Svenskpolack

Aftonbladet skriver om att svenskar reser till Norge för att jobba tills de stupar. De norska företagen anställer hellre svenskar än norrmän, eftersom vi arbetar hårdare. Detta delvis på grund av arbetslösheten i Sverige.
Men... så har det ju alltid varit. Jag flyttade innan finanskrisen, och vet om många svenskar som flyttade till Norge innan pengarna tog slut.
Hursomhelst, det som Aftonbladet skriver om stämmer faktiskt. När jag jobbade på Manpower i Oslo så var det väldigt många svenskar där, och personalen sade faktiskt att de hellre valde svenskar, eftersom vi var där för att arbeta, inte för att skaffa familj och åka på semester.
Nu sitter jag här med barn och hus och bil, och snyltar av staten, eftersom jag var sjukskriven ett tag och nu är mammaledig. Har jag blivit norrman nu? Är det dags för mig att sluta arbeta och ligga på latsidan som alla norrbaggar?
Isåfall ska jag köpa mig en båt. Och en stor pool att fylla med isbitar och Champagneflaskor, när jag semestrar i Smögen.

Jag kan iallafall fortfarande vara ironisk som en svensk. :)

Hoppsan

Det är så härligt när våren börjar komma. Jag trodde jag skulle dö när det för några dagar sedan började falla snö. Det verkade som om det aldrig skulle sluta. Nu töar det, och jag hoppas att när jag kommer hem från påskveckan hos mamma, så är all snö borta. då kan jag ut och trilla, som det så fint heter på norska.

Lille Emil är redan fem veckor, och full med hormonutslag som tydligen kommer av en reaktion på modersmjölken. Han skiljer ut mina hormon (tjejbaciller, hehe) och det resulterar i något som liknar små finnar. Det her helt hemskt ut, men så länge de inte gör ont på gossen så är det inte så mycket jag kan göra.

Jag känner att jag har fått andra värderingar i livet nu. Det är som om jag föddes på nytt när jag låg där i Fredrikstad och stånkade ut en 3,5 kilos klump. Hela världen är annorlunda, alla beter sig så konstigt och jag känner mig som i en dimma 24/7. Kan bero på sömnbrist, eller så är jag i amningsdimma.

Ser framför mig att bloggen blir lite nedprioriterad nu, men det är ju ingen som läser ändå så jag kan väl vara borta med gott samvete.

Norska språket i Sverige

Nu kan du äntligen lära dig norska!
SVT1 ska sända ett svenskt program med en norsk programledare vid namn Fredrik Skavlan som är ganska känd här i Norge. På hemsidan till SVT finns det en ordbok där de allra vanligaste missförstånden är uppställda. Guleböj finns tyvärr inte med, men det kan jag varna er svenskar för: det heter faktiskt banan här borta också. Men gurka stavas med slutet först, agurk. Kom ihåg det.

Det jag tyckte var lite tråkigt med inlägget i Dagbladet var alla dessa kommentarer från norrmännen angående hur dåliga vi svenskar är på det norska språket. Journalisten skriver dessutom att han undrar om vi svenskar kommer att klara av att lära oss dessa glosor. Är vi tillräckligt smarta? Eller ska vi fortsätta "roa oss på deras bekostnad" genom att inte förstå vad de säger.

Jag har ännu inte stött på en norrman som hittar på svenska ord för att han tycker att de låter roliga, men däremot så verkar norrmän tro att vi ibland är lite dumma i huvudet. Det är först nu, efter ca fyra år i Norge som folk inte längre försöker prata svenska med mig, för att de inte tror att jag förstår. Det hoppar in norska ord med en slags svensk brytning, eller tvärtom, då de förklarar att jeg har bodd i Sverige så jeg skjønner alt du sier, og jeg snakker svensk også. När jag sedan pratar svenska i mitt tempo så ser de ut som fågelungar allihopa. Och nickar lite försiktigt.
Om det är ett norskt ord jag inte förstår så frågar jag om dess betydelse. Jag låtsas inte förstå.
Så finns det ju förstås svenskar som pratar svorska. De som tror att de pratar norska, men bara låter fåniga för att de försöker lite för mycket. Men jag hyllar dem för att de försöker.

Det kanske är bra att norrmännen underskattar oss, så att de blir överraskade när vi faktiskt förstår all skit de snackar om oss, och kan bita tillbaka. Ett tips: de gillar tydligen inte att bli kallade norrbaggar.

Och vi svenskar har minst lika många Norgevitsar som ni har Sverigevitsar.

Helt ointressant

Jag vet att vi har en Fuglesang uppe i rymden. Vad jag däremot inte förstår är hur Norge och Sverige sliter i honom för att få honom att vara norsk eller svensk. I svenska tidningar står det om den förste svensken i rymden. I norska tidningar är han helt plötsligt norsk-svensk. Jag har ett svagt minne av att hans far flyttade till Sverige eller något liknande och så blev allas vår Christer svensk.
Jag har dock inte följt med lika hysteriskt som andra, men är det inte så att Fuglesang har en svensk flagga på sin dräkt? Blir han inte uppringd av svenska skolor? Jag tycker att vi kallar honom för skandinaviern i alla tidningar så blir alla nöjda.

De norska handbollstjejerna ska tacka och ta emot sitt svenskdesignade pris tycker jag. Fast det var ju inte guld. Men de kostade ju över 300 kr så...

Och Robert Gustavsson spelar maffiaboss i den norska julkalendern Jul i Tøyengata.

Nu har jag skrivit av mig lite om "Svorge" och kan återgå till att klaga på hur jävligt mitt liv är och hur bra alla andra har det.

Noreg

Oh! Oh! Det är någon i Sverige som har sökt på Skogmo på knuff.se. Vem är du?

Jag var på intervju idag. Min vikarieanställning tar slut den 22 december, men de behövde en av vikarierna att jobba ett års vikariat. Jag gick uppför trapporna till min kontaktperson och tänkte att vad jag säger och gör nu kommer att påverka mig kanske så långt som ett år framåt. Oturligt nog stämde det inte. Jag behöver kunna skriva på norska för att kunna ha chans till att få ett kontorsjobb. De är väldigt nöjda med mig och vill ha mig kvar så länge som möjligt, men de tror inte att det är så bra för vare sig mig eller företaget att jag inte kan skriva på norska. Søren!

Min ivrighet att få lägenheten städad försvann på vägen ner från intervjuen. Idag har jag bara diskat, tvättat och hängt tvätt. Magsäcken fick lida den med, för jag orkade bara laga spaghetti och köttfärs. Jämför det med gulasch eller chop suey wok med glasnudlar. Jag har ingen lust att kämpa för att vara kvar på det jobbet när jag vet att de inte kan erbjuda mig mer.

Sedan blir jag förbannad på mig själv! Jag som hade ett högst intressant tal idag framför den andra vikarien om att ingen får någonsin sätta sig på mig mer. Om jag nu behöver ta en kurs i norska, så får jag väl göra det då. Visa dem att jag också kan skriva på norska.

Bare vent og se...