Det är så härligt när våren börjar komma. Jag trodde jag skulle dö när det för några dagar sedan började falla snö. Det verkade som om det aldrig skulle sluta. Nu töar det, och jag hoppas att när jag kommer hem från påskveckan hos mamma, så är all snö borta. då kan jag ut och trilla, som det så fint heter på norska.
Lille Emil är redan fem veckor, och full med hormonutslag som tydligen kommer av en reaktion på modersmjölken. Han skiljer ut mina hormon (tjejbaciller, hehe) och det resulterar i något som liknar små finnar. Det her helt hemskt ut, men så länge de inte gör ont på gossen så är det inte så mycket jag kan göra.
Jag känner att jag har fått andra värderingar i livet nu. Det är som om jag föddes på nytt när jag låg där i Fredrikstad och stånkade ut en 3,5 kilos klump. Hela världen är annorlunda, alla beter sig så konstigt och jag känner mig som i en dimma 24/7. Kan bero på sömnbrist, eller så är jag i amningsdimma.
Ser framför mig att bloggen blir lite nedprioriterad nu, men det är ju ingen som läser ändå så jag kan väl vara borta med gott samvete.
3 kommentarer:
Jag kollar iaf nästan varje dag om du har skrivit något nytt!
Hihi, det är ju trevligt. Men får du inte höra allt om mitt liv varje gång jag ringer då? Jag bara spyyr ut allt som har hänt liksom. :)
Äh, det är kul att läsa ändå! ;) Vissa detaljer är nya... Puss!
Skicka en kommentar