Adjöken adjö

Adjö Blogspot. Ni som vill kan följa mig på http://facutvivas1.wordpress.com/

Sex bloggsvar

Hej svejs.
Under denna bloggpaus har jag svarat på era fina frågor som ni ställde mig i ett tidigare inlägg. Jag har också varit fotograf och syster på min äldsta lillasysters student. Jippi! Fotografier kommer senare.
Här kommer svaren, för de som väntat med spänning: 

1) Du verkar ha en ganska djup botten. Dvs när du är nere verkar du vara väldigt nere, och det tar tid för dig att komma upp. Är det så? Och i så fall - varför tror du att det är så? 

Utan att gå in alldeles för mycket på mitt psyke och hur jag mår inombords så verkar det som om jag har en djup botten, ja. Om man jämför mig med min sambo så har jag väldigt djupa bottnar, medan han har ett ganska jämnt humör hela tiden. Han blir aldrig riktigt ledsen men heller aldrig hoppande glad. Så himla tråkigt. Jag vill hellre vara jätteledsen för att så kunna vara riktigt gråtande glad. Anledningen till att jag går ner i djupa svackor ibland är jag inte säker på. Jag vill helst inte prata om sånt här på bloggen då jag vet att några som läser denna blogg känner mig väl, och jag nu har insett att det kanske inte är så bra att dela med sig av allla sina innersta tankar, även om jag faktiskt vill det. Bloggen är terapi för mig, men det funkar visst inte. Kanske en terapeut eller psykolog kan svara på din fråga.

2) Hur trodde du att det skulle bli att vara mamma innan du fick barn, och hur väl har dessa föreställningar stämt med hur det blev? 

Jag visste vad det innebar, men samtidigt så visste jag inte alls vad det innebar. Den frihetsberövringen kan man inte sätta sig in i, hur mycket man än försöker. Man kan heller inte förstå hur man kan älska någon så mycket att man är redo att hugga ut sitt hjärta för att rädda sitt barn.

Jag visste att jag skulle bli en oroande mor, men inte så oroande.

3) Om du skulle kunna göra som i AMF-reklamen, fast tvärtom, dvs besöka dig själv när du var säg 12, vad skulle du säga till Fröken K 12 år då?  

Jag skulle be mig själv att ta upp intresset för fotografi tidigare och fortsätta vara den fina ungen jag var när jag var 12 år gammal. Och be mig själv få skinn på näsan. 

4) Hva var det som fikk deg fotointeressert? 

Vet du, det vet jag faktiskt inte. När jag ser på fotografier så får jag så många känslor, och jag vill själv förmedla något med mina bilder. Jag vill att alla människor ska kunna se hur vackra de faktiskt är, och när jag ändå pratar sanning så skulle jag själv vilja ha ett fotografi där jag tycker att jag är strålande vacker. Men den som väntar på något gott... 

5) Har Norge blitt ditt nye hjem, eller kommer du til å dra tilbake over grensa en dag? 

Jag kallar Norge mitt hem. Jag har funderat på att flytta tillbaka till Sverige innan min son ska börja skolan, för att han ska kunna få behålla sina vänner under studietiden, men just nu är jag osäker på hur det ska gå till. Jag älskar mitt jobb och vill inte förlora det just nu. Jag har sagt till mig själv att jag kan vara självisk i några år så får vi se hur det blir med flytt. Men jag älskar Norge och ser på det som mitt hemland nu.

6) Hvorfor skriver du på norsk i kommentarfeltet på min blogg og på svensk her ;) 

Jag har bott i Norge i ca sex år nu, och anser mig själv kunna skriva helt ok norska, men inte tillräckligt bra för att jag ska kunna uttrycka mig själv speciellt bra. Du kanske har sett att jag inte är så duktig på att formulera mina kommentarer på din blogg, jag skulle kunna skriva mer än det jag gör, men då jag gärna vill skriva på norska så hindrar det mig lite. Vem vet, snart kanske det blir några norska blogginlägg här.

Tack så mycket för alla frågor. Det var roligare än jag anat!

Påminnelse

Jag vill bara påminna om att imorgon är det slut på den lilla fåniga frågestunden hos mig. Än så länge har jag fått tre frågor, och det ska jag väl kunna klara av att svara på.
Fyr løs som vi säger här i Norge.

Fråga fröken K

Det känns som om jag ställer frågor i denna blogg ganska ofta. Ibland får jag svar, ibland inte.
Men är det kanske något ni vill veta om mig? Någonting ni aldrig vågat fråga, men klurar på om nätterna. Vilket jag finner högst troligt. Icke.
Men sätt igång, fråga mig någonting så kanske jag kommer med ett riktigt klokt svar. Jag kan förvåna mig själv ibland.
Kommentera i detta inlägg för att fråga. Jag sätter ett slutdatum den 6 juni, så får jag gå med svansen mellan benen när inboxen gapar tom. Eller göra fiktiva människor och fråga mig själv.

Varför?

Jag vet att jag antagligen får höra detta, och sätter väl mig själv med skägget i brevlådan som norrmännen så fint säger, men jag undrar egentligen hur det kommer sig att 75 % av alla som besöker min blogg skyndar sig (som om de hade fått pesten) från min sida fort som fan.
Jag går ofta in på min besöksräknare för att se om det faktiskt är någon som läser mina inlägg. Ibland är det fattigt med kommentarer. Jag fiskar inte efter det nu, men det är ofta som att trycka på en knapp. Ibland har jag makalöst många kommentarer (ända uppemot 10 st.), och så kan det gå någon vecka eller två när ingen kommenterar. Är inläggen för tråkiga? Är det inte värt tiden? Finns det inga kommentarer att skriva, för att inlägget är helt oläsbart? Jag behöver feedback på mina fotografier, och det är egentligen därför jag bloggar. Mina texter är egentligen inget värt, men för att det inte ska bli tråkigt så skriver jag gärna lite också.
Jag ser också att nästan 18 % av alla som läser gärna stannar mer än en timme. Det är ju ganska fantastiskt, det blir jag glad för. Vad är det som får dig att stanna kvar?

Jag antar att jag kan lägga mig i den lilla bloggskara som bara skriver för framtiden. För sig själv, 50 år fram i tid då man läser vad man gjorde på det glada 2000-talet, och förbannar sig själv för att man inte var mer positiv.

Länkkärlek

Jag vill passa på att tipsa om några finfina bloggar som jag läser så fort de har gjort ett nytt blogginlägg.

Stine Elise är en norsk dam med en underbart söt dotter som är lika gammal som min son. Vi "träffades" på ett babyforum och jag följer hennes minsta bloggsteg. Hon är fantastiskt duktig på att fotografera allt som kommer framför hennes ögon helt enkelt. Vad hon än fotograferar blir otroliga bilder. Låt inte det norska språket hindra er. Ta en titt och beundra hennes liv.

Anna Ritar är en blogg med härliga färgglada målningar (eller teckningar kanske det heter?) gjorda av en dundersöt tjej som heter just Anna. Hon är kär i Emil och ska gifta sig snart. Hon målar av kändisar och folk som vill ha ett fantastiskt porträtt, och om jag skulle få välja en superkraft så skulle det vara att måla som henne. Hon är också en riktig hejare på att tatuera. Det vore väl något? Vem vet, jag kanske har länkat dig till din framtida tatuering?

Hverdagseventyr är också en norsk blogg gjord av en helt fantastiskt målmedveten dam. Hon har varit med i norska Farmen, öppnat en internetbutik med massa fina vintagekläder och fotografier som är urtjusiga. Hon har ett riktigt äventyr varje dag och ser till att dela med sig till oss andra gråa möss. Om jag var cool nog skulle jag kräva att få vara bästis med henne, för då skulle jag nog också uppfatta små glädjen som äventyr och bli världens gladaste människa.

Sist men inte mist kommer Tegnehanne. Jag skrattar så jag gråter när jag läser hennes teckningar. Hon skriver visserligen på norska, men jag lovar dig att det är så roligt att du tillslut kommer att lägga till henne på bloglovin' medan du torkar tårarna mellan skrattattackerna.

Lite länkkärlek från mig till er.

Utmana dig själv

Som om jag inte har nog med arbete, plugg, ständigt sjukt barn och träning så vill jag nu utmana mig själv i fotografering också. När jag behöver paus från livet så drunknar jag i fotografering i några minuter/timmar. Men eftersom jag behöver öva och aldrig tycker att jag tar fina bilder, så behöver jag er hjälp. Jag behöver konkreta tips vilka bilder ni vill se i denna blogg. Det kan vara vadsomhelst. Märk väl att jag inte har PhotoShop och inte kan mixtra så att skepp flyger över pyramiderna eller något sådant. Jag kan bara knäppa med min kamera och vara nöjd över resultatet.
Vad vill ni se?

Jippi!

Här få ni en bild på en present jag fick av min kära sambo när han var på en riktig grabbsemester med sin vän i Prag. De gick på Hooters, strippklubb och såg ingenting kulturellt överhuvudtaget. Han köpte dock med sig en fin docka till mig, som jag faktiskt önskat mig i jag vet inte hur många år. I alla fall före trenden med detta startade.
Anledningen till att ni får njuta denna vackra docka med mig är för att jag fått en ny läsare på Bloglovin'. Yohooo. Fantastiskt. Välkommer ska du vara, och tack alla andra sex läsare som fortsätter att läsa. Det värmer ända in i benmärgen.

Hej!

Jag ville bara säga hej. Så lägger jag in ett fotografi på några ballonger, för jag blir glad av ballonger.

Blev du glad nu?!?

Anonymitet

Idag är jag glad. Glad glad glad.
För jag är inte alltid ledsen, sur eller besviken på livet som det verkar som om de flesta tror att jag är. Jag är precis som alla andra, mina bra dagar väger upp för de dåliga dagarna. Sedan att jag väljer att basunera ut att jag har en dålig dag gör mig inte till en sämre människa.

Men jag kanske ska sluta skriva i min blogg och bara visa tråkiga fotografier. Min kreativitet dör lite varje gång folk väljer att tolka mig fel. Jag vill inte skriva för döva öron, men heller inte förlora vardagen med mig själv.

Idag är jag glad, så jag ska inte låta anonyma kommentarer gå in på mig. Jag ska bara pussas hela dagen med min sambo och min son. Wii.

Förtydligande

Fac ut vivas är inte en livsstilsblogg, det är en vardagsblogg. De olika stilarna går inte att jämföra med varandra, tycker jag. Jag läser många livsstilsbloggar, och drömmer mig bort, men för att komma tillbaka till verkligheten så har jag ett par rejäla käftsmällar till vardagsbloggar också. En liten dos av bägge två är alldeles lagom tycker jag. Att konstant gå runt och vara sminkad till tårna, bara gå på fester hela tiden och ta fotografier av vackra människor fungerar en stund. Sedan måste jag bara påminna mig själv med att de som skriver bloggen också bajsar, har überdåliga dagar och är avundsjuka de med. Annars skulle jag bli tokig om jag var tvungen att hålla jämna steg med de vackra bloggerskorna.

Nej, på Fac ut vivas är det äkta vara. Om man vill läsa något annat så är man välkommen att klicka vidare till nästa blogg. Om man är nöjd med det man läser, så får jag bara tacka och bocka och önska välkommen åter!

Koppla bort

Jag ber om ursäkt för mina kassa uppdateringar. Jag har absolut inga fotografier att dela med mig av, och det blir inte bättre för att jag är sjuk och inte kan gå ut i solen och skaffa mig några nya bilder på minneskortet. Just nu känner jag mig ganska lös. Orkeslös, viljelös, fotolös och frisklös. För att inte tala om kreativiteten. Den är lös den.

Läsare

Jag har upptäckt att det är hela sex (6) personer som prenumererar på min blogg via Bloglovin. Det är ju helt fantastiskt!Detta höjde mitt ego med hela 2 procent.
Sex personer i hela världen är måttligt intresserade av att veta vad jag skriver om, att de tar sig besväret att lägga till min blogg bland alla andra fina bloggar.

Men vem är ni, och gör jag ett tillräckligt bra jobb för att hålla er kvar som läsare?

Blogglös

När jag inte har något speciellt att blogga om så gillar jag inte att blogga bara för att blogga. Det är därför det kan vara gapande tomt av nya inlägg ibland. Det jag heller inte har mycket av nuförtiden är fotografier. När jag är både inspirationslös och fotografilös så blir det blogglösa inlägg.
Som detta.

Filmfestival

Jag har sett många filmer i mitt liv, men säkert inte lika många som någon annan.
Jag gillar tydligen Pippi på rymmen, Dumbo, Bewitched med Nicole Kidman och 500 days of Summer, även om den sistnämnda fick mig på obehagligt humör.
Coco före Chanel såg jag med ett öga, även om jag faktiskt tyckte att den var fin. Amelie (med samma vackra Audrey Tautou) är nog en av de bästa filmerna jag sett. Detsamma med Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Fast jag gillar egentligen inte Kirsten Dunst.
I Am Legend skrämde mig mer än någon annan film. Scream är underhållande och läskig på samma gång, kan det bli bättre?

What is your favourite (scary) movie?

OK GO

Förra inlägget fick mig att tänka lite. Även om jag inte har lika många läsare som andra bloggar så betyder det ju inte att jag inte kan ha en tävling. Så nu ska jag ha en tävling. Jag ska bara komma på vad jag ska lotta ut först. Vad vill folk ha? Jag kan inte sticka, måla eller scrappa. Det måste bli något som jag köpt. Så får det bli.
Se upp för tävling. Den kan komma när som helst.

Inspiration

Jag har drabbats av någonting som jag ofta drabbas av. Fullständig desperation av att göra vad som helst. Denna desperation kommer vanligtvis samtidigt som min knopp och kropp beordrar mig att det är dags att infinna sig i helgen och att slappna av långt ner i soffan. Dålig kombination.
Det som går igenom mitt huvud är alla bloggar jag läser, alla människor jag mött och möter samt min egen inspirationskrets, dvs familj och vänner. Jag önskar att jag kunde vara duktig på att göra någonting som kanske kan bli en framtida inkomstbringande hobby, inte nödvändigtvis enda inkomsten. Men om jag kunde göra någonting som gladde mig och andra och därmed tjäna några kronor till att göra ännu fler folk glada, så kanske min desperation skulle försvinna. Jag vill också ha tävlingar i min blogg. Jag har aldrig haft mer än sex kommentarer i samma inlägg. Jag vill dela något med allmänheten. Jag vill hjälpa. Jag vill visa och informera och bidra. Såsom alla andra bloggar jag läser gör.

Men denna blogg är det som jag tänkte på när jag startade den. Det ska vara en blogg där folk kan komma och läsa, för att sedan lämna datorn och känna sig en smula bättre.
"Jag är i alla fall smartare/bättre/smalare/roligare/mer intressant/rensligare/snällare/snyggare än fröken K."

Frio

Det börjar bli kallt nu. Så kallt att min nästipp är röd när jag befinner mig inomhus innanför hemmets väggar. Fötterna känns som kalla isklumpar och de stackars blommorna fryser.

Idag var första dagen på mitt nya jobb. Jag har jobbat på samma jobb förut, men då var jag vikarie. Efter det korta vikariatet behövdes inte mina tjänster mer och jag flyttade till en annan avdelning i drygt ett halvår innan jag fick komma tillbaka igen. Denna gång i en fast tjänst. Både jag och sambo (och väninna - GRATTIS) hade vår första dag som fast anställd. Detta firar vi med öl (Coca Cola för min del, det är min last), chips och soffhäng utan att ha städat i minst en timme. Sonen sover gott med vetskap om at det finns två föräldrar som älskar honom till världens ände och ännu mer. Ibland är livet bra. Ibland mindre bra. Men det ska vi inte tala om idag.

Jag är dålig på att skriva intressanta blogginlägg. Vad ska jag skriva om?

Kärleken väntar

Jag roar mig med att läsa bloggar från olika länder, och har nu gjort det i några år tack vare bloglovin'. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan det verktyget, då jag inte har tid att sitta och leta upp alla inlägg.
De flesta bloggar jag läser har med tiden blivit ganska stora, och med makt kommer ansvar. Jag förstår inte hur de klarar av att ha ett spännande liv samtidigt som de bloggar om det.
Några utav skribenterna har under den senaste tiden skrivit inlägg där de berättar att de ska gå från sin respektive. Det har säkert ingenting med bloggarna att göra, det är bara livets gång.
Gulp, tänker jag. Det kunde lika gärna ha varit jag.
Jag vädrade mina tankar för sambo igår, som svarade mig att kärleken inte är något som man bara kan bestämma över. Han har absolut rätt, men det jag helst ville höra då var att vi aldrig skulle gå från varandra. Någonsin. En klypa romantik till min sambo, så skulle han bli perfekt i mina ögon. Ja, han kanske skulle kunna bli lite bättre på att plocka upp efter sig, men jag har hellre någon att städa efter, än ingen alls.

Fotot är från fotograferingen för några veckor sedan. Jag har som sagt varit sjukskriven, så prioritet nummer ett har definitivt inte varit kameran.
Men snart så.

Tävling

Då jag är sjukskriven en vecka till så roar jag mig med att läsa vackra bloggar. Hos Ensamma Mamman lottas det nu ut två vackra tavlor. Allt du behöver göra är att kommentera för att ha chansen att få en fin tavla att hänga på väggen.

Då vår dator är trasig (och jag inte har ork att fotografera) så blir det dåligt med inlägg fram tills ny dator har kommit och vertigon har gett sig. Jag vill helst inte blogga utan att ha ett foto med, för jag har egentligen inget att skriva om, och min blogg utan bilder är ingen blogg alls.