Ensam

Idag fick jag ett glatt besked på jobbet, ett besked som jag har lust att dela med mina vänner, även om man ska vara försiktig med att skryta om bravader eller vad det nu än måtte vara. Mitt i all dämpad glädjeyra insåg jag att jag inte har någon att dela det med. Jag ringde sambo strax efteråt, och på vägen hem från jobbet ringde jag mor och sedan far för att berätta den lilla nyheten.
Nyheten är inte det som är mest viktigt i detta inlägg, det som är viktigt är att vänner inte växer på träd. På mitt träd är det mäkta glest, och jag tror att de flesta löv fallit av, om inte alla. Inte heller växer det något av de frön jag planterat för att gro nya vänner. Jag har haft otaliga konversationer med min sambo om huruvida man ska bete sig för att få vänner, för det sättet jag rör mig på fungerar i alla fall inte.

Jag vill bara ha någon att ringa, utan att behöva ha något att säga och utan att behöva känna att jag stör. Jag vill få sms och samtal från folk som jag tycker extra mycket om. Jag vill fika, gå på bio, resa och skratta med mina vänner.

Jag har blivit en av de vuxna människor som inga vänner har.

Den tionde i tionde år tvåtusentio

Denna helg har dedikerats åt dessa damerna. De kom till mig i fredags kväll med vin, svenskt lösgodis och bröd. Vi konsumerade tillräckligt med alkohol för att spendera hela lördagen i sängen. Idag åkte de hem i mörkrets skydd.
En helg går så fort. Vilken tur att jag ska till Stockholm i helgen som kommer. Då får jag verkligen påfyll för alla de gånger jag saknat dem.

I övrigt har jag haft körkort i tio år idag. Tiden går så fort.

Jag skulle önska att jag hade ork och tid att gå ut och bara fotografera hela dagen idag, men känner jag mig själv rätt så kommer jag inte utanför dörren.

Funny people

I miss you.

Musiktips

Gamla vänner har fixat musikvideo. Jag gillar den.

Åter till verkligheten

Jag har varit i Sveriges huvudstad i några dagar och hälsat på en väninna, hennes blivande man och deras dotter. Vi har, som bilden visar, varit på Mosebacke och fikat, shoppat brudtärneklänning till mig samt ätit några hotellfrukostar i Globen.
Det har varit helt fantastiskt att få slappna av i omgivningar som inte kräver att man dammsuger och torkar golvet, även om min son har sovit extremt dåligt och inte tillåtit varken mig eller min sambo en god natts sömn.

Jag märker att jag saknar Sverige mer när jag är där på besök. Som jag skrev i inlägget Svenskpolack så är standarden på service högre i Sverige. Jag blev lite yrglad när kassörskan log mot mig där hon satt i kassan. Dessutom är det öppet på söndagar, den enda dag jag egentligen har lust och tid att shoppa på.

Idag har jag använt vår nya tvättmaskin som också är en torktumlare. Nu väntar jag spänt på första lasten med torra handdukar att lägga kinden mot.

Noll poäng

En gammal väninna till mig blev intervjuad och förklarade att hon hade valt att sterilisera sig. Detta ganska samtidigt som jag fick barn. Tänk att vi kunde gå så skilda vägar när det gäller fortplantning. Vi som var som lera och långhalm när vi var yngre. Vi åkte till och med på språkresa till Hastings tillsammans på det glammiga nittiotalet. 1997 för att vara exakt. 14 år gammal och ensam i ett annat land. Så spännande!

Så jag beter mig. Jag kan ta ett ämne att diskutera och så efter en stund så pratar jag om något helt annat. Därför lägger jag in en bild som jag aldrig kommer använda till något annat än ett sådant här inlägg där jag byter riktning hela tiden.

Katt som spyr i buskarna.

Dumma mig

Nu gör jag det igen. Håller på att förlora en vän. Först E, nu M. Är jag verkligen en sådan människa som inte kan hålla i mina vänner om vi inte hållit ihop sedan jag var 6 år gammal? Jag förtjänar verkligen inte mina vänner, om jag är så hemsk och elak som jag tror mig vara när jag ser in i deras ögon. Visserligen har jag ett taskigt minne, men jag kan inte komma på en enda gång när någon vän sagt till mig 'Karolina, du är en sån jävla bra vän, du ställer upp för mig och du är den bästa vän en tjej/kille som jag kan ha!'.
Dessutom, istället för att ta tag i saker och jobba mig upp i mina vänners ögon så försvinner jag och väntar tills stormen är över. Jag klandrar mig själv tills jag har ett stort sår i magen.

Förlåt.

Mina systrar sov här i natt. I går var vi och shoppade tillsammans med mor och åt på bredbar. Sedan gick vi hem till mig och gjorde blåbärspaj och såg lite på TV. I dag gick vi och spelade biljard (jag sög verkligen), gick till bara vara och drack deras varma choklad och färskpressade juice. Sedan åkte de hem.
Det är så synd att jag flyttade hemifrån när de började växa upp och bli individer. Nu känns det som om jag inte känner dem tillräckligt. När jag var liten ville jag ha en storesyster eller storebror att kunna prata med. Nu får jag fråga dem hur det går i skolan och prata mest själv. Det ska ju vara dem som ringer till mig och gråter för att deras pojkvänner gjort slut och vilja komma till mig och ha mysiga kvällar. För de är underbara varelser. De är allt jag har, det allra bästa jag har.

Jag flyttar snart. Det ska bli spännande att bo i världens dyraste stad, har lite fjärilar i magen. Men jag har också ont i magen för att jag lämnar allt och alla här. Lite 50 50. Får försöka att inte ge upp. Kom och hälsa på. Det vore väldigt fint.

Angående det som hände i lördags... Jag får fortfarande inte ur honom något mer än frasen "jag vet inte varför jag gjorde det" så jag har väl så att säga gett upp. Tyvärr. Vet inte hur jag ska konfrontera honom. Kan behöva hjälp med det också.

Ledsen.