Bling bling

Min tystnad på bloggen är inte bara för att solen har strålat ända in i benmärgen. Jag har förlovat mig också!

Kärleken väntar

Jag roar mig med att läsa bloggar från olika länder, och har nu gjort det i några år tack vare bloglovin'. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan det verktyget, då jag inte har tid att sitta och leta upp alla inlägg.
De flesta bloggar jag läser har med tiden blivit ganska stora, och med makt kommer ansvar. Jag förstår inte hur de klarar av att ha ett spännande liv samtidigt som de bloggar om det.
Några utav skribenterna har under den senaste tiden skrivit inlägg där de berättar att de ska gå från sin respektive. Det har säkert ingenting med bloggarna att göra, det är bara livets gång.
Gulp, tänker jag. Det kunde lika gärna ha varit jag.
Jag vädrade mina tankar för sambo igår, som svarade mig att kärleken inte är något som man bara kan bestämma över. Han har absolut rätt, men det jag helst ville höra då var att vi aldrig skulle gå från varandra. Någonsin. En klypa romantik till min sambo, så skulle han bli perfekt i mina ögon. Ja, han kanske skulle kunna bli lite bättre på att plocka upp efter sig, men jag har hellre någon att städa efter, än ingen alls.

Fotot är från fotograferingen för några veckor sedan. Jag har som sagt varit sjukskriven, så prioritet nummer ett har definitivt inte varit kameran.
Men snart så.

Sorry ladies

Den här blonde herren är världens bästa sambo, far och vän. Han är inte bara snygg och söt, han är snäll och artig också. Att han trivs framför spisen är inte fel det heller.
Han berömmer mig för den jag är. Han hjälper mig genom svåra dagar. Han skrattar med mig, och åt mig - tills det blir roligt. Han är kärvänlig mot sin son och älskar honom högre än något annat, till och med fotboll och öl kombinerat en solig dag i en park.
Tyvärr så är han upptagen, och ska så förbli för evigt. För jag ska gifta mig med honom. Någon gång. Inte än, men någon gång.