Stora salta tårar trillar ner i disken. Jag har börjat gilla hela diskproceduren. Då hinner man tänka väldigt mycket. Jag kan sönderanalysera hur mycket jag vill utan att någon stör mig. Ingen vill stå och underhålla någon som diskar. Det är nästan ännu tråkigare att se på någon som diskar.Ändå ger mig bubbelvattnet inget svar. Det spelar ingen roll hur ful eller fet man är, vattnet gör ändå att man får russinfingrar. Jag läste någonstans någon gång att man får skrynkliga fingertoppar för att hudens proteinkeratin suger upp vattnet och sväller. Ytterlagret på huden får därför större volym och voilá - russinfingrar.
Diskvattnet gör ingen skillnad på någon. Den behandlar alla lika. Jag kan stå i galadress eller i mysbyxor och ändå få samma respons. Dessutom behöver jag inte hålla in magen eller skämmas för min dubbelhaka när jag står där. Det är ändå ingen som dömer mig. Som skrattar åt mig i tystnad.
Det är jag och min disk.
1 kommentar:
Det är aldrig någon annan som kan döma dig. Bara du själv. Och det ar bara du själv som kan bestämma dig för att sluta...
Skicka en kommentar