Idag har vi varit på treårskalas. Jag tog med mig kameran och mitt nyinskaffade objektiv bara för att se att det fina fotovädret inte följde med oss dit vi skulle. Det var strålande sol och minimalt med skugga. Ingen ville sitta i skuggan. Inte ens sonen. Så det blev inga fina bilder, men jag gillar ändå denna. Visst, jag ser massa saker som jag kunde ändrat på, men bilden förmedlar inte så mycket mer än den ska. Far och son leker. Period!
Imorgon är det måndag, friska tag.
Jag längtar redan till helgen, så jag kan fotografera mera.
Jag julpyntade igår. Sambo var snäll att ta upp jullådan från bilen, och jag satte genast igång. Förra året var jag så himla sugen på jul redan i oktober, detta år har jag faktiskt fortfarande ingen julstämning. Förra året vände jag uppochner på hela Moss i sökandet efter ett änglaspel, och jag fick ett i julklapp, men då var det för sent att njuta av det. Så jag bestämde mig att jag skulle vänta till julen 2009, och då få dubbel glädje av det, då mitt barn också fick se.
Duken har min mormor tråcklat av guldtråd. Jag har några saker från henne, och när jag ser på dem så blir jag nostalgisk, men vem blir inte det?
Nu ska jag njuta av mitt änglaspel fram tills jag åker hem till mor, plast och mina saknade systrar. Det är nämligen därför jag julpyntar nu, min sambo kommer inte göra det i helgen i alla fall.Trevlig första advent! I förskott.
Jag kan inte låta bli att gå och "inreda" lägenheten på St. Hanshaugen i huvudet. I det rummet kan vi ha datorn, och dammsugaren får också plats där, så slipper alla se den när man kommer innan för dörren. Jag resonerar med mig själv, och min son tror nog att jag har blivit galen, som pratar med mig själv, och inte med honom.
Idag är dagen D. Jag måste erkänna att jag drömmer om att de ska ringa och säga att vi får den. På något konstigt vis så tror jag att vi faktiskt får den bara för att jag går runt och är så himla nervös. Det som kommer att hända då är att jag blir kaxig och tror på mig själv för mycket, och när de då ringer och förklarar att vi inte kan få den, så kommer jag bryta ihop och må dåligt många dagar. Jag kommer tro att det hela är mitt fel och att jag inte skulle tänkt så mycket på lägenheten, för man blir ju alltid besviken ändå.Nåväl. Flyttar vi till Oslo så kommer jag faktiskt sakna Moss. Som bilden ovan visar, så är det faktiskt en fin stad. Den har många stränder och är en av de soligaste städerna i hela Norge. Det finns många pizzerior, en stor biograf och många små inredningsbutiker.
Jag kommer såklart sakna mammaträffarna, de är ju mina enda vänner här i Norge som verkligen är mina egna. Alla andra vänner känner jag ju genom min sambo, och även om de är mina vänner lika mycket som hans, så har jag ju inte gjort mig förtjänt av dem. De har bara fallit i mitt knä, så att säga.
Nej, nu ska jag ordna lite inför mammaträffen som ska hållas här hemma hos mig.
Skoj skoj. Söndagar är inte lika tråkiga längre.
Jag bor i en stad där det är tradition att äta korv i våffla (pølse i vaffel) på 17 mai, födelsedagar eller kanske på en Mossekamp där hela Moss ställer upp och sjunger kampsånger tillsammans med Kråkevingen. (Ok, Moss har 30 000 invånare, och stadion rymmer 9 000, överdrev lite där.) Var på min första Mossekamp förra året, och fick då smaka på denna delikatessen. Jag var då ytterst tveksam till att korv inte kan passa bra med våffla. Så ska man ju ha senap och ketchup på också.Lägg märke till att fröken K inte är speciellt förtjust i korv, och våfflor ska vara hemmagjorda frasvåfflor med grädde och jordgubbsylt. Inga slemmiga våfflor som mer liknar på lompe som bara hänger i handen. För det är sådana som våfflorna är här i Norge.Efter två tuggor med slutna ögon så upptäckte jag att det faktiskt inte var så illa som jag egentligen hade hoppats på. Våfflan höll ju också in senapen och ketchupen som vanligtvis sprutar åt alla håll när du äter korv med bröd. Jag stod med våfflan i ena handen och hytte med den andra näven ut mot spelarna och skrek: Svart o gule kæller går i svart o gule klær.Nu är jag den som står först i korvkön när det är kamp på Melløs, och jag längtar tills mitt barn blir stort nog att ha barnkalas, så jag kan få bjuda på korv i våffla.
Nu har ännu ett uteställe i Moss gått i konkurs. Det verkar inte som om det går att öppna någonting i Moss som inte har ett speciellt koncept och som tilltalar hela konsumtionskara från 15-75. Jag håller dock med att Komma, som gick i konkurs, var alldeles för dyrt. De spelade bara dålig musik där, och 120 kr för en sallad är faktiskt hutlöst. Jag åt där några gånger, salladen var visserligen god, men för 120 kr hade jag kunnat laga egen sallad och levt på i flera dagar.Det verkar som om Moss ser ut att bli en spökby. När Rygge flyplass öppnade så kände jag en gnutta hopp. En flygplats i lilla Moss måste ju bara hjälpa till med att få folk hit så vi kan expandera. Men så kommer finanskrisen och alla flyg kancellerar. Och i tillägg så hade alla hotell i Moss stängt över jul och nyår. Trevligt för personalen, men var ska turisterna ta vägen. Jo, de drar till Fredrikstad och kommer aldrig tillbaka till Moss. IKEA kommer nog aldrig öppna här, och mina barn kommer växa upp i en håla med igenbommade butiker och bara stora köpcentrum så långt ögat kan nå.Och jag som ville öppna cafè.
