Jag ville skriva något fint, för att hedra ditt minne. Jag ville berätta för hela världen att du är den bästa morfar man kan ha. Men jag tror jag får vänta lite, och bearbeta sorgen själv.
Jag hoppas du har det bra, där du går i fjällen i Dovre med mormor och äter fisk dagarna i ända.
Vi ses.
Idag har jag tänkt på döden. Hur personlig kan man egentligen vara i en blogg utan att det går ut över de närmaste. Vad är okej att berätta och vad ska man hålla för sig själv. Jag lämnar gärna ut mig själv, men när det kommer till vänner och familj känner jag ett visst sting när jag till exempel lägger upp bilder. Vill de verkligen ligga på internet för all evighet.
Anledningen till detta fundersamma kalas är min mormors bror, som somnade stilla in idag. Personalen hade bytt kläder på honom, och gått ifrån honom en stund. När de senare kom tillbaka låg han och log i sin säng. Och så dog han.
Han har levt ett långt liv, inga barn, och frun dog för många år sedan. Han var ofta och hälsade på oss när vi hade kalas och festligheter med släkten, och när jag var liten så brukade jag åka dit innan jul för att klä julgranen med alla fina julkulor som han hade. När jag hälsade på honom i hans sommarstuga så fick jag alltid läsk att dricka, ur fina glas. Han luktade gammal, tobak och trygghet.
Jag grät lite i smyg idag, för min mormors bror. Jag hade egentligen inga tårar att ge honom, men när jag tänkte på mormor och hur glad hon nu måste ha blivit när han äntligen kommit för att stanna, så kunde jag inte låta bli att gråta några glädjetårar blandat med små sorgtårar.
Jag hade planerat att inte göra mycket alls i helgen, men så kom sambos ena gravida syster på besök, så då var vi ju tvungna (på ett bra sätt) att åka och hälsa på. I dagarna två.
Eftersom det blir ganska mörkt väldigt fort så hade jag otroliga problem med att få fina bilder. Jag hade på högsta ISO:n (1800), största bländare (f1,8) och hade alla lampor tända. Ändå så blev nästan alla bilder lite suddiga. Jag vill helst inte använda blixt, för det stör dem som blir fotograferade. Meningen är ju att jag ska kunna fånga barn i lek, vuxna som samtalar över en kopp kaffe i varsin fåtölj.
Min fråga är då: Vad ska jag göra mer för att få skarpare bilder? Tyvärr har jag inte råd att köpa en ny kamera eller bättre objektiv just nu. Alla som kan hjälpa mig får en puss i påsk. Hihi.Bilden föreställer matbordet som det såg ut efter att tio personer hade mumsat på både grönsakssoppa och supergoda pannkakor stekta av ingen annan än fröken K.
Ett förtydligande innan jag skriver något mer: det är inte jag som tagit bilden, det är min morfar.
Bilden är tagen i Brønnøysund, där min morfar växte upp. Jag vill verkligen åka dit och se allt som han såg när han var liten, men jag är rädd att det inte ser ut som det gör på fotografiet. Han var en utomordentligt bra fotograf, och hade många av sina foton i norska böcker.
Jag tror jag ska tänka lite som honom nästa gång jag vill ta en naturbild, jag ska tänka på det som om det vore ett vykort. Som om jag skulle skicka bilden till en gammal klasskamrat och skriva:
Hej, det var längesedan. Hoppas du har det bra. Visst var skolan urtråkig? Kram.
Släktforskning är så himla spännande. Jag kan drömma mig bort i dåtiden och undra hur mina förfäder hade det. Hur de såg ut. Vilka framtidsutsikter de hade, och om de förverkligade dem. Och om jag är lik dem på något sätt.
Än så länge så har jag bara släktforskat på mammas sida, då morfar kommer från Norge och jag hade lust att veta mer om släkten Skogmo från Brønnøysund. Att det sedan är gratis att släktforska i Norge gör ju inte saken sämre.
För att få en bättre översikt över alla gamla släktingar har jag öppnat ett konto på Geni. Det är gratis att använda, men om man vill ha tillgång till allt så kostar det några dollar. Än så länge är jag bara gratismedlem, och har klarat mig väldigt långt på det. Jag kan koppla ihop träd med andra som har samma släktingar som mig och utbyta information om dem.
Det var vid en sammanslagning som jag fick se att jag var släkt med Angelina Jolie. Nu har jag då inte köpt medlemskap så jag kan inte se hur vi är släkt, men det finns en lång länk mellan oss. Det jag kan tänka mig är att vi är släkt vid ingifte. Alltså att vi inte är släkt via blod (om än långt borta) utan vid att någon som är släkt med ms Jolie har gift sig med någon ur min släkt. På mycket långt håll. I informationen som jag fick när jag upptäckte släktskapet så står det att hon är min 28th cousin. Det betyder inte att hon är min tjugoåttonde kusin, men jag vet egentligen inte vad det betyder.
Jag rekommenderar starkt att börja släktforska. Du har ingen aning om vem du är släkt med. Kanske det blir en trevlig överraskning.Kanske vi är släkt?
Igår fick jag fotografera min svägerska igen. Det gick egentligen helt okej bra, men solen ville inte vara kvar på himlen så det blev bråttom med fotograferingen. Ända tills jag hittade den manuella inställningen på kameran. Jag förbannade mig själv att jag inte tänkt på det tidigare, då hade det definitivt blivit fler bra bilder.
Nästa gång vill jag fotografera en man, en kvinna i en roll som är utklädd eller två vänner som gör annat än att stå rätt upp och ner och bli fotograferade. Jag behöver komma vidare även om jag inte är duktig på det jag gör nu ens en gång. Jag är för ivrig.
På lördag ska jag på rollspel. Då blir det 1920-tals kostymer, flapperdresses och förhoppningsvis lagom berusade folk som är villiga att ställa upp på bild. Då ska jag flirta mig till bilder och poseringar. Kanske jag själv får vara med på en bild?
Idag tog vi bilen hem tidigt från våra vänner då jag blev superallergisk över natten och bara var tvungen att komma ur huset med tax-hår. Väl hemma sov sonen och sambon två timmar medan jag trippade runt i lägenheten och bara ville att de skulle vakna så vi kunde gå ut och ha det skoj.
Vi gick då till loppmarknad som anordnas varje söndag i Birkelunden. Jag hittade inte något speciellt fint, jag hade tänkt komplettera en vas med en likadan vas, men så kom jag på att jag aldrig använder den vasen så då var det verkligen ingen nytta.
Då fick jag syn på dem! Sex stycken rosa glasassietter som hade exakt samma mönster som mina gröna som jag ärvt från mormor. Jag älskar dem, och kunde inte slita ögonen från dessa vackra saker. Jag var bara tvungen att ha dem, kosta vad det kosta vill! Nu kostade dem 40 kr styck, så det var inte jättejätteilla.
Men jag undrar vem som designat dem. Damen som sålde mig tallrikarna sade att det kanske var Hadeland, men min mormor hade ju sådana? Hade hon fått dem av morfars släkt då?
Detta är ett mysterium jag gärna lägger tid på, istället för att oroa mig för respektlösa människor och tjocka magar.
Hjälp mig gärna hitta var dessa vackra assietter kommer ifrån. Tack!
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vissa bilder fångar ögonblick som kanske inte borde visas. Detta är inte ett sådant. Svägerskan poserade friskt i gröngräset med en maskros och stoppade den i munnen. När hon tog ut den så spottade hon och grimaserade. Det smakar inte så gott med maskros.
Jag har fått lov att klicka hem ett Canon Standard objektiv EF 50mm f/1,8 II för min sambo. Det blir en för tidig födelsedagspresent. Jag fick också lov att köpa ett solskydd, och det enda som fattas nu är en reflexskärm. Det är inte jätte dyrt, och snart är min lilla samling komplett för att kunna börja utvecklas lite som "hobbyamatörlåtsasvarafotograf".Klick!
Jepp.
Sugen på mer fotografering.Men gud vad jag hatar grenen på bilden.
För någon vecka sedan fick jag fotografera min svägerska igen. Det var alldeles för dåligt väder (läs: soligt) och vi fick gömma oss i tunnlar och fokusera på närbilder.
Det dumma är att jag nu behöver få fotografera oftare än förut, för att jag ska kunna komma längre. Jag sitter fast i att ta likadana bilder och tycker inte att de blir speciellt bra alls. Jag söker på nätet för inspiration, men minns inte vad jag läst om när jag väl står där med kameran i handen och svägerskan redo. Hon kan dessutom inte komma när det passar mig.
Jag behöver frivilliga här i Oslo som vill ställa upp. Någon?
Nu ska jag se på Eurovision Song Contest och skratta.
Jag kan inte låta bli att lägga ut roliga (och självklart vackra) bilder på mina systrar och min svägerska som egentligen inte har någonting att göra med inlägget, men jag tycker att bilderna väger upp för det skitsnack jag pruttar ur mig i varje inlägg.
Sambo är nu sjuk i feber och ont i hela kroppen, och sonen har min magsjuka, men är glad som en liten sol ändå. Han ville inte sova idag, så han är fortfarande uppe och klockan är 21.30. Vi får se hur rolig han blir imorgon. Han är precis som damen på bilden ovan, full av energi som de bägge måste utnyttja till max. De reser sig upp ur sängen innan de har fått upp bägge ögonen, själv kan jag ligga och dra mig i flera timmar innan jag kan tänka mig att kliva upp.
Imorgon ska jag sova länge. Hoppas jag.
När jag bloggar, då bloggar jag ofta. Måste bara få med denna sköna bild av de bästa systrarna i hela världen. Ingen kan säga emot heller, för då måste de bevisa mig att det finns bättre syskon, och det går ju inte. De får mig att vilja bli en bättre människa, så att jag kan göra deras värld lite lättare att leva i. Jag vill att de ska vara pigga på livet, och se upp till mig som storasyster, även om jag nu kanske inte har gjort något storartat ännu. De blir min inspiration, tillsammans med min söte son. Med dem i ryggen kan jag klara allt!
Jag måste bara få säga att jag längtar tills jag får ta bilder av en vuxen människa igen.
Fredagskvällen spenderades ensam framför datorn. Jag hann se en film också. Min sambo fyllde år så han var ute med en kompis och tog några öl.
Jag pratade med min syster. Då kom jag på hur mycket jag saknar dem. Vi ses inte ofta, och det är så synd. Jag önskar att de kunde flytta in hos mig. Då kunde jag bespara Emil för lite pussar och pussa på dem istället.
