... kvar till påsk. Jag minns när jag räknade 15 veckor till påsk, det var en avlägsen tid. Fönstren är putsade, solen skiner på kvällarna och blommorna måste söka skydd längre in i lägenheten, undan den stygga solen. Härligt! Jag hoppas alla meteorloger tar fel när det gäller snö imorgon. Då tror jag att jag måste vårskrika lite så att vitsipporna ploppar fram.
Sonen är sjuk. Inatt tippade febern mot 39 och idag hostar han som en kols-patient. Tur att det är snabba förkylningar, som går fort över. Annars skulle vi verkligen avlösa varandra, jag och snorungen. Jag får så fruktansvärt dåligt samvete när jag är hemma från jobbet. Jag mår dåligt, så "otrogen" känner jag mig. Tröskeln för att gå till jobbet och vara sjuk är högre än när sonen är sjuk, och när han har feber så vill jag inte ta honom till dagis. Jag vet att han är förstörd efter en vanlig dag på dagis, ska han då behöva vara där med feber och må dåligt bara för att jag råkar ha 100 % arbetstid? Men ingenting av vad jag inbillar mig själv hjälper, jag är alltid livrädd för ett samtal från arbetet där de säger att jag inte är välkommen tillbaka.
För mycket sjukdom, jobb och studier leder till allt för lite fotografering och blogginlägg. Men vi går mot ljusare (och förhoppningsvis friskare) tider.
Ä inte motivet på denna bild förresten det internationella tecknet för "här kan man köpa knark av valfritt slag"?
Här kommer ett tips om en sida på internet som kan redigera dina bilder i olika teman. Du kan till exempel få dina bilder som om de vore tagna av en Diana-kamera (se bild längst ner till höger) eller du kan få vintagekänsla på dina bilder (se min syster längst upp till höger). Detta är bara några exempel. Den vänstra bilden ovan är original och de andra två är omredigerade med hjälp av MakeRetro.com. Så gå dit och redigera dina fotografier, det kan bli fantastiskt fina grejer utav det. Tipset hittade jag hos En bulle i ugnen2.
Vilken dag! Hämta paket på posten med pirrigt innehåll, sol och värme i ansiktet och en son som fick plaska i A-L-L-A vattenpölar han hittade. Det enda som är lite smått tråkigt är att febern som jag hade igår kväll på något sätt lyckats hoppa över till lillens huvud. Jag hade hellre haft den jag, och låtit han vara frisk. Jag hade också hoppat i vattenpölar om jag hade varit smart nog att ta på mig gummistövlar istället för vanliga skor. Då hade vi haft det ännu roligare. Om nu det är möjligt.
Jag har gjort alla misstag man kan göra som en fotograf (fast jag kallar ju mig inte det) med denna bild. Jag ville ju bara visa att jag faktiskt varit utomhus detta år. För övrigt är detta det närmaste jag har kommit en häst på hur många år som helst.
Idag på bussen på väg hem från jobbet satt jag längst bak och filosoferade. När jag filosoferar så gör jag det vanligtvis med blicken ut genom fönstret. Denna gång vandrade mina ögon mellan mina medpassagerare. Då de flesta satt med ryggen mot mig så var det svårt att veta vad de gjorde. Läste de en bok? Sov de? Mina frågor besvarades snabbt då jag insåg att alla satt och knappade på sin iPhone (eller liknande telefon/multimediacenter). Musiken flödade genom de vita hörlurarna och jag kan slå vad om att det var både Facebook, Angry Birds och Dagbladet i en salig blandning mellan Spotifylåtarna. Folk kan inte unna sig att sitta tysta och bara lyssna på bussens motor eller se ut genom fönstret för att låta dagens alla problem försvinna ut i snöyran. De ska vara konstant påloggad, anträffbar och redo för diverse telefonsamtal, uppdateringar på Twitter eller veta exakt hur länge det är kvar av bussfärden innan man kan gå av och vandra hemåt. Det måste vara jobbigt att hela tiden vara beroende av en sådan liten pryl.
Jag gick till jobbet idag, men blev hemskickad efter lunch. Och med detta vill jag ingenting mer än att bevisa för mig själv att jag är värdelös på stilleben. Om jag ska fotografera något så är det levande människor som inte vet om att de blir fotograferade. Det är jag bäst på av allt inom fotografering. Frukt är inte min grej. Även om det är gott.
Jag önskar att jag kunde skriva att livet är så fantastiskt att jag bara måste dela med mig, men sanningen är att jag ligger hemma med sjukskrivning och studerar till kommande examen. Jag hade hellre varit på jobbet och lärt mig allt detta genom erfarenhet, istället för att ligga i sängen och hosta ner alla sidor med paragrafer och uträkningar. Inte heller har jag några fina bilder att bjuda på, men när vi nu är över i mars så måste det ju snart vara dags för ljusa kvällar och ljumma morgnar. Så fort jag får en chans så ska jag bege mig ut och öva. I helgen ska jag öva fotografering på två vackra kvinnor. Ni har sett dem förut. Den som väntar på något gott...
Jag ville skriva något fint, för att hedra ditt minne. Jag ville berätta för hela världen att du är den bästa morfar man kan ha. Men jag tror jag får vänta lite, och bearbeta sorgen själv. Jag hoppas du har det bra, där du går i fjällen i Dovre med mormor och äter fisk dagarna i ända. Vi ses.
