måndag 31 augusti 2009

Efterlysning


Jag letar och letar, men finner den inte. Den är som en nål i en höstack, inte som en nyckelpiga på ren tvätt.
Saken jag letar efter finns förmodligen inte på internet. Då hade jag nog hittat den, jag är rätt bra på att hitta det jag letar efter. I alla fall på internet.
När jag gick tvåan på gymnasiet så läste vi böckerna Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Madame Bovary av Gustave Flaubert, som en del av Svenska B - litteratur. Vi fick i uppgift att skriva en uppsats som liknade någon av de böckerna. Det kunde vara i dagsboksform eller extremt väl beskrivet. Vad vi än tolkade det som.
Jag skrev en uppsats som skulle likna Madame Bovary blandat med Doktor Glas. Jag tyckte verkligen att jag gjorde ett bra jobb, och var väldigt nöjd med uppsatsen i fråga. Jag fick betyget VG på uppsatsen, med förklaringen att jag kanske inte hade gjort det mer övertydligt vilken bok jag syftade till.
En stund senare fick jag syn på internet att det fanns en novelltävling. Jag skickade in uppsatsen, och vann några hårprodukter. Jag fick inte första plats, men jag fick ett omnämnande på en hemsida för min novell.
Det är just denna novell jag söker. Jag minns inte om de publicerade novellen eller om de kanske bara skrev vad den hette. Hur som helst, så finner jag den inte.
Novellen hette Midsommar och novelltävlingen pågick år 2000. Jag minns inte berättelsen, men det var en fest, en man och en kvinna som man inte visste namnen på, och en kråka med bara ett öga. Det var blod med i novellen någonstans, men jag minns heller inte var.

Jag skulle så gärna vilja läsa den novellen/uppsatsen igen. Jag har drömt om att jag har gjort det, och det stärker bara min önskan om att få läsa.
Hjälp mig finna den.

söndag 30 augusti 2009

Blåmåndag på en söndag


Helgen har flutit förbi obemärkt. Jag minns inte vad vi har gjort, i så fall måste jag koncentrera mig. Jo, vi var i Sverige och handlade. Gick promenader. Städade. Åt. Sov.
Jag hatar söndagar. De är endast bra på ett sätt. Då är det inte lång till kvar till mammaträffen, då jag får träffa mammorna till de barn som är i samma ålder som min son.
Annars gillar jag inte söndagar alls, just för att det är slutet på en vecka, och det är fem hela dagar kvar tills jag kan slappna av igen.
Jag går och lägger mig, så slipper jag sitta här och dela luft med min ångest som hänger över min axel och ser mig skriva.

lördag 29 augusti 2009

Shopping


Igår var vi i Sverige för att handla lite mat, som de flesta norrmän gör. Det är ju billigare på Svinesund än vad det är i närbutiken, men inte alls lika billigt som om jag skulle åka till min gamla hemstad och handla på ICA.
De har öppnat massa nya butiker på Nordby, det shoppingscenteret som vi håller till vid. Där finns barnbutiker, inredningsbutiker, jättegod kinamat och en outlet med Marimekko och Iittala. Där kan jag gå och bara smeka på allt som finns.
Igår trodde jag att jag skulle svimma. De hade fått in den utgående modellen med servisen Hanna från Rörstrand. Jag snodde åt mig en av varje del, men såg till min fasa att det inte fanns något gult fat. Så då blir det ut och jaga någonstans.
Nu har jag äntligen börjat samla på den kaffeservisen som jag dreglat över en lång stund.
Emil fick också en servis. Han måste ju få sin egna tallrik.

fredag 28 augusti 2009

Ingenting


Jag undrar egentligen vad jag har denna blogg till. Det finns ju ingenting som hänger ihop när det gäller mina inlägg. De som inte känner mig, eller av en slump kommer in på min sida, går fort ut igen. Det är inte så spännande att läsa vad en nybliven mor tänker och gör om dagarna.
Jag vet att för att få läsare så måste man skriva om något speciellt, stå ut i mängden. Det finns ju så många fina bloggar som förtjänar läsare, varför skulle jag vara en av dem när jag inte skriver om någonting alls. Det är ju ingen som länkar till mig heller.
Det är ju bara krimskrams.

torsdag 27 augusti 2009

Klick

Jag satt och tittade igenom mina bilder som jag har tagit det senaste halvåret. Det är egentligen inte så konstigt att jag nästan bara har bilder av Emil.
Emil som badar, Emil som äter, Emil som ligger på golvet och gör olika miner. Jag tycker egentligen ganska synd om honom. Han får stå ut med kamerans blixt varje dag. Det är inte konstigt att han (
som bilden ovan visar) blir trött på det.
Jag vill fotografera någon annan, mer än Emil. Han gör som sagt inte så mycket, och det hade varit kul att ha en modell som står upp och kan le på beställning. Det behövs någon som är tålmodig och kan stå ut med mig som ändrar vinkel hela tiden. Jag behöver öva mycket om jag ska kunna drömma om att ha fina fotografier på väggarna i vardagsrummet.

Någon som ställer upp?

onsdag 26 augusti 2009

Jag tänker på framtiden.

Är jag ensam om att ha en blogg som är menad som en framtida bok till min son? Kära Emil är mitt sätt att minnas vad min son har gjort och en lite mer utvecklad "Min första bok" som man skriver framsteg i.
Jag har sökt på internet, men har ännu inte lyckats hitta något liknande. Om jag fick bestämma, så hade jag velat ha en blogg som var menat till mig och mig endast med mina framsteg och hyss. Jag hade några hyss för mig när jag var liten, mor berättar om dem ibland. Det hade ju varit roligt att göra en bok av det, som jag har planerat att göra med Emilbloggen. Solentro har en bra sida.


Någon som vet om något liknande projekt?

tisdag 25 augusti 2009

Fåglar och fän

Jag är egentligen ganska intresserad av inredning, men jag lyckas inte själv ordna det så som jag vill ha det i min fantasi. Jag inspireras av andra människors hem, inredningsbloggar och butiker där jag kan gå och drömma mig bort i de skyhöga priserna.
Men nu har jag bestämt mig för att jag ska inreda mitt hem med en uggla. Jag gillar ugglor, och någonstans i mitt hem ska det finnas en uggla.
Jag gillar också påfågelfjädrar, men det har jag redan tio stycken i hallen i en vas som jag fick som tack för att jag jobbat i en möbelbutik.
En ugglepryl och ett SMEGkylskåp. Sedan är jag nöjd.

Inte.

Inredning hos fröken K

Jag älskar ljusstakar! Det är den allra roligaste saken att inreda med. Det är också det första jag ser efter när jag kommer in i en inredningsbutik.
Jag hade turen att hitta en fin liten stake till två ljus när jag var på loppmarknad för några månader sedan. Nu kan jag inte sluta drömma om att åka på en loppmarknad igen, och hitta massa små fynd. Jag samtalar med min sambo med stjärnor i ögonen hur roligt det var att åka på loppmarknad med vänner och hitta gamla ramar och ljusstakar, så han ska förstå att jag vill tillbaka. Jag berättar för honom att det är ju billigare att gå på loppmarknad än att åka till IKEA eller en inredningsbutik och handla på sig små saker. Han nickar, håller med och säger att det var trevligt med loppmarknad.
Men vi har inte varit på loppmarknad på länge. Jag längtar.


Loppis, loppis, loppis.

söndag 23 augusti 2009

På genomresa i bloggvärlden

Det händer inte så mycket nuförtiden. Min sambo har haft semester och börjar jobba imorgon, så vi har varit hemma och tagit det lugnt, försökt få små rutiner gällande vår son. Det resulterar i händelselösa dagar och väldigt lite bloggande från mig.

Vi har fått sålt lägenheten nu. 1 november måste vi vara ute från radhuset. Jag undrar var vi ska ta vägen. Vi ser på lägenheter i Oslo, jag har varit och pratat med en studievägledare på Oslo Universitet och vi förbereder oss egentligen mentalt för att flytta dit. Vad gällande min KY-utbildning i Sverige, så tror jag inte att den blir av. Vi kan inte flytta till Sverige nu, med så hög arbetslöshet och brist på andrahandskontrakt. Jag har ringt ansvarig för utbildningen i tre dagar, och får inget svar, om jag kan bo kvar i Norge och plugga på distans ändå. Ärligt talat vill jag hellre bli socionom än läkarsekreterare, även om sistnämnda är två år kortare utbildning.
Det är vid sådana här tillfällen jag vill att någon ska säga åt mig vad jag ska göra.

Eller ännu bättre, säga åt mig att jag ska följa mitt hjärta och göra precis det jag vill.



Fröken K i oändliga telefonköer

tisdag 18 augusti 2009

Uppkopplad

Vi har varit utan internet i några dagar nu, och man känner sig verkligen handikappad utan det. Jag använder internet dagligen, till att kolla upp recept, telefonnummer och nyheter/väder. Jag läser bloggar, skriver bloggar, kollar facebook och ser på fotografier från släkt och vänner. När det tas ifrån mig i några dagar så känner jag mig helt fel.
Jag har väl egentligen inte växt upp med internet, inte med datorer heller, men jag tror att vår generation är väldigt intresserade av det. Generationen före det, mammas och pappas generation, de ser nog internet mer som ett nödvändigt ont. Man betalar räkningar och kollar sin mail, eftersom att alla har en mail nuförtiden och man måste liksom ha det. Annars hänger man inte med.

Nu är äntligen internet tillbaka igen, och jag kan tryggt återgå till mitt internetliv.

fredag 14 augusti 2009

Åter till verkligheten

Jag har varit i Sveriges huvudstad i några dagar och hälsat på en väninna, hennes blivande man och deras dotter. Vi har, som bilden visar, varit på Mosebacke och fikat, shoppat brudtärneklänning till mig samt ätit några hotellfrukostar i Globen.
Det har varit helt fantastiskt att få slappna av i omgivningar som inte kräver att man dammsuger och torkar golvet, även om min son har sovit extremt dåligt och inte tillåtit varken mig eller min sambo en god natts sömn.


Jag märker att jag saknar Sverige mer när jag är där på besök. Som jag skrev i inlägget Svenskpolack så är standarden på service högre i Sverige. Jag blev lite yrglad när kassörskan log mot mig där hon satt i kassan. Dessutom är det öppet på söndagar, den enda dag jag egentligen har lust och tid att shoppa på.

Idag har jag använt vår nya tvättmaskin som också är en torktumlare. Nu väntar jag spänt på första lasten med torra handdukar att lägga kinden mot.

fredag 7 augusti 2009

Glöm det

Jag är nog en sådan person som har svårt att lägga saker bakom mig. Rycka på axlarna och gå vidare utan att se mig om. Jag kan älta någonting i flera år om det är ett tillräckligt starkt minne. I övrigt så har jag ganska dåligt minne, kanske för att jag samlar på dåliga minnen och att bara de får plats och puttar ut allt annat.

Jag fick se en bild på mitt ex på Facebook. Jag har samlat ihop praktiskt taget alla där, men pratar inte med någon av dem. Jag har inte sett honom sedan han gjorde slut med mig och mina fötter. Det var faktiskt min fot han ville bara vara vän med, då jag tydligen krävde för mycket. Jag ville gärna veta om han planerade att komma till mig under kvällen, men det blev för mycket för honom, han ville vara impulsiv.
Det var i alla fall vad han hade till svar.
När jag såg bilden på honom så fick jag tillbaka massa minnen, samtidigt som det högg hårt i magen. Jag minns kvällen då vi träffades "på riktigt", vi hade nämligen sett varandra förut och pratat, men inte tänkt på varandra. Jag minns de roliga fester han hade, jag minns hans gamla bil och hans trevliga föräldrar som bjöd mig på kebab. Jag minns också hans oändliga gräl med sin bror, hans förmåga att kunna linda alla runt sitt lillfinger och kvällen som han inte ville vara tillsammans med mig mer.
Jag gick ner mycket i vikt efter att han gjorde slut. Det tog ett tag innan jag kom på fötter igen, och fann ett nytt objekt att lägga min kärlek på.


Men jag undrar, kommer man någonsin över någon som har krossat ens hjärta?



Jag älskar min sambo, men denna blomma är till dig

torsdag 6 augusti 2009

Fröken K läser

Dessa bloggarna är jag inne på dagligen för att se om det har kommit något nytt. Om det är någon som inte vill bli länkad, så säg till så tar jag bort det.

Beckymams for første gang, Drea, Noelle. Super, Kära Emil, Leos land, Johanna, Sparkling, Stine Elise och Wenche är allesammans damer och herrar som bloggar om sina barn. Några av dem är svenska, några norska, men jag kan lova dig att de är lika spännande allihopa.
[En bulle ur ugnen] bloggar också lite om sin son, men har också otroligt fina fotografier där hon skriver om bland annat renovering. Vilket projekt!
Knorrigt scrapbookar och inspirerar folk flest. Hennes vovve är så söt!
365 saker du kan göra!, Tjuvlyssnat och PostSecret känner nog de flesta till. Är det inte dagliga uppdateringar så är det en gång i veckan. Man kan alltid lita på dem.
Alicia Swedenborg Photography, Fotograf Emelie Ohlsson och Visuell Vardag är tre helt fantastiska fotografibloggar. Jag älskar att se deras fotografier, och drömmer om att jag en dag är hälften så duktiga som dem.
Be Inspired, CarlssonKarlsson, Homey och Husmusen är fina interiörbloggar. Jag önskar att jag hade deras öga för design.
Porslinsbloggen, SaaX och SKYNDA FYNDA är tre gulliga bloggar om loppmarknadsfynd och äldre inredning. De får mig att vilja springa på loppisar hela dagarna, gärna med dem som sällskap.
DragonFayes besynnerliga tankar, Felicitas och Utan dig skulle jag inte stråla är tre inspirerande damer som skriver vettiga saker som man ska uppmärksamma.

Fjortis

När vi var i Smögen så fick jag låna en bok av min syster för att jag skulle ha något att läsa i solen. Det skulle hon inte ha gjort. Jag har inte läst en bok på jag vet inte hur länge, och jag brukade sluka böcker. Det slutade med att jag läste ut boken så att hon kunde få tillbaka den och läsa den. När jag kom hem så beställde jag böckerna så jag kunde läsa fortsättningen. Det tog inte många dagar innan alla tre böckerna var utlästa, och nu väntar jag på den fjärde. Fast jag vet inte vad jag väntar på, det är ju bara att köpa den. Jag gillar pocket, och den finns inte i pocket ännu. Jag är snål som inte vill köpa den inbunden.

Det som är pinsamt med detta är att det är Stephenie Meyers vampyrböcker jag har läst. Böcker skrivna för kärlekssugna tonåringar, som förälskar sig i huvudpersonerna.
Fjortisar som går och ser filmen och sedan drömmer om att Edward Cullen ska ta sig in genom fönstret och se på dem när de sover.

Så illa är det inte för mig, men... jag bara måste se filmen!

onsdag 5 augusti 2009

Ego

Meningen med en ny blogg till min son är för att jag ska kunna fokusera på andra saker än Emil Emil Emil på denna blogg. Jag har ju faktiskt andra tankar och åsikter om annat också, men jag kan inte lova att det inte kommer ett inlägg då och då om hur det är att vara mor till den bästa bebisen i hela världen. Jag umgås ju fortfarande mest med honom just nu.
Var på café med min svägerska idag och pratade lite om sömn och egentid. Jag börjar nu känna att jag skulle kunna pumpa mig för att vara borta från Emil mer än en halvtimme (han äter ju inte en gång i halvtimmen, men man kan aldrig vara helt säker). Jag behöver få vara mig, inte bara mor hela tiden. Vi får se hur bra det går, jag kan ju inte riktigt slappna av varken utan eller med min son på armen.

Imorgon ska jag till doktorn och försöka få en remiss till DPS här i staden. Vi får se om jag lyckas, eller om han ska leka psykolog och försöka behandla mig med kognitiv bet
eendeterapi. Har precis läst en bok om det, så jag vet vad han försöker med. Sluta leka, var doktor istället!


Mig mig mig mig mig mig mig... äsch. Jobbigt att tänka på mig hela tiden.

tisdag 4 augusti 2009

Hoppsan

Här kom det visst en ny blogg.

Vakna!


Jag vill så gärna kunna kalla mig för amatörfotograf. Bilden ovan föreställer min dusch, om nu ingen redan har förstått det. Jag läste några tips på internet och brännvidd, bländare och slutartid. Då fick jag för mig att jag skulle skapa en drömliknande effekt på vatten genom att ändra på slutartiden, alltså använda den manuella delen av kameran. Hej och hopp, jag stod med kameran i högsta hugg och insåg att jag inte hade något vattenfall att ta kort på. Så då sprang jag till badrummet och började fotografera. Efter några bilder sprang jag till köket och knipsade några bilder där också. Men det blev inget magiskt med bilden alls. Jag förstår inte ens varför jag har sparat bilderna i min dator.
Bara för det så tror jag att jag ska gå och se Psycho. Inte bara för att Hitchcock är så bra, utan också för att då kanske jag får fler tips på hur jag ska ta bättre bilder av min dusch.

måndag 3 augusti 2009

No doubt

Men det finns inga tvivel. Jag älskar min son.

Uäääh!

Jag måste bara säga att ibland är tålamodet kort. Det finns dagar då man inte orkar någonting, och det märker ungen och börjar genast trilskas.
Var på mammaträff idag. Mitt i träffen så ringer de från BVC och undrar vart jag var någonstans, det var ju idag Emil skulle på femmånaderskontroll. Jag visste att jag skulle dit den 3 augusti, men var helt säker på att den 3 var på onsdag. Då känner jag ett sting i magen, och har svårt att koncentrera mig på vad de andra mammorna säger.
Emil ville inte ligga på golvet, han skrek och grät massa stora tårar när jag lade han ned, så jag fick gå runt och bära på honom och hoppa för att han skulle sluta gråta. Jag ammade, han kräktes upp allt, för han var inte hungrig, och var bara allmänt sur och vresig. Han försökte krypa upp på axeln när jag försökte få honom att sova. Vagnen var dyngsur, för det regnade in i den, och då kunde han inte sova där. De andra mammorna satt med sina älsklingar och pratade och skrattade, medan jag gick runt och svettades och försökte få Emil att bli lugn och tyst.
Så har det varit varenda träff. Jag får inte ut något av de träffarna, för hela träffen går ut på att få Emil lugn och tyst. Han beter sig inte så hemma.
Då har jag lust att sparka honom rätt i soptunnan och springa därifrån.
Jag grät bort all mascara i bilen istället, och ignorerade Emils krumbukter i bilstolen. Jag är på gränsen till ett sammanbrott tror jag. All brist på sömn gör att jag inte har energi nog att orka med en hel dag.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails