Bättre sent än aldrig

Alternativ nummer två på julkort för 2010. Detta exempel fick avslag, och en sötare version blev skickad. Förra året kan ses här.

Efter julen kommer antiklimax

Jag fick en knäpp och orkade ärligt talat inte slutföra utmaningen. När jag bloggar för att jag måste, så smällde bromsen automatiskt på och det blev bara jobbigt att vandra mot datorn och alla utmaningar jag var tvungen att spy ut tråkig information om.
Jag har firat jul som alla andra. Detta år firades i Säfsen med min familj. Vi hade på oss mysbyxor, åkte pulka och åt entrecôte till julmiddag. Opretentiöst.
Jag fick julklappar. De pratar vi om en annan dag. Just nu ska jag bara njuta av att att jag kände för att blogga och att jag jobbar reducerad tid på jobbet under mellandagarna. Vilket liv man skulle leva om man jobbade 9-15.

Fotografiet nedan visar vägen från Norge till Sverige strax före jul. Vi kunde inte förvänta oss något mindre än fantastiska dagar.

Jul 2010

Jag längtar efter julen! Jag dagdrömmer om att klä julgranen med min son och se hur det tindrar i hans ögon. Jag vill gå i knarrig snö och tända tomtebloss. Jag vill se alla glada miner när mina färgglada paket öppnas. Jag vill äta en pepparkaka och dricka glögg med russin även om det inte är speciellt gott. Jag vill ha glitter, glitter, glitter i alla fönster.
Jag vill kramas.

Burp

Jag trotsar nu alla sköna bloggar med att lägga in en bild på mig själv med alltför mycket bagage på kroppen. Jag packade upp ett stativ till systemkameran och bilden förevigades av min sambo. Jag ser lycklig och fet ut. Hade jag haft Photoshop så hade jag kunnat skona er från denna klump, men eftersom jag printar ner mina tankar helt utan censur så hade det egentligen varit oärligt att försköna bilden av mig själv. Så här har ni en fullproppad glad fröken K som ska använda sitt stativ (och alla andra julklappar hon och sonen fått förstås) så ofta hon kan.
Kan man kanske vara både lycklig och fet, eller hör de två adjektiven inte tillsammans?

God jul

Efter en vecka med magsjuka tar nu jag, min sambo och vår son jullov. God ju på er alla, hoppas ni får en vit jul med massa klappar och kramar tillsammans med era nära och kära. Själva firar vi i Norge, men reser till Sverige i mellandagarna. En liten bit av bägge världarna ska intas.

Snögubbespel

Jag har fått julen på hjärnan. Kanske det har att göra med att jag lyssnar på julsånger hela dagarna? Hur som helst, så har jag faktiskt ett till änglaspel. Eller man kanske ska kalla det "snögubbespel"? Det är en lite mer primitiv version av änglaspelet och det låter inte pling pling, till min sambos stora lättnad.
Jag tänder spelet varje morgon medan jag och min son äter frukost och lyssnar på julmusik tillsammans. Det är skönt att kunna starta dagen mjukt, medan jag ännu kan. Ska ju ut i jobb om drygt en månad. Det känns helt overkligt, jag vill ju vara hemma med min son tills han ska flytta hemifrån. Förhoppningsvis så kan jag vara hemma lite mer efter att sambo är färdig med sin pappaledighet. Det finns ju inga lediga dagis, verkar det som.
Vi får se, kanske ekonomin inte tillåter att jag går hemma med kontantstøtte och extrajobb på kvällarna.

Julstämning

När vi ändå är inne på att prata om jul, så vill jag visa er mitt finaste julpynt. Detta är en sköldpaddetomte som min söta lillasyster gjorde till mig i skolan för några år sedan. Den har följt med ända sedan jag flyttade hemifrån, i princip, och huvudet har lossnar några gånger. Inte heller toppen på mössan är helt fräsch, det ska ju vara en vit tofs, inte svart.
Hur trasig och bränd av juleljus den må vara, så är det ändå min allra käraste julägodel. Det finns nog ingen i världen som skulle kunna komma på tanken att göra en sköldpadda med tomteluva, när uppgiften är att göra julpynt.
Vi är alltför lika hon och jag.

Pling pling

Jag julpyntade igår. Sambo var snäll att ta upp jullådan från bilen, och jag satte genast igång. Förra året var jag så himla sugen på jul redan i oktober, detta år har jag faktiskt fortfarande ingen julstämning. Förra året vände jag uppochner på hela Moss i sökandet efter ett änglaspel, och jag fick ett i julklapp, men då var det för sent att njuta av det. Så jag bestämde mig att jag skulle vänta till julen 2009, och då få dubbel glädje av det, då mitt barn också fick se.
Duken har min mormor tråcklat av guldtråd. Jag har några saker från henne, och när jag ser på dem så blir jag nostalgisk, men vem blir inte det?
Nu ska jag njuta av mitt änglaspel fram tills jag åker hem till mor, plast och mina saknade systrar. Det är nämligen därför jag julpyntar nu, min sambo kommer inte göra det i helgen i alla fall.

Trevlig första advent! I förskott.

Merry f-ing christmas liksom

Idag har jag försökt ta bilder av min son iförd nisseluva, och jag hoppades på en enda bra bild som jag kunde använda till julkort i år. Tyvärr var inte Emil riktigt lika ivrig på att sitta fint och vänta medan mamma knäpper kort för fulla muggar. Han satt inte still mer än två sekunder, och jag lyckades faktiskt inte få en enda bra bild som jag blev nöjd med. Eftersom jag heller inte har någon studio så fick jag improvisera med vita lakan som jag hände upp för att försöka mjuka upp bilden lite, så att den inte blev så mörk, men resultatet visar bara en massa skrynkliga lakan istället.

Suck.

Nu när jag äntligen börjat få upp mitt fotointresse så ska det gå och bli vinter, mörkt kl 15, och omöjligt att fotografera. Dessutom kunde jag ju inte sätta min son ute i parken medan han lekte nonchalant med polkagrisen. Lite kallt för det.
Någon som har tips på hur man fixar en studio utan att köpa massa dyra blixtar och bakgrunder?

Snö = jul?

Denna bild får mig att tänka på julen. Förra året gick jag med bebis i magen och längtade och trånade efter jul, i år har jag missat den känslan. Det är ju bara lite mer än en månad kvar till jul, och känslan är inte där ännu. Lustigt.
Vi firar vartannat år hos min familj, och vartannat år hos min sambos familj. I år blir det Norge, till min mors stora besvikelse. Jag måste medge att jag tycker att det ska bli lite småtråkigt att sitta i Norge hos sambos föräldrar (även om de är supermysiga) när ingen av hans andra syskon ska dit. Det är liksom därför vi har valt vartannat år. Så min sons första jul firas utan tomte, utan andra barn, och utan köttbullar.
Vi får helt enkelt se till att det blir både tomte och köttbullar, andra barn har han ju ingen glädje av ännu.

Men jag tror detta blir en fantastisk jul, för jag har världens bästa unge att fira med!

Romjulen - mellandagarna

Då var julen över. Är hemma i Norge igen efter några dagar i Kungsör och Örebro med julmat, paketöppning och pinnekjøtt. Vi fick så mycket fint till bebisen, bland annat barnvagn (begagnad, men ser helt ny ut), babygym och massa gulliga kläder.
Så nu sitter jag och min sambo i varsin soffa och bara stirrar. Det har varit fullproppade dagar med massa folk och bestyr, och nu är det helt tyst och stilla. Vi enades om att det var väldigt skönt att komma hem, men att man blir lite smått handikappad i huvudet när det helt plötsligt inte finns någonting att göra.
Dessutom är allt stängt på söndagar i Norge. Vilket jag tycker är helt ofattbart dumt.

Mellandagarna är verkligen mellandagar. Lite smått tråkiga och sega. Tur att det är nyår innan jobbet börjar igen.

God fortsättning.

God jul

God jul och gott nytt år till alla.
Jag ska fira hemma med mor och se på Kalle Anka och äta sill och köttbullar innan vi åker mot Norge igen för pinnekjøtt.

Kära Jultomten

I år (som så många år tidigare) önskar jag mig en riktigt bra digital systemkamera med tillhörande linser. Om du kunde slänga med en ny version av Photoshop så jag kan göra mina bilder ännu bättre så hade jag varit så nöjd.

Om jag får det så ska jag köpa hela servisen som jag önskar mig just i år på egen hand. Och jag ska köpa mig en dator så jag kan spara alla fina bilder.

Om man önskar något så innerligt i så många år så borde man ju kanske nästan liiitegranna få den saken. Eller hur?

Vær så snill?

Twinky Peaksy

Jag såg nyligen första episoden av Twin Peaks. Nu har jag bara fem episoder kvar. Har även sett filmen Fire, walk with me. Den skrämde mig mer än TV-serien.

Så nu drömmer jag om Special Agent Dale Cooper blandat med Jack Sparrow (såg sista filmen från Pirates of the Caribbean) och Stan The Man från American Dad (köpte första säsongen i Sverige). Det ska bli spännande och se om de får fatt på Windom Earle, innan han mördar några fler.
Oh, är som ett barn på julaftonsmorgon.

The owls are not what they seem.

En dag kvar på jobbet. Sedan är jag en fri kvinna.

Pang, nytt år

Jul och nyår gick fortare än jag hade förväntat mig. När inte julstämningen infann sig så gick julafton ganska fort. Jag och T fick nästan mer paket än barnen. Det var dock många saker som vi aldrig kommer att använda eller har nytta av. Men vi tackar och bockar.

Nyårsaftonskvällen blev mer lyckad än julafton. Tre par och en singel plus ett barn och en hund firade in nyåret i ett stort hus med massa mat och dricka. Jag poffade cigarr och jublade åt alla raketer som vi kunde se från vårt hus. Röken och alla raketerna gjorde att det såg ut som ett nystartat krig (fast det vet jag ju inte hur detser ut, jag gissar bara) men stämningen var på topp. Lille J sov igenom hela timmen med raketer. R blev som de flesta hundar mycket rädd och kissade i ett hörn för att sedan vara helt apatisk resten av kvällen/natten.

Inga nyårslöften. Men jag kan lova mig själv att detta år ska bli ännu bättre än det förra. För det ska jag se till att det blir.

Helt ointressant

Jag vet att vi har en Fuglesang uppe i rymden. Vad jag däremot inte förstår är hur Norge och Sverige sliter i honom för att få honom att vara norsk eller svensk. I svenska tidningar står det om den förste svensken i rymden. I norska tidningar är han helt plötsligt norsk-svensk. Jag har ett svagt minne av att hans far flyttade till Sverige eller något liknande och så blev allas vår Christer svensk.
Jag har dock inte följt med lika hysteriskt som andra, men är det inte så att Fuglesang har en svensk flagga på sin dräkt? Blir han inte uppringd av svenska skolor? Jag tycker att vi kallar honom för skandinaviern i alla tidningar så blir alla nöjda.

De norska handbollstjejerna ska tacka och ta emot sitt svenskdesignade pris tycker jag. Fast det var ju inte guld. Men de kostade ju över 300 kr så...

Och Robert Gustavsson spelar maffiaboss i den norska julkalendern Jul i Tøyengata.

Nu har jag skrivit av mig lite om "Svorge" och kan återgå till att klaga på hur jävligt mitt liv är och hur bra alla andra har det.

Deilige jul

Om en vecka sitter jag och min sambo på väg till Sverige för att fira jul med min familj. Då har vi förmodligen inhandlat alla julklappar, tvättat alla kläder, städat lägenheten och gjort alla ska och måsten. Jag vet att vi inte är sist ute med att shoppa julklappar, vi är nästan halvfärdiga. En snabb tur på IKEA och vi är närmare färdigt.

Låg i sängen för en stund sedan och funderade på hur denna jul skulle bli. Förra året var vi hos min sambos föräldkar och åt pinnekjøtt. Jag fick fixa mitt eget lilla julbord med köttbullar, lax och sill. Men ingen tomte kom, vilket jag inte trodde att jag skulle sakna. Men om jag minns rätt så gjorde jag det. Eftersom det inte fanns några barn under 20 där så glömde väl tomten oss. Eller så hade hans GPS gått sönder.

Jag är pliktskyldig att hälsa på morfar också. Nu när mormor är död så har han ingen att fira jul med, och att sitta på hemmet kanske inte är vad han drömde om när han var ung. Jag måste lyssna på samma version kanske sju gånger om hur han var med i Andra Världskriget och såg när de bombade någon stad som jag faktiskt glömt namnet på. Den här gången ska dock mor vara med så då kanske det känns lättare.

Så tänkte jag på alla som inte är bland oss längre.

Farmor, styvfarmor, farbror, mormor, klasskamrat, kusiners far. Och genast är julstämningen borta.