Kristi himmelfärd spenderades hemma, inne, städandes. Jag medger att det hade varit roligare att vara ute en hel dag i solen och bara strosat Oslo runt, men då varken jag eller min sambo är rädda för damm så var det på tiden att ta ett extra tag. Till och med ugnen är skinande ren nu. När det gäller det här med städning, så tror jag att jag är ganska speciell. Men vem vill inte vara speciell? Jag prioriterar sällan att städa. Jag vill hellre leka med min son efter en dag på jobbet, eller vila hjärnan på en promenad eller framför dumburken. Det är klart att vi städar, vi är inga äckelpellar heller, men det är sällan det är rent och fint i mer än två dagar. Det märkliga är att jag blir helt idiot när det är stökigt och smutsigt. Jag blir smådeppig och vet inte varför jag är ledsen och irriterad. Ända tills det blir rent på våra 65 kvadrat. Då går jag omkring och strålar som en sol och uttrycker hela tiden att jag mår bra. Jag blir inspirerad till att köpa fina blommor och sätta i vaser, och tittar på gardiner, mattor och inredning på internet. När sedan disken har tagit överhanden och tvätten ligger i högar, ja då kommer Mr. Hyde fram ur fröken K.
Hur planerar ni er städning? Har ni några bra tips på hur det kan gå som en dans? (Att plocka och städa varje dag har vi provat, men det håller tyvärr inte i längden.)
Här kommer vår nya TV-bänk som jag skrivit om tidigare. Den håller alla våra serier på plats, tillsammans med sonens alla Pippi-filmer. Några timmar innan bilden togs, så dammsög jag. Jag är noga med dammsugningen och klagar på sambo när han har missat. Smulorna som ligger under bänken har jag inte missat, det har kommit dit efteråt. Jag lovar.
Denna film vill jag se. Den kom på bio 30 oktober i år, jag förstår inte hur jag har missat den. Nu sover mina pojkar sött, så jag ska ta tillfället i akt och duscha och sedan städa som ett djur, eller ska jag städa först? Det är alltid ett problem med städning. Innan min son kom till världen tyckte jag att städning var ett nödvändigt ont, ungefär som att skotta snö eller äta frukost. Nu diggar jag faktiskt att städa (när jag är pigg det vill säga), men det är mäkta svårt när ungen sitter fast i ena benet när man springer mellan rum och dammar. Det blir alltid att jag städar när sambo kommer hem från jobbet, men då är det alltid massa annat som ska göras. Mat, betala räkningar, få ungen att sova. You name it. Och, även om jag säger emot mig själv nu, så hade det varit skönt om någon annan städade för en gångs skull. Mammaledigheten är slut nu, så då blir det jag som får ligga på golvet med min son medan sambo springer runt och gillar att städa. Nej, dusch. Nu! Förlåt för tråkigt inlägg.
Detta är fröken K i ett nötskal. Trycker du på bilden så blir den större och du ser bättre alla dammtussar i hörnen. Jag måste medge att jag är urusel på att städa. Men! Jag har blivit mycket bättre sedan jag fick barn, och bara några minuter efter att denna bild togs så var det mesta borta och min son kunde krypa överallt igen. Dammsugaren är i full fart. Påslös. Jag hatar min dammsugare och ska byta så fort jag kan till en som kan samla upp skiten i påsar istället för att man ska behöva rensa filtret varje gång man har dammsugit.
Förresten, Scream ska komma i del fyra och del fem. Jag väntar med spänning, så länge det är originalskådisarna.
Nu har vi fått nycklarna till lägenheten! Vi var där och lastade av några lådor och kollade så att allt stod bra till samt tog lite bilder på lägenheten innan vi flyttar in alla våra hemska saker. På lördag bär lasset av. Vi ska säkert åka några turer i morgon också, men alla tunga möbler lassas på lördagen. Så blir det väl städning på söndagen. Usch. Jag hatar att flyttstäda. Jag blir alltid så nervös, för jag tror att jag har missat något. Nu är jag helt uppe i varv och har lust att packa det sista som vi har behov för de dagarna vi bor kvar i Moss. Jag vill inte gå och lägga mig, jag vill flytta! Nej, nu ska jag sluta fjortisblogga om vad jag tycker och tänker och gör och inte gör. Jag får ursäkta mig med att jag har alldeles för lite tid och energi med bloggen egentligen, vill bara koncentrera mig på flytten, men om jag inte får fjortisblogga så måste jag ju ringa runt till alla jag känner och berätta hur jag har det, och då skulle jag inte ha några vänner kvar. Och det vill ni väl inte?
Det är helt otroligt hur mycket disk det är att diska och saker att plocka upp när man har barn. Bara man låter en sak ligga kvar på golvet i stället för att ta upp den med en gång, så är det stökigt. Om vi inte diskar varje dag så ser det ut som på bilden. Väl märkt, vi är bara tre personer. Eller rättare sagt två och en halv. Emil stökar ju inte till mer än att han sprider ut alla leksaker, eller att han äter mat över hela köket. Jag undrar hur det går om vi får tillökning i familjen om några år. Jag och min sambo är ju inte direkt kända för att vara pedanter som städar i tid och otid.
Men jag måste erkänna för mig själv att jag har blivit bättre på städningen. Det går inte en dag utan att jag plockar upp allt som ligger runt huset, eller tvättar, diskar och dammsuger samtidigt. Det är bara det att jag inte hänger med i utvecklingen, jag städar för två, inte för tre. Ibland har jag nästan fallit för frestelsen att hyra in en städerska som kommer två gånger i månaden och hjälper till. Det är många här i Norge som använder sig av det, det är ingenting för överklassen längre. Om jag skulle hyra en städerska, så skulle jag kunna använda min tid på andra saker, ha mer energi och kanske kunna träna. Men, något inombords säger mig att om jag har stökat till det så får jag fanimej plocka upp det själv.
