Anpassning

Nu är vi äntligen färdiga med allt vad gäller flytten. Den gamla lägenheten är urtvättad, nycklarna är levererade och vi väntar bara på eventuell vinst på den. Jag har fokuserat på att få bort mest möjligt skit från den nya lägenheten, men det finns ingenstans att kasta gamla saker, så vi får vackert vänta tills det är dugnad. Alla möbler står huller om buller än så länge, det är svårt att möblera när man han ett barn som hänger i de alldeles för stora byxorna hela dagarna. Min sambo har jobbat massa övertid och hämtat fler lådor som inte fick plats under flytten, så jag har nästan varit ensamstående dessa dagar. Min son har varit extra jobbig och inte velat sova, så det har tärt lite. Men jag är glad att vi äntligen flyttat, och snart så är väl energin tillbaka på det normala igen.

Någon som vill ha en gratis garderob? Bara komma och hämta. Jag har flyttlådor också. Gratis gratis. Only for you, only today.
Nä. Men jag vill gärna bli av med dem. Take it!

Äntligen

Nu har vi fått nycklarna till lägenheten! Vi var där och lastade av några lådor och kollade så att allt stod bra till samt tog lite bilder på lägenheten innan vi flyttar in alla våra hemska saker.
På lördag bär lasset av. Vi ska säkert åka några turer i morgon också, men alla tunga möbler lassas på lördagen. Så blir det väl städning på söndagen. Usch. Jag hatar att flyttstäda. Jag blir alltid så nervös, för jag tror att jag har missat något.
Nu är jag helt uppe i varv och har lust att packa det sista som vi har behov för de dagarna vi bor kvar i Moss. Jag vill inte gå och lägga mig, jag vill flytta!
Nej, nu ska jag sluta fjortisblogga om vad jag tycker och tänker och gör och inte gör. Jag får ursäkta mig med att jag har alldeles för lite tid och energi med bloggen egentligen, vill bara koncentrera mig på flytten, men om jag inte får fjortisblogga så måste jag ju ringa runt till alla jag känner och berätta hur jag har det, och då skulle jag inte ha några vänner kvar.
Och det vill ni väl inte?

En etta

En dag kvar. Sedan får vi nycklarna till lägenheten och kan börja flytta in. Första lasset går då, när vi åker in för att hämta nycklarna och inspektera lägenheten.
Jag kommer sakna denna lägenhet, men inte för att jag tycker att den är fin, men för att det var min första lägenhet som jag ägt. Vi har dessutom tapetserat i vardagsrummet helst själv, så jag har bott i en lägenhet med mina tapeter. Det är lite speciellt.
Bilden visar en ljusstake som jag köpte i Smögen när vi var där i somras. Jag hittade den i en liten inredningsbutik, och gick och kramade den i en timme medan jag tittade på allt annat som fanns där. Jag är helnöjd med den, men skulle gärna ha en till. Antingen en till ljusstake som är helt lik, eller en pidestal som jag kan ställa den på. Min son vill så gärna klättra på den, men det är faktiskt inte så smart.

Vilket värdelöst inlägg. Jag hade egentligen inget att blogga om, ville bara få ur lite nervositet nu när vi är så nära flytten.
En arbetskollega ska få barn två dagar efter att min son fyllt ett år. Jag blev jätteglad, så han fick en hel påse med använda barnkläder. Jag tror han blev glad han också.
Dagens "goda gärning".

Samlarmani

Det mesta är nu nedpackat. Det tog faktiskt inte så lång tid som jag trodde, men det är förmodligen för att halva våra liv ligger redan nedpackat i boden. Vi packade bort våra liv för några månader sedan för att ha visning. Vi bestämde oss för att ha det liggande kvar, eftersom vi i alla fall skulle flytta. Det är ju skönt att ha alla böcker och fotoalbum redan nedpackade, men jag har verkligen saknat dem.
Jag har allt för mycket porslin och glas och skålar. Ändå känner jag att det inte är komplett ännu. Jag samlar ju på en servis som jag ska göra mig av med för att börja på en annan servis. Sedan vill jag ju samla på en kaffeservis också.
De blåa skålarna på bilden köpte jag när jag bodde i Göteborg för 10 kr styck. De är helt fantastiska att äta soppa och nudlar i, men jag har lust att bara kasta dem in i en bergvägg, så trött är jag på dem. Det var en blå period.
Kakformarna har jag ärvt av min mormor. Hon gjorde goda kakor, och jag hade gärna gjort dem lika goda, men jag har ännu inte använt dem. Det får jag ta tag i, annars är jag rädd att jag måste göra mig av med dem.
Jag vill inte att saker ska äga mig, men den samlare som jag är så är jag nog redan ägd. Jag älskar att ha många saker av en sort. Då känner jag mig som en stolt tupp.

Listor och att samla på saker, det är jag bra på.

Say mamma

Snart är det dags för mammaträff med dessa härliga tjejer. Det blir min sista mammaträff här i Moss, men jag har planer om att komma en gång i månaden för att hälsa på dem. Så kanske dem kan komma till Oslo någon gång och hälsa på mig. Det finns nog mycket att göra i Oslo för barn, om det nu är aktiviteter man är ute efter.
Det är lite bitterljuvt att flytta. När jag kom hem från BB med min son så var denna lägenhet en fristad för mig, ett skydd som skyddade mig från allt ont. Nu ska vi flytta och jag måste lära mig att jag fortfarande är trygg, även om det inte är samma byggnad. Det är faktiskt den svåraste flytt jag varit med om, psykiskt. Jag har flyttat så många gånger, och bara tyckt att det är roligt med nytt.
Variatio delectat - ombyte förnöjer.
Men denna gång ska det egentligen bara bli läskigt.

Men jag då?

Idag har varit en dag full med sus i öronen. Jag tror inte jag har varit vid medvetande alls. Min son har gnällt och gnällt, men jag har slagit dövörat till. Jag orkar inte idag!
Det måste väl vara lagligt med en sådan dag? Det är klart att jag sätter min sons behov allra först, han får mat och sömn och mycket kärlek, men idag hade jag bara lust att sitta med min nya mobiltelefon och trycka på den.
Jag har heller ingen vettigt att skriva om här i bloggen, men det har jag väl aldrig.
En dag närmare flytten. En dag mindre i detta kaos med lådor och plastmuggar.

Flyttfirma

Nu har vi äntligen fått en lägenhet. Vi flyttar nu till Torshov, bredvid en jättestor park som vi kan spendera somrarna i. Jag hoppas att vi kan bo där så länge jag har tänkt att studera, och att vi sedan kan flytta till Sverige igen. Men vi får se vad framtiden har att erbjuda.
Då är det dags att börja flyttpacka igen. Jag börjar bli ganska duktig på det nu, så många gånger som vi har flyttat. Att packa ner ett helt rum kan ta några timmar, om jag får arbeta i fred.
Nu tar det lite längre tid, med en son som hänger runt mina ben och inte vill sova.

Så, nu är det kaos här hemma. Vi behöver all hjälp vi kan få.

No milk today

Ja ja, livet är inte alltid en dans på rosor. Det var väl inte meningen att vi skulle ha den lägenheten. Den skulle tydligen användas till de som ska renovera andra lägenheter i samma uppgång. Kan de inte hyra in sådana där baracker som andra företag gör då? Suck suck.
Då är det tillbaka på ruta ett, åka in till Oslo varje dag för att gå på visningar, med en skrikig unge i bilen, om vi hittar någon lägenhet över huvud taget. Vi kanske hamnar på gatan.
Usch, jag är på riktigt dåligt humör nu. PMS. Dessutom är jag den enda som städar i detta hushållet. Jag orkar inte göra det samtidigt som jag tar hand om barn hela dagarna.
Åh. I-landsproblem.
Idag känner jag för att skrika och slå.
Vad fan ska man göra för att det ska gå över, jag känner bara att jag blir argare och argare? Jag har ingen lust att bita ihop och gå vidare, jag vill vara arg. Egentligen vill jag vara arg på någon, skälla ut någon efter noter. Det har jag aldrig fått äran av att göra, så det kanske skulle vara skönt.
Nej, nu slutar jag skriva, annars blir det bara bajs av alltihopa.

L day (L som i lägenhet)

Jag kan inte låta bli att gå och "inreda" lägenheten på St. Hanshaugen i huvudet. I det rummet kan vi ha datorn, och dammsugaren får också plats där, så slipper alla se den när man kommer innan för dörren. Jag resonerar med mig själv, och min son tror nog att jag har blivit galen, som pratar med mig själv, och inte med honom.
Idag är dagen D. Jag måste erkänna att jag drömmer om att de ska ringa och säga att vi får den. På något konstigt vis så tror jag att vi faktiskt får den bara för att jag går runt och är så himla nervös. Det som kommer att hända då är att jag blir kaxig och tror på mig själv för mycket, och när de då ringer och förklarar att vi inte kan få den, så kommer jag bryta ihop och må dåligt många dagar. Jag kommer tro att det hela är mitt fel och att jag inte skulle tänkt så mycket på lägenheten, för man blir ju alltid besviken ändå.

Nåväl. Flyttar vi till Oslo så kommer jag faktiskt sakna Moss. Som bilden ovan visar, så är det faktiskt en fin stad. Den har många stränder och är en av de soligaste städerna i hela Norge. Det finns många pizzerior, en stor biograf och många små inredningsbutiker.
Jag kommer såklart sakna mammaträffarna, de är ju mina enda vänner här i Norge som verkligen är mina egna. Alla andra vänner känner jag ju genom min sambo, och även om de är mina vänner lika mycket som hans, så har jag ju inte gjort mig förtjänt av dem. De har bara fallit i mitt knä, så att säga.

Nej, nu ska jag ordna lite inför mammaträffen som ska hållas här hemma hos mig.
Skoj skoj. Söndagar är inte lika tråkiga längre.

Sadhappy- sappy

Jag tog mig friheten att fotografera mig själv ledsen och glad, så att jag kunde lägga upp en vacker bild på mig beroende på huruvuda vi skulle få lägenheten eller inte.
Jag ringde upp damen och frågade, orkade inte vänta tillslut. Hon sade att vi fick lägenheten, om inte hennes kollega skulle ha den till att bo i när de renoverade bygården. Så vi får veta på måndag. O, vilken vånda.
Så därför blir det två vackra (not) bilder på mig. En glad och en ledsen, ifall ni inte redan sett det.

Njut av Fröken K.

Fel sida

Idag vaknade jag definitivt på fel sida. Fel sida av dygnet det vill säga.
Min son vaknade en gång i timmen inatt, och jag fick springa upp och ge honom nappen och stryka honom på huvudet innan jag kunde krypa tillbaka till sängen. Sedan bestämde han sig för att vakna kl 6.20 för att inte somna om. Det förstör hela tidschemat jag har byggt upp. Nu vet jag inte när han ska sova, eller äta. Suck. Rutiner är skönt, men det går tydligen inte alltid att följa dem.

Så dagen idag blir nog rätt jobbig. Jag har varit sur hela dagen, och min stackars son vet inte alls vad han ska tro.
Men det är svårt att vara sur länge på ett sådant sött ansikte. Han har nu vaknat från sin förmiddagslur. Då ska han få pussar tills han inte orkar längre.

Snart får vi veta om vi får lägenheten. Jag har fjärilar i magen och har ingen lust att vänta längre. Bara slå mig i ansiktet hårt, riv av plåstret fort och låt mig slippa lida!

Bön hjälper inte

Jag kunde sova igår, det gick ganska fort att somna med tanke på allt som flög runt i huvudet. Men jag vet inte om jag kommer kunna sova idag.
Min sambo ringde till uthyraren av lägenheten, som för övrigt tydligen var jättesur, och hon sade att det var jättelång kö på de lägenheterna men att vi kunde skicka ett mail till henne med lite information om oss och vilken lägenhet vi ville ha.
Jag sjönk långt ner i avgrunden. Det finns inte en chans i helvete att vi kan få en sådan bra lägenhet till det priset och med det läget. Inte om vi letar i hundra år till.
Så jag skrev ett mail. Vi får se var det bär hän. Detta är ingen sak jag kan jobba mig till, kämpa för. Det krävs inget jävlar anamma för detta. Det är bara tur som gäller. Och en sur tant som bestämmer vår framtid.

Jag har lust att vara lika ledsen som min son är på bilden ovan.

Snälla Gud, eller tomten med för den delen?

Detta är min utsikt nuförtiden. Jag gör inte så mycket mer än att ligga på golvet med min son och krypa runt med honom.
Vi har varit och sett på lägenheter i Oslo idag. En låg på Kværner, det vill säga ganska långt från staden, med endast buss som transportmedel in i smeten. Snedtak i vardagsrummet, så man inte kan ha höga möbler där. Den andra låg på St. Hanshaugen, och är så centralt att man nästan bor granne med kungen. Nu överdriver jag, men jag ser inget fel i den lägenheten över huvud taget. Den är mer central, billigare och större. Hur kan den vara fel?
Lägenheten ligger inte ute till allmänheten heller, så vi ska ringa på den imorgon, och jag ber nästan till Gud att vi får den. Det skulle knyta upp många knutar i min mage. Vi behöver inte bil, så då blir det mer pengar över av lönen.

Det kommer att bli svårt att somna inatt.

Översättning

Jag har suttit och översatt min blogg till olika språk; norska, engelska, spanska, franska och italienska. Det är riktigt roligt, även om det inte blir flyt i språket. Det verkar heller inte som om översättaren kan översätta ordet kiropraktor. Inte på något språk. Det kan väl inte heta kiropraktor på alla de språken?
Sen kanske jag inte skriver helt grammatiskt korrekt, och att det därför ser ut som en femårings verk.

Hursomhelst, roligt har jag haft. Ska nog översätta detta inlägg också, så jag har något att fnittra åt.

Gällande flytten, så blir den inte av på några år verkar det som. Finanskrisen i Sverige har påverkat arbetsmarknaden så mycket, att det är omöjligt att finna jobb. Det visste jag från början, men jag trodde allvarligt talat att det inte var så svårt.
Så vi funderar på att flytta till Oslo. Där kan min sambo få nytt jobb, jag kan gå en utbildning på några år, och när jag är färdig, så kanske det har bättrat sig i Sverige och vi kan flytta tillbaka igen. De utbildningarna jag tittade lite snabbt på och föll för var fotojournalistik, eller arkivarie. Två helt olika jobb, men lika spännande. Fast fotojournalistiken var lite mer spännande. Jag tror dock att det är svårt att komma in där, man ska ha med sig prover för att få en plats. Dessutom tror jag att man måste ha ett öga för fotografering innan man hoppar på något liknande. En vän till mig sade att man inte alls ska kunna någonting innan man börjat, det är ju meningen att man ska lära sig när man går utbildningen. Jag vet inte vad jag ska tro.

Suck.

Hej

Ny kamera, lägenheten ligger ute till försäljning, tandagnisslan i form av inga tänder men snart på väg verkar det som.

Jag är stressad. Ingen att prata med.

Spørsmål - frågor.

Om vi nu ska flytta tillbaka till Sverige, så är det en hel del som måste göras. Inte bara sälja lägenheten och fixa jobb till sambo (fast det problemet är nästan löst), det är massa telefonsamtal som ska ringas och så vidare.

1. Hur blir det med barnbidrag? Ska det komma från Sverige eller Norge?
2. Jag ska vara mammaledig till 2010. Hur blir det med föräldrapengar? Sverige eller Norge?
3. Kan man bara överföra alla försäkringar från norska If... till svenska If...?
4. Vi måste ha bil. Då måste vi sälja den norska. Går det att få billån nu? Lån överhuvudtaget?
5. Vad kostar en flytt? Jag har inte lagt märke till vad det kostar.

Får sätta mig och klura lite.

Emil var hos kiropraktorn idag. Han är sned som en banan, så vi tog en akuttimme. Kiropraktorn tryckte och masserade och knäckte, men tillslut var han tvungen att ta fram något som liknade en pistol som "sköt" kotorna på plats. Och det gjorde han på min son, i nacken. Jag trodde jag skulle börja grina. Emil grinade istället.

Så nu är han grinig som satan, precis som kiropraktorn sade.

Packa min egen kappsäck

Det var otäckt att röntga huvudet. Den snurrade om möjligt ännu mer när jag låg där och någonting snurrade runt huvudet länge länge. Minst två minuter, vilket kändes som en evighet.
Så nu väntar jag spänt på resultaten.
Fick 20 stycken rosor av min käresta idag. Har tjatat om det i en vecka nu, så han gav antagligen upp och köpte blommor åt mig.

Jag orkar inte blogga varje dag, som rekommenderat. Synd, för då kanske jag skulle ha fler besökare som kommenterade. Hint hint.

Nu, packa tio lådor och sedan somna med gott samvete.

Jo, förresten, den norske kungen Harald V fyller 70 år idag. Hurra för honom.

Min säng är mitt hem är min borg

Jag ogillar att flytta. Det kan man inte tro när man hör hur många gånger jag har flyttat sedan jag flyttade hemifrån år 2001. Detta blir åttonde gången. Har dessutom flyttat mellan länder. Det tär på krafter och på släkten. Far har varit med två gånger för att jag skulle flytta till Norge och hjälpt till med både lastbil och muskler. Denna gång har jag bett honom att inte komma. Nu är det dags för min sambos släkt att hjälpa till.

Det är för tidigt att packa ner allt i lådor eftersom vi ska leva här i tre veckor till, men det är ingen idè att ha onödiga saker framme när det ska komma folk och se på vår lägenhet. Så jag prioriterar bort saker som jag packat ner, skeppat iväg till svärmor och nu saknar. Alla mina glasskålar, gosedjur och fotoalbum bor inte hos mig längre. Jag känner mig som en vagabond med en väldigt stor packning.

Blandat

Jag börjar känna mig stressad för flytten om en månad. Jag och min kära sambo ska flytta in i ett IKEA-hus i en stad i østfold där vi ska spendera kvällarna framför gasugnen tillsammans med min älsklings alla vänner. Allt ska vara frid och fröjd och så lever vi lyckliga i alla våra dagar.

Mina seriösa arbetsgivare har gett mig mina semesterpengar denna månad. Tydligen så har det blivit ett fel i systemet, det var alltså inte meningen att jag skulle få dem nu. Jag måste erkänna att jag blev fly förbannad när jag fick veta det. De kan inte återkalla utbetalningen utan rekommenderar mig att sätta in pengarna på ett annat konto så länge. Jag kan inte göra något annat än att skaka på huvudet. Tur att jag inte ska jobba för dem så länge till.

Ett tips på en blog om ni vill veta vad norrmän äter till lunch: Matboksen.

Jag var med svägerska på Smuget i lördags och såg på pojkar. H hittade en enda som var värd att ragga på, men han var såklart upptagen. Synd för honom, för vi var ju de två snyggaste brudarna där. Eller hur?

WWII

Bara två dagar kvar nu. Har fått lite smått spänningshuvudvärk nu när jag sitter bland kartonger och känner att det är alldeles för mycket kvar. Det känns som om någon kommer bli arg på mig när de kommer och ser hur lite jag egentligen packat. Och nu känner jag att jag inte orkar mer.

Besöket hos morfar gick stålande. Jag lät honom prata om Andra Världskriget och om mormor. Något jag inte visste var att mormor läste på Folkhögskolan i Fellingsbro när de träffades och att morfar heter Julian i mellannamn. Det kanske man kan döpa något av sina barn till. Julian efter morfar och Valentin efter farfar. Linnéa efter mormor ocheeeehhhm, Birgit efter farmor. Måste ta reda på vad hon hette i mellannamn.
När jag sedan skulle gå till tåget så slank jag förbi far och pratade lite med honom. Han sade att tåget till Arboga mot Örebro alltid går kvart i och tågen mot Eskilstuna går kvart över. Jag såg till min fasa att klockan var 20 i fem och jag kutade till tåget. Tyvärr hann jag inte med tåget som stod på stationen, men det gjorde ingenting, för det var nämligen tåget mot Eskilstuna. Far hade sagt helt fel. Han ringde upp mig strax efter och asgarvade i telefonen. "Jag ljög visst för dig." Nähä, svarade jag och hotade med att aldrig lita på honom igen. Han hoppades iallafall att jag skulle återfå tilliten till sin gamla far. Jag sade att det inte skulle vara några problem.

I morgon när jag vaknar så kommer min älskade hem. Jag hoppas att han väcker mig. Det är så jobbigt att vakna i normal tidig tid och se att han inte är hemma än. Då går tiden sakta, den står nästan still.
Undrar om jag skulle ta och gå och lägga mig. Jag kommer inte somna på några timmar dock. Kanske lika bra att sitta här och tycka att det är tråkigt när livet går långsamt när man så gärna vill att det ska gå fort.

Såg Fun with Dick and Jane idag hemma hos vän som fyllde år igår. Eller i förrgår blir det ju nu. Jag tyckte den var rolig, men inte så rolig som jag hade hoppats på. Kul att veta att Jane Harper egentligen skulle spelats av Cameron Diaz. Tänk om filmen hade blivit roligare då. Eller tvärtom. Det får vi aldrig veta. Men jag tycker att Diaz och Carrey hade personkemi i filmen The Mask.

Oj! Led Zeppelin på P3. Det är sällan.
C: "Jag vill ha holländska löv." Och... jag kommer aldrig bli så åksjuk igen. Ska vi inte ta en semester ihop igen? Det är så roligt. Love ya.