Åter till verkligheten

Jag har varit i Sveriges huvudstad i några dagar och hälsat på en väninna, hennes blivande man och deras dotter. Vi har, som bilden visar, varit på Mosebacke och fikat, shoppat brudtärneklänning till mig samt ätit några hotellfrukostar i Globen.
Det har varit helt fantastiskt att få slappna av i omgivningar som inte kräver att man dammsuger och torkar golvet, även om min son har sovit extremt dåligt och inte tillåtit varken mig eller min sambo en god natts sömn.

Jag märker att jag saknar Sverige mer när jag är där på besök. Som jag skrev i inlägget Svenskpolack så är standarden på service högre i Sverige. Jag blev lite yrglad när kassörskan log mot mig där hon satt i kassan. Dessutom är det öppet på söndagar, den enda dag jag egentligen har lust och tid att shoppa på.

Idag har jag använt vår nya tvättmaskin som också är en torktumlare. Nu väntar jag spänt på första lasten med torra handdukar att lägga kinden mot.

Ego

Meningen med en ny blogg till min son är för att jag ska kunna fokusera på andra saker än Emil Emil Emil på denna blogg. Jag har ju faktiskt andra tankar och åsikter om annat också, men jag kan inte lova att det inte kommer ett inlägg då och då om hur det är att vara mor till den bästa bebisen i hela världen. Jag umgås ju fortfarande mest med honom just nu.
Var på café med min svägerska idag och pratade lite om sömn och egentid. Jag börjar nu känna att jag skulle kunna pumpa mig för att vara borta från Emil mer än en halvtimme (han äter ju inte en gång i halvtimmen, men man kan aldrig vara helt säker). Jag behöver få vara mig, inte bara mor hela tiden. Vi får se hur bra det går, jag kan ju inte riktigt slappna av varken utan eller med min son på armen.

Imorgon ska jag till doktorn och försöka få en remiss till DPS här i staden. Vi får se om jag lyckas, eller om han ska leka psykolog och försöka behandla mig med kognitiv beteendeterapi. Har precis läst en bok om det, så jag vet vad han försöker med. Sluta leka, var doktor istället!

Mig mig mig mig mig mig mig... äsch. Jobbigt att tänka på mig hela tiden.

Kråkstaden

Nu har ännu ett uteställe i Moss gått i konkurs. Det verkar inte som om det går att öppna någonting i Moss som inte har ett speciellt koncept och som tilltalar hela konsumtionskara från 15-75. Jag håller dock med att Komma, som gick i konkurs, var alldeles för dyrt. De spelade bara dålig musik där, och 120 kr för en sallad är faktiskt hutlöst. Jag åt där några gånger, salladen var visserligen god, men för 120 kr hade jag kunnat laga egen sallad och levt på i flera dagar.

Det verkar som om Moss ser ut att bli en spökby. När Rygge flyplass öppnade så kände jag en gnutta hopp. En flygplats i lilla Moss måste ju bara hjälpa till med att få folk hit så vi kan expandera. Men så kommer finanskrisen och alla flyg kancellerar. Och i tillägg så hade alla hotell i Moss stängt över jul och nyår. Trevligt för personalen, men var ska turisterna ta vägen. Jo, de drar till Fredrikstad och kommer aldrig tillbaka till Moss. IKEA kommer nog aldrig öppna här, och mina barn kommer växa upp i en håla med igenbommade butiker och bara stora köpcentrum så långt ögat kan nå.

Och jag som ville öppna cafè.

Seger!

Jag lyckades ta mig till stan igår, hittade min soffa och kunde läsa ut en hel bok av Jonas Gardell innan min sambo kom och hämtade mig. Den varma chokladen är inte alls god på det caféet (det smakar nöt och kaffe), men det var mest den sköna soffan jag var ute efter. Boken hade jag läst förut, men när det finns tid att läsa om bra böcker, då passar Jonas väldigt bra.
När jag läst färdigt boken kunde man krama ur ångesten ur mig, tänk om jag blir likadan när jag är 33 år gammal och kommer underfund med att Jesus lyckades åstadkomma så mycket under hans korta levnadsperiod. Men jag anser mig vara en av den unga dumma i böckerna som det skrivs om. De som fortfarande fnissar på caféer, stjäler påtåer och inte inser att döden snart är ikapp dem. Fast jag är inte fjortis.

Så åkte vi till IKEA och handlade faktiskt väldigt nödvändiga saker till hemmet och bebisen. Så mitt uppdrag idag blir att snickra lite möbler. Stay tuned för att få se mitt livsverk, ett sängbord från IKEA!

Krossade planer

Jag hade planerat att ta med mig själv ut på Café Riis idag. Läsa en bok i en skön soffa, sörplandes på en varm choklad. Ringa runt till folk och prata lite. Njuta av cafémusiken och se lite på folk. Skriva långa dagboksinlägg. Så kanske ta en tur på centret och köpa in lite till bebisen. Haklappar och spyklutar.
Så när det var dags att ta bussen till stan så kände jag mig lite yr, som vanligt. Låg sedan i nästan två timmar och bara försökte andas i soffan utan att kunna röra mig. Hela kroppen kändes tyngre än vanligt, och att resa på sig var inte ett alternativ.
Så det blev inget cafébesök. Jag fick stanna hemma och skriva dagbok innanför mina egna väggar.

Jag ska prova igen imorgon. Önska mig lycka till.

Family Girl

Jag har äntligen fått den familjen jag drömt om: Min plus en till. En stor familj. Det betyder att det är kalas minst en gång i månaden med släkten, då man samlas och äter massor med kakor och hemmagjorda tårtor. Barnen leker "snällt" med varandra och de vuxna samlas i vardagsrummet för att prata om bilar, barn och pengar. Alla utom jag. Jag springer runt som en idiot och tar bilder på allt och alla med min fula kamera. Jag önskar jag hade en paparazzikamera så jag kunde känna mig lite professionell.

I söndags var jag ute med min sambo och några medlemmar ur hans familj. Vi fikade på ett café och gick sedan i Vigelandsparken tills det var alldeles för mörkt och vi inte såg någonting mer. Då bestämde vi att vi skulle ta lördagarna eller söndagarna till att vandra i Oslo. Gå på café på Grünerløkka och sedan besöka ett museum någonstans i staden. Vi flyttar ju snart, så det är bäst att passa på.

Jag är en kräfta som gillar familj.