Kärlek

Dagen har spenderats med att umgås med folk jag tycker om. God mat, presentöppning och trevligt sällskap. Det kan inte bli bättre.

Home sweet home

Nu har jag äntligen kommit hem igen, och sömnen sitter där den ska. Det har varit alltför mycket att göra, så lördagen kommer att spenderas hemma. Men först ska jag hämta ut skolböcker och köpa present till en söt liten flicka som var med i samma mammagrupp (barselgrupp) som min son. Vi ska nämligen på tvåårskalas imorgon.
Skolböckerna ska jag ha till min nya kurs som jag genomför tack vare jobbet. Jag har redan gått en grundkurs och nu kommer alla fortsättningskurser. Jag hoppas att jag får gå många kurser, så jag kan känna mig värdig att få jobba på mitt jobb.
Detta inlägg gjordes endast i syfte med att informera alla mina trogna läsare (hahahahah, så rolig jag är) om att jag fortfarande lever och inte ligger med brutna ben uppe i norska fjällen.

Bilden ovan föreställer min sambos hemgjorda pasta med basilikaköttfärssås. Jag tror han är sugen på att börja jobba som kock igen, när han gör sig besväret att garnera sonens tallrik.

Nej

Det har varit lite torftigt med inlägg den senaste tiden. Jag kan inte säga att jag har haft mycket att göra, för det har jag inte. I söndags var det kalas för min lilla ettåring, som fick paket och åt korv och tårta. Under natten spydde han upp allt, och så var jag också igång. Idag är första dagen jag kan gå några meter från toaletten utan att behöva smygspringa tillbaka fort som fan.
När man är sjuk och inte kan sova så far det många tankar runt i huvudet som kanske annars inte skulle funnits där. Feber? Nej, men eftersom det inte finns annat att göra än att sova eller tänka så är det inte så mycket jag kunnat göra.
Och det jag har kommit fram till, är att jag tyvärr... Hm. Hur ska jag förklara detta?
Jag läser massa bloggar, har många favoriter, och tänker mig att jag kanske en dag har en läsare som är som jag är mot andra bloggar. Nu är jag fullt medveten om att jag inte skriver om någonting, och att de bloggar jag läser för med sig ett syfte. Många av de bloggar jag läser har faktiskt blivit (eller är redan) kändisar som får gå på coola fester och får goodiebags hela tiden. De ställer upp i tv, radio och skriver böcker.
Jag är så ledsen att jag inte får vara en av dem. Jag är så trött på att vara mig själv. Fröken Clara eller fröken Elsa skulle aldrig skriva ett liknande inlägg.
Men jag har kommit på att jag är efterbliven. Lite bakom. Alla höns är inte hemma. Hissen går inte ända upp.
Det var det jag var rädd för, och nu har det äntligen gått upp för mig varför jag inte beter mig som andra.
Vad gör jag nu?
Delete eller publicera...

Oh snap!

Förra helgen hade jag äran att få vara med på födelsedagsfest. Det var första gången jag skulle vara från min son under en hel kväll. Det var även första gången på två år som jag skulle dricka alkohol. Visst, jag har tagit en klunk eller två av vin och öl, men alltid suttit nervös dagen efter och undrat hur full min son blir.
Det var förfest först, som det brukar vara. Jag ringde nog bara tre gånger för att höra hur det gick. Min sambo var helcool. Sedan gick vi på en pub och drack Captain Morgan och Cola, och då började nerverna slappna av. Jag sjöng och sittdansade och tog ett par snapshots med kompaktkameran.
Tyvärr är det så att jag är vänner med alltför snygga tjejer. Varenda bild jag är med på ser jag ut som en total loser. Det gör ju inte saken bättre för att damen längst till vänster är sminkös, och är vän med en frisör som fixade hennes hår på förfesten. Hon i mitten ser ut som en modell varje dag. Lyckost.
Men jag är så glad att jag fick vara med och frigöra lite spänningar, även om det inte räcker med en flaska vin eller en utekväll. Jag har kommit ett steg längre fram på vägen, och ser fram emot nästa kväll på dansgolvet.
Kvällens uttryck: Slappa da bass (från I love you man), och oh snap (eller oh no you didn´t med ett finger vevandes i luften).
<3

Sex F, eller sju

Jag var på 40 årskalas i lördags. T:s farbror fyllde år och vi hjälpte till med maten. Jag gjorde räkpaj och en annorlunda tacospaj. Turligt nog var det gott. Alla åt, men det blev ändå mat över. Efter maten så lekte vi lite charader och sjöng med Singstar. Sedan satte festen igång. Vin och salsa.
Tog inte så många kort. Jag tar inte så många kort nuförtiden. När jag väl tar kort så tycker jag inte att de bli något bra alls. Min kamera är inget bra hjälpmedel, även om man aldrig ska skylla på instrumentet. Jag kanske är dålig på att ta bilder? Kanske jag ska sluta?

Jag önskar att någon ville ta bild av mig. Det fotograferas vilt på fester, men jag ser sällan kort på mig. Det måste bero på att ingen vill ha kort på mig. Jag måste vara så ful alltså. Finnig och fet och fett hår och ful och fräknig och fel.
Finnig.
Fet.
Fett hår.
Ful.
Fräknig.
Fel.

Fotogenisk? Jag? Nä.

Packa min egen kappsäck

Det var otäckt att röntga huvudet. Den snurrade om möjligt ännu mer när jag låg där och någonting snurrade runt huvudet länge länge. Minst två minuter, vilket kändes som en evighet.
Så nu väntar jag spänt på resultaten.
Fick 20 stycken rosor av min käresta idag. Har tjatat om det i en vecka nu, så han gav antagligen upp och köpte blommor åt mig.

Jag orkar inte blogga varje dag, som rekommenderat. Synd, för då kanske jag skulle ha fler besökare som kommenterade. Hint hint.

Nu, packa tio lådor och sedan somna med gott samvete.

Jo, förresten, den norske kungen Harald V fyller 70 år idag. Hurra för honom.