Jag var på väg hem från 7 eleven med en chokladbit i fickan (PMS) då jag började tänka på skräckfilmer. Jag funderade på vilken sorts skräckfilm jag skulle vara i, vilken film skulle göra mig mest rädd.
Jag gillade verkligen inte "I am Legend", pga ödsligheten och de där läbbiga muterade människorna som vrålade hela nätterna. Jag gillade inte "Zombieland" heller, där det var tomt på folk och fullt med läbbiga grejer. Jag minns inte så mycket från "28 days later", men jag minns att det var blodtörstiga folk där, samt massa ödslighet.
Så jag kom fram till att om någon skulle vilja göra mitt liv till ett rent helvete så skulle det vara i en film där jag är lämnad helt ensam. Mobilen kan fungera, men ingen svarar. Ingen människa så långt ögat och bilen kan nå. Sambo, sonen och hela familjen är borta.
Hu. Då skulle jag vara rädd.
Jag lyckades ta mig till stan igår, hittade min soffa och kunde läsa ut en hel bok av Jonas Gardell innan min sambo kom och hämtade mig. Den varma chokladen är inte alls god på det caféet (det smakar nöt och kaffe), men det var mest den sköna soffan jag var ute efter. Boken hade jag läst förut, men när det finns tid att läsa om bra böcker, då passar Jonas väldigt bra.
När jag läst färdigt boken kunde man krama ur ångesten ur mig, tänk om jag blir likadan när jag är 33 år gammal och kommer underfund med att Jesus lyckades åstadkomma så mycket under hans korta levnadsperiod. Men jag anser mig vara en av den unga dumma i böckerna som det skrivs om. De som fortfarande fnissar på caféer, stjäler påtåer och inte inser att döden snart är ikapp dem. Fast jag är inte fjortis.
Så åkte vi till IKEA och handlade faktiskt väldigt nödvändiga saker till hemmet och bebisen. Så mitt uppdrag idag blir att snickra lite möbler. Stay tuned för att få se mitt livsverk, ett sängbord från IKEA!
Jag hade planerat att ta med mig själv ut på Café Riis idag. Läsa en bok i en skön soffa, sörplandes på en varm choklad. Ringa runt till folk och prata lite. Njuta av cafémusiken och se lite på folk. Skriva långa dagboksinlägg. Så kanske ta en tur på centret och köpa in lite till bebisen. Haklappar och spyklutar.
Så när det var dags att ta bussen till stan så kände jag mig lite yr, som vanligt. Låg sedan i nästan två timmar och bara försökte andas i soffan utan att kunna röra mig. Hela kroppen kändes tyngre än vanligt, och att resa på sig var inte ett alternativ.
Så det blev inget cafébesök. Jag fick stanna hemma och skriva dagbok innanför mina egna väggar.
Jag ska prova igen imorgon. Önska mig lycka till.
Jag knäppte på teven för att ha lite bakgrundsljud när jag sitter framför datorn. Men på varenda kanal var det otäcka ljud. Jag vill ha en kanal med glada ljud.Har gjort en tredagarslista på vad jag ska göra efter jobbet. Allt ifrån träning, städning och fritid. När jag tänker efter så är det inte så svårt att få tid övers när man tränat och städat. Bara man gör det i normal takt. Har så lätt för att fastna framför datorn eller teven när jag väl satt min röv där.Vet dock inte hur många gånger jag startat med något som jag avslutat några dagar/veckor senare. Jag är helt enkelt en person som gör saker så enkelt som möjligt. Inga utmaningar. Å ett sådant tråkigt liv jag har. Jag bor i en huvudstad och har inte ens gått på en av alla de biograferna som finns en gång. Men nu får det bli ändring. Jag hoppas att det är min "jävlaranamma" som suger i magen och inte den där chokladen som jag fick av min babe innan han åkte till jobbet. Det är ju massa enorfiner i chokladen som gör mig superlycklig.Imorgon ska jag på möte efter jobbet och sedan skulle det visst bli middag. Härligt att få se alla på jobbet i det civila, utan tusen jobb som hänger över ryggen på dem och mig. Vi får se hur det artar sig.
