Kristi himmelfärd spenderades hemma, inne, städandes. Jag medger att det hade varit roligare att vara ute en hel dag i solen och bara strosat Oslo runt, men då varken jag eller min sambo är rädda för damm så var det på tiden att ta ett extra tag. Till och med ugnen är skinande ren nu.
När det gäller det här med städning, så tror jag att jag är ganska speciell. Men vem vill inte vara speciell?
Jag prioriterar sällan att städa. Jag vill hellre leka med min son efter en dag på jobbet, eller vila hjärnan på en promenad eller framför dumburken. Det är klart att vi städar, vi är inga äckelpellar heller, men det är sällan det är rent och fint i mer än två dagar.
Det märkliga är att jag blir helt idiot när det är stökigt och smutsigt. Jag blir smådeppig och vet inte varför jag är ledsen och irriterad. Ända tills det blir rent på våra 65 kvadrat. Då går jag omkring och strålar som en sol och uttrycker hela tiden att jag mår bra. Jag blir inspirerad till att köpa fina blommor och sätta i vaser, och tittar på gardiner, mattor och inredning på internet. När sedan disken har tagit överhanden och tvätten ligger i högar, ja då kommer Mr. Hyde fram ur fröken K.
Hur planerar ni er städning? Har ni några bra tips på hur det kan gå som en dans? (Att plocka och städa varje dag har vi provat, men det håller tyvärr inte i längden.)
4 kommentarer:
Hej!
Fick syn på din kommentar på Fokis blogg och kunde inte låta bli att kika in här.
Jag jobbar själv med städning, på Hemfrid, ett av sveriges största städföretag, som städar just hos privatpersoner. Och jag tycker det är så illa att det ska ses som nåt fult att man får hjälp med städningen! Jag menar, man kan ju anlita proffs för allt annat, snickare, rörmokare, bilmekaniker, målare, tapetserare, barnflickor.. Så varför inte städning?
De flesta av mina kunder är barnfamiljer, som helt enkelt vill göra annat på sin fritid än att städa. Spendera mer tid med barnen, eller så.
När jag städar hemma brukar jag göra som på jobbet - lyssna på en ljudbok i lurarna. Sen ta ett rum i taget, damma, torka av, dammsuga och kanske torka golv. Hittar man ett system och en rutin går det snabbt och smidigt, och lyssnar man på nåt samtidigt blir det ju lite roligare :)
Nu blev det en lååång kommentar här, men jag kunde inte låta bli. Man blir ju lite nördig ibland :)
//Malin
Hej !
Jag såg just din kommentar hos Foki. Jag jobbar själv heltid som hemstäderska så det är verkligen inget ovanligt då det nuförtiden finns så många företag, med många anställda som alla kan försörja sig på hemstädning.
Som tjejen ovan mig oxå sa är faktiskt väldigt stor del av kunderna helt "vanliga" familjer med småbarn, jobb och mycket annat som tar tid - Om man inte tycker om att städa, varför ska man då göra det mer än nödvändigt ? Visst måste man väl hålla efter litegrann mellan gångerna städerskan kommer men jag skulle aldrig nånsin se ner på en kund eller tänka att denne skulle vara lat på något vis :D
Jag säger som Elina, jag ser aldrig någon av mina kunder som lat, bara för att de får hjälp med städningen..
Ang din fråga; I början tyckte jag att det kändes riktigt konstigt att vara hemma hos andra människor, kändes så privat på nåt vis. Men nu när jag jobbat så pass länge med det här som jag gjort, så känns det helt naturligt. När jag kommer hem till en kund så ser jag det som en arbetsplats, och fokuserar bara på det jag ska göra där. Och man går aldrig in i folks lådor och skåp och såna saker, utan städar bara på "ytan".
Sen det där med att städa andras skit.. Det var nog samma sak där, lite konstigt i början. Men när vi (hemfrid) får en ny kund gör vi en storstädning först och gör riktigt rent, och sen när man kommer tilbaka varje/varannan vecka hinner det aldrig bli så skitigt. Mest damm och lite skit i köket, men det är inte så farligt. :)
Tycker det är synd som sagt att det ska vara tabu. Det är ju bara ett jobb som vilket som helst, det finns ju folk som städar på sjukhus, hotell, företag.. så varför inte i hem också?
Åh vilken fin bild :)
Skicka en kommentar