Jag fick se en bild på mitt ex på Facebook. Jag har samlat ihop praktiskt taget alla där, men pratar inte med någon av dem. Jag har inte sett honom sedan han gjorde slut med mig och mina fötter. Det var faktiskt min fot han ville bara vara vän med, då jag tydligen krävde för mycket. Jag ville gärna veta om han planerade att komma till mig under kvällen, men det blev för mycket för honom, han ville vara impulsiv.
Det var i alla fall vad han hade till svar.
När jag såg bilden på honom så fick jag tillbaka massa minnen, samtidigt som det högg hårt i magen. Jag minns kvällen då vi träffades "på riktigt", vi hade nämligen sett varandra förut och pratat, men inte tänkt på varandra. Jag minns de roliga fester han hade, jag minns hans gamla bil och hans trevliga föräldrar som bjöd mig på kebab. Jag minns också hans oändliga gräl med sin bror, hans förmåga att kunna linda alla runt sitt lillfinger och kvällen som han inte ville vara tillsammans med mig mer.
Jag gick ner mycket i vikt efter att han gjorde slut. Det tog ett tag innan jag kom på fötter igen, och fann ett nytt objekt att lägga min kärlek på.
Men jag undrar, kommer man någonsin över någon som har krossat ens hjärta?
Jag älskar min sambo, men denna blomma är till dig
4 kommentarer:
Jag vet faktiskt inte. Jag tror att man gör det, åtminstone tycker jag att jag gör det. Men kanske inte helt när jag tänker efter, något litet finns det alltid kvar.
Du vet hur patetiskt det är att googla sitt eget namn? Ja, jag gjorde just det i alla fall.
Hur som helst fick jag upp din blogg och ville bara tala om att det här inlägget passade så himla bra eftersom mitt ex precis har skaffat ny tjej. *Hugg*.
Lite tröst kände jag i alla fall nu, tack.
Ja, jag antar att något litet finns kvar, även om man aldrig skulle vilja bli tillsammans m ed den personen igen.
Så bra att jag kan trösta någon med min egen "misär". ;)
Du skriver veldig bra, Karolina:)
Skjønner akkurat hvordan du har det, har et par slike "hugg" i magen en gang i blant jeg også... ;)
Skicka en kommentar