är nöjd med. Annars skulle man ju må dåligt hela tiden. Jag kunde inte slänga bilden ovan, för grimasen är en hyllning till fotokursen på gymnasiet som gjorde att jag blev kallad apa av vaktmästaren i många månader efteråt. Jag undrar varför.

Och jag ska skärpa mig. Jag är inte ute efter smicker eller vackra kommentarer med detta, men jag kan skriva bättre. M y c k e t bättre. Jag har bara inget att skriva om, utan är ganska nöjd med att lägga ut halvfula bilder med struntprat. Jag som ville skriva bok förut. Hm.

Vintage

Fick lite gamla bilder av min barndomsväninna igår. Bilden föreställer mig, bara fyra år yngre, boendes i Sverige. Jag saknar mitt långa hår, även om det kanske inte var så jättefint på denna bild.
Jag tycker egentligen inte att jag ändrats så himla mycket sedan dess. Visst, jag har fått barn och gått både upp och ner i vikt, men jag har fortfarande samma glasögon på kvällarna när linserna skaver, och tröjan är förfarande en av mina favorittröjor.
Jag är en okomplex person med både mörka och ljusa sidor, och jag är säkert mycket mer intressant än många fjantiga bloggare som skriver om hur mycket de hatar barnbloggar men själva bara skriver om dagens outfit och vilken b-kändis de hånglade med i fyllan för några år sedan.
Sådär, nu har jag nog trampat på några tår. Jag känner för att vara lite elak idag.
Mohahaha. Nu ska jag fortsätta lyssna på julmusik och återgå till mitt intressanta liv.

Blank

Tänk vad det är skönt med helg. Man kan sova hur länge man vill, bara sitta inne och se på TV medan man äter en pizza och dricker massa läskeblask. Så kan man sova lite till, eftersom man är lite bakfull för att man var på krogen hela natten och halva morgonen dagen innan.
Men vänta nu? Det är ju inte mitt liv jag beskriver. Det måste ha varit en helg för många år sedan som jag tänkte på.

Tänk vad skönt det är med helg. Man vaknar av en blöt puss mitt på munnen och kliver upp med världens solstråle till son. Äter god mat som inte tagits ur frysen för att sambon är hemma och mästrar sina kulinariska intressen. Kanske några glas läskeblask? Det blev ju ingen alkohol ändå igår.
Sova middag med varm son, och promenera i solen i några timmar.
Det lät som fröken K.

Efterlysning

Jag letar och letar, men finner den inte. Den är som en nål i en höstack, inte som en nyckelpiga på ren tvätt.
Saken jag letar efter finns förmodligen inte på internet. Då hade jag nog hittat den, jag är rätt bra på att hitta det jag letar efter. I alla fall på internet.
När jag gick tvåan på gymnasiet så läste vi böckerna Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Madame Bovary av Gustave Flaubert, som en del av Svenska B - litteratur. Vi fick i uppgift att skriva en uppsats som liknade någon av de böckerna. Det kunde vara i dagsboksform eller extremt väl beskrivet. Vad vi än tolkade det som.
Jag skrev en uppsats som skulle likna Madame Bovary blandat med Doktor Glas. Jag tyckte verkligen att jag gjorde ett bra jobb, och var väldigt nöjd med uppsatsen i fråga. Jag fick betyget VG på uppsatsen, med förklaringen att jag kanske inte hade gjort det mer övertydligt vilken bok jag syftade till.
En stund senare fick jag syn på internet att det fanns en novelltävling. Jag skickade in uppsatsen, och vann några hårprodukter. Jag fick inte första plats, men jag fick ett omnämnande på en hemsida för min novell.
Det är just denna novell jag söker. Jag minns inte om de publicerade novellen eller om de kanske bara skrev vad den hette. Hur som helst, så finner jag den inte.
Novellen hette Midsommar och novelltävlingen pågick år 2000. Jag minns inte berättelsen, men det var en fest, en man och en kvinna som man inte visste namnen på, och en kråka med bara ett öga. Det var blod med i novellen någonstans, men jag minns heller inte var.

Jag skulle så gärna vilja läsa den novellen/uppsatsen igen. Jag har drömt om att jag har gjort det, och det stärker bara min önskan om att få läsa.
Hjälp mig finna den.

Härliga onsdag

Jag är uttråkad.

Jag minns Öland, varje sommar.

Men när jag ser på korten så kan jag inte förstå varför jag hade glasögon när jag badade. Var det för att se maneterna bättre?

Touch me

För lite mer än två år sedan var jag och min sambo på vår första date. Vi hade bestämt via SMS att vi skulle gå och ta en fika på Farbror Melker i Örebro, där jag bodde på den tiden. Sedan skulle vi se vad vi hade lust till. Det var ganska bra att bara bestämma en sak, för då kunde vi skiljas åt efter fikat om vi inte skulle trivas i varandras sällskap.

Så vi fikade på Farbror Melker. Jag tog en varm choklad och han tog en kaffe. Så satt vi där i några timmar och bara pratade. Jag pratade mest, han lyssnade. Vi trivdes rätt bra i varandras sällskap så vi bestämde oss för att spela biljard på Videobiljarden. Jag trodde kanske att jag hade övertaget då han sade att han inte hade spelat på många många år, jag hade ju heller inte spelat på många år, men kanske inte lika många år som han.

Efter en runda började jag förstå att han antingen hade ljugit eller så hade han bara lätt för att minnas hur man gjorde. Han vann två rundor.

Mitt i runda två började jag känna ilningar i ryggen när han gick bakom mig. Sköna ilningar. Jag kunde knappt vänta innan han skulle lägga armen på min svank och hjälpa mig att sikta ordentligt. Det gjorde han aldrig. Då kom jag på den briljanta idéen att jag skulle stryka min kind mot köns ände och på så sätt få en liten blå fläck som han kunde torka bort. Ni vet, så där som de gör i filmer.

Jag fick vänta en stund innan han upptäckte det och kommenterade att jag hade fått krita på kinden. Jag torkade med handen på andra kinden och överallt där inte kritan fastnat. Han pekade och pekade, men nuddade aldrig vid mig. Tillslut gick jag till spegeln för att låtsas hitta den blåa fläcken och torka bort skiten! Han fattade verkligen inte hintet.

Igår gjorde jag samma sak, fast med lite kol som hade fastat på min fingertopp när jag hade rengjort en ljusstake. Först ser fanskapet inte den stoora fläcken, sedan kommenterar han att jag har något på kinden och ser sedan tillbaka på TV:n. Då gick jag och torkade bort den.

När jag kom tillbaka från spegeln så flinade han och frågade mig om han ändrats någonting sedan den dagen.

Nej, sade jag då och så skrattade vi gott.

Lustigt hur fina minnen kan glömmas och sedan komma upp när man minst anar det.

Sentimental

De senaste dagarna har jag fått tillbakablickar från min barndom. Upptäckte en gammal klasskompis blog dagen efter jag under bussturen hem från jobbet undrade vad hon sysslade med nuförtiden. Jag har tittat i gamla fotoalbum, lyssnat på musik från nittiotalet och bara dagdrömt mig igenom alla förhållanden jag haft.

Jag var på den libanesiska restaurangen igår igen med min sambo och två vänner. De kanske inte njöt maten som jag gjorde, men vi hade det mäkta trevligt. Vi pratade minnen från alla julaftnar vi haft med alla tomtar och familjegräl.

Så hittade jag en gammal egenhändig fotobok jag gjorde när jag gick på gymnasiet i min gamla hemstad. Där fanns bilder på fester, bland annat den fruktansvärt vällyckade avslutningsfesten jag hade för alla när jag slutade ettan. Många kom och tackade mig för en trevlig fest och vi pratade om den länge.

Alla var där.

Jag saknar dem.

Lin + Lina

Finns det något bättre än gamla kort?

Sweet memories

Lyssnar på gamla låtar och småpysslar i lägenheten. Det börjar likna en lägenhet, men det är mycket kvar att göra. Jag vill måla om alla väggar, det är gul spackelfärg i fläckar överallt och det ser smutsigt ut. Men först vill jag få bort den enormt stora sophögen som vi har ute i hallen. Eftersom man inte får kasta grovsopor som kartonger och gamla gosedjur bland de vanliga soporna så måste vi ha dem inne i lägenheten tills nästa omgång med grovsopor kan slängas. Varken jag eller min älskling vet när det kan bli. Sophögen är den med den röda boan som jag hade på mig nyårsafton 2000, och alla strumpor som tvättmaskinen har ätit upp och det bara finns en av paret kvar av.

De gamla låtarna får mig att minnas. Nu blir jag nostalgisk. Jag kommer ihåg när jag fick MTV första gången. Jag och min vän J satt och tittade hela dagarna och memorerade alla danser. Vi tyckte att alla videos med Prince var roligast, för de var lite småsexiga och i den åldern har vi ju alla varit. Just den tiden bodde vi i ett aprikost hus där vi inte fick leka på gården för en gammal gubbe bara hade bestämt det. Så vi hjulade under äppel- och päronträden så att vi slog ner en massa löv och gömde våra My Little Pony´s i rabatterna.
Tv 4 blev markbunden under samma tid, men jag tyckte inte att det var så spännande eftersom vi redan hade den kanalen i TV:n.
På kvällarna borstade jag och J tänderna samtidigt. Vi hade ett knacksystem som vi använde oss av. Min mor och hennes mor funderade på att bygga ut garderoben på något sätt så att vi skulle kunna gå över till varandra utan att behöva gå ut i trappen. Den idén gick över fort. Jag kommer ihåg att jag var ledsen över det avslaget men det var ju faktiskt inte så mycket längre att springa ner för trappen, ut genom dörren och så rätt till höger, där bodde hon. Vi lekte mest hemma hos henne, för hon hade massa Kalle Anka tidningar. Jag hade bara en Barbie och massa ballonger. Gröna tapeter och rosa rosetter som bård. Jag tror det är från det rummet jag har fått min förkärlek för gröna sovrum. När jag bodde i Örebro 2004 så hade jag gula tapeter. Jag var sömnlös.

Måste hänga tvätt i lägenheten. Det finns bara en tvättmaskin och en torktumlare som ingen någonsin tar ut luddet från. Jag känner mig som en uppretad gammal käring som bara klagar på alla och inte ser till sina egna negativa sidor.

Har du något roligt minne från din barndom?