Sonen är sjuk. Inatt tippade febern mot 39 och idag hostar han som en kols-patient. Tur att det är snabba förkylningar, som går fort över. Annars skulle vi verkligen avlösa varandra, jag och snorungen.
Jag får så fruktansvärt dåligt samvete när jag är hemma från jobbet. Jag mår dåligt, så "otrogen" känner jag mig. Tröskeln för att gå till jobbet och vara sjuk är högre än när sonen är sjuk, och när han har feber så vill jag inte ta honom till dagis. Jag vet att han är förstörd efter en vanlig dag på dagis, ska han då behöva vara där med feber och må dåligt bara för att jag råkar ha 100 % arbetstid?
Men ingenting av vad jag inbillar mig själv hjälper, jag är alltid livrädd för ett samtal från arbetet där de säger att jag inte är välkommen tillbaka.
1 kommentar:
Jag förstår känslan och har fortfarande aldrig vabbat. Det betyder ju förstås inte att barnen varit friska hela tiden utan att andra fått ta det. Men rent teoretiskt är det förfärligt att man har de känslorna; det är verkligen inte nyttigt och bra för hälsan att inte "få lov" att vara sjuk/ha ett sjukt barn. Fy. Hoppas att sonen din blir frisk snart! Kram!
Skicka en kommentar