Vuxen

Jag har nu påbörjat min andra universitetskurs genom jobbet. Nu ska jag läsa fem poäng, den förra kursen var "bara" tre. Jag har fyra böcker, och tre (eller egentligen fyra) obligatoriska inlämningsuppgifter på denna kurs, bara en bok och frivilliga uppgifter på den förra.
Det är med handen på hjärtat jag erkänner att den förra kursen var tung nog. Jag fixade den galant (vilket jag faktiskt inte trodde att jag skulle göra) och har planer på att vara lika smidig denna gång. Cudos till mig.
Men det är hårt. Heltidsjobbet tar på krafterna, och när eftermiddagens/kvällens bestyr med mat, röj av lägenhet, lek och mys med son är över så kan jag knappt hålla ögonen öppna. Bara idag har jag somnat med boken på näsan två gånger.
När man är vuxen så ska man ju klara av skolan, man ska få godkänt på alla högskoleexamen och göra bra ifrån sig. Jag minns att min styvfar studerade till att bli brandman vid sidan av jobb och tre barn (fast jag var nog ganska självgående), och han klarade varje tenta, varje uppgift med glans.
Vad händer om man inte består? Om man inte får godkänt på examen? Då måste man göra om den, med de förnedrande blickarna i bakhuvudet.

Jag är inte vuxen förrän jag får godkänt på första försöket.

Laddar

BBWYLEI

(Be Back When You Least Expect It)

Hösten

Först och främst, tack så mycket för alla fina ord angående förra inlägget. Det var allt från ris, ros, komplimanger och skäll. Jag har nog aldrig fått så många kommentarer på en och samma gång. Ni får inte skämma bort mig. (Jo, gör det, snälla!)

Systrar med familj var och hälsade på i helgen. Vi åt entrecote och handlade massor med barnkläder. Fotografering blev det inte så mycket av med, även om syster nummer två hade ett nytt objektiv som jag kanske vill ha. Jag är tydligen sliten efter nästan tre veckor med sjukskrivning, när jag inte ens orkar med en fotosession. Kan det vara hösten?

På fredag börjar jag nytt jobb. Jag hade planerat att skaffa en tjusig garderob till det tjusiga jobbet, men då dator gått sönder och barn ska ha varma kläder, så får det bli en annan gång. Ny frisyr får vänta det också.

Jag är tydligen släkt med Angelina Jolie. Men det är en annan historia.

Öron

Efter en vecka utan träning och halva jobbdagar så hoppas jag att jag är redo för en ny vecka, och att jag inte tappar träningen nu som det egentligen borde börja ske något. Det är helt klart mycket mer behagligt att komma hem från jobbet och vara där tills man ska upp och jobba dagen efter igen, så att man får tid med barn och sambo och städning och sådant, men träning är ett nödvändigt ont som jag börjat gilla mer och mer. Det vore dumt om en veckas uppehåll ska tvinga mig ned i "oträningens tid" igen.
Jag är trött. Det är konstaterat.
Jag såg fem minuter av Disneyklassikern Dumbo för någon timme sedan, där Dumbo är ledsen över en förödmjukande show på cirkusen och får besöka sin mor som sitter inlåst. Stora tårar trillade ned för elefantens kinder när han fick vara nära sin mor, och jag grät så jag hulkade i soffan.
Tänk att inte får vara nära sitt barn när man behöver, eller när barnet behöver. Det krossar mitt hjärta att tänka på, och nu kommer det visst ännu en känsloladdad våg över mig...

Kaboom

Återkommer när feberfrossan lagt sig. Jag skulle ha kunnat damma hela lägenheten idag om jag bara hade satt dammtrasor på hela kroppen och bara gått runt och skakat av feber.
Nu är det bara små miniskalv kvar, inget som syns på Richterskalan.

No money mo' problem

Där var arbetsvecka nummer ett förbi. Swoosh sade det, och jag sitter nu här, fredagkvällstrött som en gnu med grus i ögonen. Det är en helt annan trötthet som smyger sig på under kvällarna. Jag är inte van att sitta drygt sju timmar framför en dataskärm och koncentrera mig till det yttersta för att fakturor och följebrev ska komma till rätt kund. Jag är inte van att åka buss ensam på morgnarna. Jag är inte van att gå på toaletten själv. Det är en lyx jag lätt kan vänja mig vid, men vet att det bara håller tills jag kommer hem, sedan måste jag tänka på mig själv i andra hand igen.
Jag hade sett fram emot löningsdag, för då brukar vi betala massa räkningar som bara legat och skräpat i en hög, men eftersom NAV inte klarar av att betala ut den summan dem ska den dagen det ska ut, så blir det gråt på bussen och sparkar i snöhögarna. Jag är evinnerligt trött på att aldrig ha tillräckligt med pengar. Om något extra måste köpas så blir det ännu mer minus i kassan. Jag kunde inte undvara att handla lite nya kläder till jobbet, för om jag inte hade gjort det, så hade jag varit tvungen att springa runt i t-shirts och gamla noppriga, trasiga tröjor på det nya jobbet, och jag tror inte det hade uppskattats. Det var en väl använd investering som många kanske tycker var onödig.
Idag hatade jag folk som satt på restaurang och glufsade i sig mat de inte behövt lagat, och heller inte behövt diska tallrikarna, medan jag använde min krona som jag hittade på trottoaren för att betala bussbiljetten så att jag kunde komma hem utan att behöva gå en mil. Jag svor åt alla de som hade överfulla matkassar, medan jag och sambo stod och räknade ut hur mycket pasta och blomkål vi kan köpa för 30 kr. Sedan svor jag åt mig själv, för att jag inte kan förstå hur viktigt det är att ha en fast inkomst. Jag tar hela tiden fel val i livet och därmed får alla runt mig straffas för det. Jag förstår inte att jag inte lär mig. Ska jag behöva bli utkastad på gatan för att äntligen förstå?
Som jag hörde på tv en kväll: "Pushing thirty and still being broke is not sexy".

I do

Nu har vi kommit väl hem från bröllopet i helgen. Det var ett jättevackert bröllop med ett jättevackert brudpar. Nu har jag lust att gifta mig. Show me the money!
Jag fick chansen att ta några fina bilder på dem båda, jag har aldrig fotograferat ett bröllop förut. Nu är jag ju sämre än en amatör, men man måste ju lära sig någonstans.
Tillbaka till vardagen igen, vi är trötta efter resan, cirka 100 mil på drygt två dagar. Jag har bestämt mig för att stanna hemma idag. Orkar inte gå någonstans, även om jag behöver gå ut och röra på fläsket. Jag har nämligen börjat gå upp lite i vikt igen, efter att amningen fick ner mig på 65 kilo. Jag har förstått att jag måste äta oftare. Ibland blir det bara middag, ingen frukost eller lunch alls. Det är ju inte bra. Jag behöver hålla förbränningen vid liv.

Njut av några finfina bilder på helgens bröllop.

No milk today

Ja ja, livet är inte alltid en dans på rosor. Det var väl inte meningen att vi skulle ha den lägenheten. Den skulle tydligen användas till de som ska renovera andra lägenheter i samma uppgång. Kan de inte hyra in sådana där baracker som andra företag gör då? Suck suck.
Då är det tillbaka på ruta ett, åka in till Oslo varje dag för att gå på visningar, med en skrikig unge i bilen, om vi hittar någon lägenhet över huvud taget. Vi kanske hamnar på gatan.
Usch, jag är på riktigt dåligt humör nu. PMS. Dessutom är jag den enda som städar i detta hushållet. Jag orkar inte göra det samtidigt som jag tar hand om barn hela dagarna.
Åh. I-landsproblem.
Idag känner jag för att skrika och slå.
Vad fan ska man göra för att det ska gå över, jag känner bara att jag blir argare och argare? Jag har ingen lust att bita ihop och gå vidare, jag vill vara arg. Egentligen vill jag vara arg på någon, skälla ut någon efter noter. Det har jag aldrig fått äran av att göra, så det kanske skulle vara skönt.
Nej, nu slutar jag skriva, annars blir det bara bajs av alltihopa.

Uäääh!

Jag måste bara säga att ibland är tålamodet kort. Det finns dagar då man inte orkar någonting, och det märker ungen och börjar genast trilskas.
Var på mammaträff idag. Mitt i träffen så ringer de från BVC och undrar vart jag var någonstans, det var ju idag Emil skulle på femmånaderskontroll. Jag visste att jag skulle dit den 3 augusti, men var helt säker på att den 3 var på onsdag. Då känner jag ett sting i magen, och har svårt att koncentrera mig på vad de andra mammorna säger.
Emil ville inte ligga på golvet, han skrek och grät massa stora tårar när jag lade han ned, så jag fick gå runt och bära på honom och hoppa för att han skulle sluta gråta. Jag ammade, han kräktes upp allt, för han var inte hungrig, och var bara allmänt sur och vresig. Han försökte krypa upp på axeln när jag försökte få honom att sova. Vagnen var dyngsur, för det regnade in i den, och då kunde han inte sova där. De andra mammorna satt med sina älsklingar och pratade och skrattade, medan jag gick runt och svettades och försökte få Emil att bli lugn och tyst.
Så har det varit varenda träff. Jag får inte ut något av de träffarna, för hela träffen går ut på att få Emil lugn och tyst. Han beter sig inte så hemma.
Då har jag lust att sparka honom rätt i soptunnan och springa därifrån.
Jag grät bort all mascara i bilen istället, och ignorerade Emils krumbukter i bilstolen. Jag är på gränsen till ett sammanbrott tror jag. All brist på sömn gör att jag inte har energi nog att orka med en hel dag.

Brista ut i sömn

Kylskåpet är fortfarande inte städat.
Inne i sovrummet ligger det en unge i sin vagn och skriker, medan hans far vaggar honom febrilt fram och tillbaka. Inte blir det bättre av att jag läser att fyramånadersbebisar (han är nu fem) kan sova hela nätterna, eller att andras barn sover gott om natten.
Jag behöver få sova.

Så här glad är jag inte.

Drömlös

Jag läser dagligen några bloggar vars ägare är gamla klasskamrater till mig. De skriver ofta, uppdaterar nästan dagligen, och de har alltid något intressant att skriva om. Deras dagar är fulla med göromål som de prickar av, en efter en, med gott samvete.

Själv sitter jag här i min träningsdress med en naken pojke på golvet som iakttar (Är det så det stavas? Jösses jag har bott i Norge för länge.) en Fantaflaska med största glädje. Och det är det jag tänker fortsätta med. Emil sov så dåligt inatt, kanske på grund av tänder. Jag räknade ut att jag hade fått två timmars sömn. Sammanlagt. Det betyder att jag inte hunnit börja drömma ens.

Jag skrev en lista på vad jag skulle göra under dagen igår. Det blev tolv punkter. Jag blev färdig med nio av punkterna. Några av göromålen var väldigt fåniga, men de snälla tanterna på familjecentret sade att jag skulle börja mjukt. Det som inte blev gjort var att städa ur kylskåpet, så det får jag väl sätta på dagens lista och sedan ha ångest för att jag inte gjort.

Bild från en dag jag faktiskt kom utanför dörren.

Vi är inte lika va?

Mamma kan inte låta bli att lägga upp bilder på sin son. (Jag har en son, helt sjukt!) Det verkar som om detta blir en blog med skrytbilder på Emilgossen. Eller en plats för mig att skriva av mig om hur mycket bajsblöjor han har på en dag, hans dagliga framsteg och lite inlägg där jag kan få vara fröken K och inte fröken mor.

En tredje växadag. Det börjar bli bättre dock. Han sover i soffan för tillfället, fullproppad med mjölk. Mina ögon börjar bli grusiga, men tar jag upp honom och bär till sängen så vaknar han. Och då ska han ha mat igen. Bättre att jag och han får vila mest möjligt, så tar vi nattmaten när han själv känner för att vakna.

Jag längtar till den dag jag får köpa min kamera. Min Canon EOS 450D. Då blir det fotografier i massor här.

Bara för att...

Jag orkar egentligen inte skriva. Har heller inget vettigt att skriva om. Så då går jag och lägger mig med magen full av biff och en någotsånär städad lägenhet runt mig.
Jippihejdoo!

Bitch

Nu är jag trött.
Trött på att vara trött.
Trött på att vänta på att det ska lösa sig någon gång.
Trött på att hela tiden tro att det ska bli bättre, bara jag gör som alla andra gör.
Trött på falska förhoppningar.
Trött på sjuka ideal.
Trött på ångesten.
Trött, helt enkelt.

Från och med nu ska jag diska när det behagar M I G, jag ska sluta hoppas på ett lyckligt slut, för vem dör med eufori nuförtiden. Åtminstone har ingen berättat det för mig.
Jag ska sluta vänta och börja agera. Inte få psykbryt (som det så vackert heter) när jag ätit choklad eller tittat på TV alldeles för länge. Jag ska ryta, vråla när jag inte trivs i situationen.

Alla andra människor klarar av att jobba, äta, bajsa, ta hand om sju ungar, diska, träna, städa 254 kvadratmeter med damm, läsa en kulturell bok/se en svår film/rasta hunden och ha fantastisk femtimmarssex med sin nästa i det designade hemmet för att sedan hinna sova och vakna utvilad dagen därpå.
Jag klarar inte det. Ibland hinner jag inte bajsa för att jag ska diska. Jag har inte sju ungar eller någon hund, men tamefan om jag inte sover/tränar för lite och aldrig fattar svåra filmer. Jag är en värdelös och egoistisk människa som inte kommer göra världen en förtjänst förrän jag dör!

Och fuck you too!