Så här sig vi ut för exakt ett år sedan. Då hade vi precis flyttat in i lägenheten i Oslo och sonen slutade amma strax efter. Två små tänder hade han, nu är käften full med sylvassa gaddar som gärna bits. Jag hade blond page, nu är jag en naturlig rufs med pannlugg. Då var jag mammaledig, idag har jag fast jobb. Annars är nog det mesta sig likt, plus tio kilo. Sängen står dock i vardagsrummet för att sonen ska kunna sova bättre - vilket han dock inte gör.
Tänk vad tiden går fort, även när man har sömnbrist.
Jag har beställt en almanacka så jag kan njuta av varje dag. För livet är värt att njutas, när man har sådana vackra barn att se efter och pussa på när de är dundersjuka.
Fac ut vivas.
Idag är jag hemma med sonen vars dagmamma är hos doktorn. Han sov bara till sex som vanligt, och nu går han runt och gnäller för att han är trött. Men han får inte sova förrän klockan elva. Sträng mor som jag är.
Jag längtar efter mitt objektiv. Jag längtar efter att få fotografera. Idag ska jag och två arbetskollegor som jag lärt känna lite bättre ha en filmkväll med lax och vin. Det ska bli trevligt. Då ska jag tvinga upp kameran i ansiktet på dem. Stackare.
Så kanske min längtan efter att få fotografera och bli lite bättre dämpar sig en stund.
Jag kan inte låta bli att lägga ut roliga (och självklart vackra) bilder på mina systrar och min svägerska som egentligen inte har någonting att göra med inlägget, men jag tycker att bilderna väger upp för det skitsnack jag pruttar ur mig i varje inlägg.
Sambo är nu sjuk i feber och ont i hela kroppen, och sonen har min magsjuka, men är glad som en liten sol ändå. Han ville inte sova idag, så han är fortfarande uppe och klockan är 21.30. Vi får se hur rolig han blir imorgon. Han är precis som damen på bilden ovan, full av energi som de bägge måste utnyttja till max. De reser sig upp ur sängen innan de har fått upp bägge ögonen, själv kan jag ligga och dra mig i flera timmar innan jag kan tänka mig att kliva upp.
Imorgon ska jag sova länge. Hoppas jag.
Tänk vad det är skönt med helg. Man kan sova hur länge man vill, bara sitta inne och se på TV medan man äter en pizza och dricker massa läskeblask. Så kan man sova lite till, eftersom man är lite bakfull för att man var på krogen hela natten och halva morgonen dagen innan.
Men vänta nu? Det är ju inte mitt liv jag beskriver. Det måste ha varit en helg för många år sedan som jag tänkte på.
Tänk vad skönt det är med helg. Man vaknar av en blöt puss mitt på munnen och kliver upp med världens solstråle till son. Äter god mat som inte tagits ur frysen för att sambon är hemma och mästrar sina kulinariska intressen. Kanske några glas läskeblask? Det blev ju ingen alkohol ändå igår.
Sova middag med varm son, och promenera i solen i några timmar.
Det lät som fröken K.
Idag vaknade jag definitivt på fel sida. Fel sida av dygnet det vill säga.
Min son vaknade en gång i timmen inatt, och jag fick springa upp och ge honom nappen och stryka honom på huvudet innan jag kunde krypa tillbaka till sängen. Sedan bestämde han sig för att vakna kl 6.20 för att inte somna om. Det förstör hela tidschemat jag har byggt upp. Nu vet jag inte när han ska sova, eller äta. Suck. Rutiner är skönt, men det går tydligen inte alltid att följa dem.
Så dagen idag blir nog rätt jobbig. Jag har varit sur hela dagen, och min stackars son vet inte alls vad han ska tro.
Men det är svårt att vara sur länge på ett sådant sött ansikte. Han har nu vaknat från sin förmiddagslur. Då ska han få pussar tills han inte orkar längre.
Snart får vi veta om vi får lägenheten. Jag har fjärilar i magen och har ingen lust att vänta längre. Bara slå mig i ansiktet hårt, riv av plåstret fort och låt mig slippa lida!
Jag måste bara säga att ibland är tålamodet kort. Det finns dagar då man inte orkar någonting, och det märker ungen och börjar genast trilskas.
Var på mammaträff idag. Mitt i träffen så ringer de från BVC och undrar vart jag var någonstans, det var ju idag Emil skulle på femmånaderskontroll. Jag visste att jag skulle dit den 3 augusti, men var helt säker på att den 3 var på onsdag. Då känner jag ett sting i magen, och har svårt att koncentrera mig på vad de andra mammorna säger.
Emil ville inte ligga på golvet, han skrek och grät massa stora tårar när jag lade han ned, så jag fick gå runt och bära på honom och hoppa för att han skulle sluta gråta. Jag ammade, han kräktes upp allt, för han var inte hungrig, och var bara allmänt sur och vresig. Han försökte krypa upp på axeln när jag försökte få honom att sova. Vagnen var dyngsur, för det regnade in i den, och då kunde han inte sova där. De andra mammorna satt med sina älsklingar och pratade och skrattade, medan jag gick runt och svettades och försökte få Emil att bli lugn och tyst.
Så har det varit varenda träff. Jag får inte ut något av de träffarna, för hela träffen går ut på att få Emil lugn och tyst. Han beter sig inte så hemma.
Då har jag lust att sparka honom rätt i soptunnan och springa därifrån.
Jag grät bort all mascara i bilen istället, och ignorerade Emils krumbukter i bilstolen. Jag är på gränsen till ett sammanbrott tror jag. All brist på sömn gör att jag inte har energi nog att orka med en hel dag.
Kylskåpet är fortfarande inte städat.Inne i sovrummet ligger det en unge i sin vagn och skriker, medan hans far vaggar honom febrilt fram och tillbaka. Inte blir det bättre av att jag läser att fyramånadersbebisar (han är nu fem) kan sova hela nätterna, eller att andras barn sover gott om natten.Jag behöver få sova.
Så här glad är jag inte.
Jag läser dagligen några bloggar vars ägare är gamla klasskamrater till mig. De skriver ofta, uppdaterar nästan dagligen, och de har alltid något intressant att skriva om. Deras dagar är fulla med göromål som de prickar av, en efter en, med gott samvete.
Själv sitter jag här i min träningsdress med en naken pojke på golvet som iakttar (Är det så det stavas? Jösses jag har bott i Norge för länge.) en Fantaflaska med största glädje. Och det är det jag tänker fortsätta med. Emil sov så dåligt inatt, kanske på grund av tänder. Jag räknade ut att jag hade fått två timmars sömn. Sammanlagt. Det betyder att jag inte hunnit börja drömma ens.
Jag skrev en lista på vad jag skulle göra under dagen igår. Det blev tolv punkter. Jag blev färdig med nio av punkterna. Några av göromålen var väldigt fåniga, men de snälla tanterna på familjecentret sade att jag skulle börja mjukt. Det som inte blev gjort var att städa ur kylskåpet, så det får jag väl sätta på dagens lista och sedan ha ångest för att jag inte gjort.
Bild från en dag jag faktiskt kom utanför dörren.
