onsdag 20 december 2006

Touch me

För lite mer än två år sedan var jag och min sambo på vår första date. Vi hade bestämt via SMS att vi skulle gå och ta en fika på Farbror Melker i Örebro, där jag bodde på den tiden. Sedan skulle vi se vad vi hade lust till. Det var ganska bra att bara bestämma en sak, för då kunde vi skiljas åt efter fikat om vi inte skulle trivas i varandras sällskap.
Så vi fikade på Farbror Melker. Jag tog en varm choklad och han tog en kaffe. Så satt vi där i några timmar och bara pratade. Jag pratade mest, han lyssnade. Vi trivdes rätt bra i varandras sällskap så vi bestämde oss för att spela biljard på Videobiljarden. Jag trodde kanske att jag hade övertaget då han sade att han inte hade spelat på många många år, jag hade ju heller inte spelat på många år, men kanske inte lika många år som han.
Efter en runda började jag förstå att han antingen hade ljugit eller så hade han bara lätt för att minnas hur man gjorde. Han vann två rundor.

Mitt i runda två började jag känna ilningar i ryggen när han gick bakom mig. Sköna ilningar. Jag kunde knappt vänta innan han skulle lägga armen på min svank och hjälpa mig att sikta ordentligt. Det gjorde han aldrig. Då kom jag på den briljanta idéen att jag skulle stryka min kind mot köns ände och på så sätt få en liten blå fläck som han kunde torka bort. Ni vet, så där som de gör i filmer.
Jag fick vänta en stund innan han upptäckte det och kommenterade att jag hade fått krita på kinden. Jag torkade med handen på andra kinden och överallt där inte kritan fastnat. Han pekade och pekade, men nuddade aldrig vid mig. Tillslut gick jag till spegeln för att låtsas hitta den blåa fläcken och torka bort skiten! Han fattade verkligen inte hintet.

Igår gjorde jag samma sak, fast med lite kol som hade fastat på min fingertopp när jag hade rengjort en ljusstake. Först ser fanskapet inte den stoora fläcken, sedan kommenterar han att jag har något på kinden och ser sedan tillbaka på TV:n. Då gick jag och torkade bort den.
När jag kom tillbaka från spegeln så flinade han och frågade mig om han ändrats någonting sedan den dagen.
Nej, sade jag då och så skrattade vi gott.

Lustigt hur fina minnen kan glömmas och sedan komma upp när man minst anar det.

tisdag 19 december 2006

Helt ointressant

Jag vet att vi har en Fuglesang uppe i rymden. Vad jag däremot inte förstår är hur Norge och Sverige sliter i honom för att få honom att vara norsk eller svensk. I svenska tidningar står det om den förste svensken i rymden. I norska tidningar är han helt plötsligt norsk-svensk. Jag har ett svagt minne av att hans far flyttade till Sverige eller något liknande och så blev allas vår Christer svensk.
Jag har dock inte följt med lika hysteriskt som andra, men är det inte så att Fuglesang har en svensk flagga på sin dräkt? Blir han inte uppringd av svenska skolor? Jag tycker att vi kallar honom för skandinaviern i alla tidningar så blir alla nöjda.

De norska handbollstjejerna ska tacka och ta emot sitt svenskdesignade pris tycker jag. Fast det var ju inte guld. Men de kostade ju över 300 kr så...

Och Robert Gustavsson spelar maffiaboss i den norska julkalendern Jul i Tøyengata.

Nu har jag skrivit av mig lite om "Svorge" och kan återgå till att klaga på hur jävligt mitt liv är och hur bra alla andra har det.

lördag 16 december 2006

Deilige jul

Om en vecka sitter jag och min sambo på väg till Sverige för att fira jul med min familj. Då har vi förmodligen inhandlat alla julklappar, tvättat alla kläder, städat lägenheten och gjort alla ska och måsten. Jag vet att vi inte är sist ute med att shoppa julklappar, vi är nästan halvfärdiga. En snabb tur på IKEA och vi är närmare färdigt.

Låg i sängen för en stund sedan och funderade på hur denna jul skulle bli. Förra året var vi hos min sambos föräldkar och åt pinnekjøtt. Jag fick fixa mitt eget lilla julbord med köttbullar, lax och sill. Men ingen tomte kom, vilket jag inte trodde att jag skulle sakna. Men om jag minns rätt så gjorde jag det. Eftersom det inte fanns några barn under 20 där så glömde väl tomten oss. Eller så hade hans GPS gått sönder.
Jag är pliktskyldig att hälsa på morfar också. Nu när mormor är död så har han ingen att fira jul med, och att sitta på hemmet kanske inte är vad han drömde om när han var ung. Jag måste lyssna på samma version kanske sju gånger om hur han var med i Andra Världskriget och såg när de bombade någon stad som jag faktiskt glömt namnet på. Den här gången ska dock mor vara med så då kanske det känns lättare.
Så tänkte jag på alla som inte är bland oss längre.
Farmor, styvfarmor, farbror, mormor, klasskamrat, kusiners far. Och genast är julstämningen borta.

onsdag 13 december 2006

5 euro

Eftersom jag har fått såå många förfrågningar (läs: noll) om hur mitt julbord artade sig så tänkte jag ägna ett inlägg åt just fredagskvällen med mina kollegor.

Hela dagen var körd från början, för att jag visste att det skulle vankas gratis mat, alkohol och dans senare. De fast anställda hade storstädning och sprang runt i korridorerna med papper och sopsäckar. Jag försökte koncentrera mig på mitt jobb och min dataskärm, men efter ca tio minuters jobb flackade blicken och jag satt och tänkte på vad vi skulle göra under kvällen.
Så höll hela dagen på tills klockan blev 16.00. Jag rusade ur kontorsstolen och sprang ner till butiken på hörnan och köpte två öl. Notera att de två ölen kostade 64 kr. Stöld!
Alla skulle såklart sminka sig samtidigt, men på något sätt hann jag före alla andra och sjönk ner i soffan med en kall öl och en "hård" arbetsdag bakom mig.

Klockan 18.00 gick vi till den omtalade tapasrestaurangen för lite mat. Utsökt mat, helt okej personal och tre glas vin alldeles gratis. Mumma.
När tal hade hållts och skålar utbringats, gick vi tillbaka till jobbet för kaffe och kaka samt underhållning. Där fanns ett liveband som rockade loss på både oldies och nya låtar. Jag dansade någon slags vals med en av de få männen som var närvarande, men höll mig helst till drickat. Hade jag gillat att bugga så hade jag lärt mig det i skolan.

Folk frossade i kakor och kaffe, vin, cigarrer och skönsång. Då hörde jag annan musik som kom från ett annat rum. Där var det danstävling! Jag satte upp mig som tävlande, och för att göra en skitlång historia kort - jag vann!

När paketet hade öppnats och jag hade fått applåder var det dags att visa gamlingarna var skåpet egentligen skulle stå. Vi dansade till macarena och YMCA. Jag lärde dem som ville lära sig dansen. Detta gjorde jag med en promille som jag inte hade räknat med att erhålla när jag tog den första klunken vin.

Sedan gick jag hem och grät mig till sömns.

tisdag 12 december 2006

Spegel spegel på väggen där...

Varifrån kommer dåligt självförtroende? När börjar det? Finns det någon som har triggat mig att tänka illa om mig själv? Vem i så fall? Varför? Har jag varit elak mot någon? Kanske i ett tidigare liv? Får jag igen nu?


Stora salta tårar trillar ner i disken. Jag har börjat gilla hela diskproceduren. Då hinner man tänka väldigt mycket. Jag kan sönderanalysera hur mycket jag vill utan att någon stör mig. Ingen vill stå och underhålla någon som diskar. Det är nästan ännu tråkigare att se på någon som diskar.


Ändå ger mig bubbelvattnet inget svar. Det spelar ingen roll hur ful eller fet man är, vattnet gör ändå att man får russinfingrar. Jag läste någonstans någon gång att man får skrynkliga fingertoppar för att hudens proteinkeratin suger upp vattnet och sväller. Ytterlagret på huden får därför större volym och voilá - russinfingrar.


Diskvattnet gör ingen skillnad på någon. Den behandlar alla lika. Jag kan stå i galadress eller i mysbyxor och ändå få samma respons. Dessutom behöver jag inte hålla in magen eller skämmas för min dubbelhaka när jag står där. Det är ändå ingen som dömer mig. Som skrattar åt mig i tystnad.



Det är jag och min disk.

Skänk mig en tia

I morgon är det lucia. Turligt nog firar Norge lucia, annars hade jag nog haft svårt att få julstämning. Jag har hört är att det är endast Sverige, Norge, Italien och Japan som firar helgonet. Många länder har aldrig hört talas om fenomenet.

Jag minns ett luciafirande när jag gick i tvåan på lågstadiet. Vi fick ha levande ljus när vi sjöng för hela skolan. Jag var så stolt, för jag var en tärna som stod ganska nära lucian. Hon som hade valts till lucia var ju en tredjeklassare. Mitt i sången började alla stirra märkligt på mig, och flickan bredvid rynkade på ögonbrynen. Jag funderade på om jag sjöng falskt - sedan kommer en minneslucka. Jag hade hållt ljuset alltför nära ansiktet och inte fått luft. Efter en stund svimmade andra barn av. Men jag var först!

Jag minns ett luciafirande i Spanien. Jag och min käre vän C var på språkresa i Malaga, och kursen sträckte sig över den 13 december. För att få igång julstämningen tog jag och några svenskar på oss vita klänningar, glitter i håret och sjöng för alla på skolan. Många hade aldrig hört talas om eller sett något liknande. De sade att vi såg ut som barn på julafton, när lucian kom ur mörkret.

Glad lucia från lilla fröken K.

söndag 10 december 2006

Sentimental

De senaste dagarna har jag fått tillbakablickar från min barndom. Upptäckte en gammal klasskompis blog dagen efter jag under bussturen hem från jobbet undrade vad hon sysslade med nuförtiden. Jag har tittat i gamla fotoalbum, lyssnat på musik från nittiotalet och bara dagdrömt mig igenom alla förhållanden jag haft.
Jag var på den libanesiska restaurangen igår igen med min sambo och två vänner. De kanske inte njöt maten som jag gjorde, men vi hade det mäkta trevligt. Vi pratade minnen från alla julaftnar vi haft med alla tomtar och familjegräl.



Så hittade jag en gammal egenhändig fotobok jag gjorde när jag gick på gymnasiet i min gamla hemstad. Där fanns bilder på fester, bland annat den fruktansvärt vällyckade avslutningsfesten jag hade för alla när jag slutade ettan. Många kom och tackade mig för en trevlig fest och vi pratade om den länge.

Alla var där.
Jag saknar dem.

måndag 4 december 2006

I don´t sleep well at all

O k e j.
Jag kanske tog i lite i förra inlägget. Men jag måste få vädra mig ibland jag med. Annars blir det lätt att jag sitter på toalettstolen och skriker ut min ångest på en söndagkväll.

Vann i poken i lördags. 450 kr. Då var jag nöjd, men den lilla fröken K i mig får så dåligt samvete för att jag vinner och därmed tror jag att alla hatar mig för det.

Nu ska jag avnjuta ett glas julebrus framför teven.
Därmed avslutas ett inlägg om absolut ingenting.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails