Jag kunde sova igår, det gick ganska fort att somna med tanke på allt som flög runt i huvudet. Men jag vet inte om jag kommer kunna sova idag.
Min sambo ringde till uthyraren av lägenheten, som för övrigt tydligen var jättesur, och hon sade att det var jättelång kö på de lägenheterna men att vi kunde skicka ett mail till henne med lite information om oss och vilken lägenhet vi ville ha.
Jag sjönk långt ner i avgrunden. Det finns inte en chans i helvete att vi kan få en sådan bra lägenhet till det priset och med det läget. Inte om vi letar i hundra år till.
Så jag skrev ett mail. Vi får se var det bär hän. Detta är ingen sak jag kan jobba mig till, kämpa för. Det krävs inget jävlar anamma för detta. Det är bara tur som gäller. Och en sur tant som bestämmer vår framtid.
Jag har lust att vara lika ledsen som min son är på bilden ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar