Bitch

Nu är jag trött.
Trött på att vara trött.
Trött på att vänta på att det ska lösa sig någon gång.
Trött på att hela tiden tro att det ska bli bättre, bara jag gör som alla andra gör.
Trött på falska förhoppningar.
Trött på sjuka ideal.
Trött på ångesten.
Trött, helt enkelt.

Från och med nu ska jag diska när det behagar M I G, jag ska sluta hoppas på ett lyckligt slut, för vem dör med eufori nuförtiden. Åtminstone har ingen berättat det för mig.
Jag ska sluta vänta och börja agera. Inte få psykbryt (som det så vackert heter) när jag ätit choklad eller tittat på TV alldeles för länge. Jag ska ryta, vråla när jag inte trivs i situationen.

Alla andra människor klarar av att jobba, äta, bajsa, ta hand om sju ungar, diska, träna, städa 254 kvadratmeter med damm, läsa en kulturell bok/se en svår film/rasta hunden och ha fantastisk femtimmarssex med sin nästa i det designade hemmet för att sedan hinna sova och vakna utvilad dagen därpå.
Jag klarar inte det. Ibland hinner jag inte bajsa för att jag ska diska. Jag har inte sju ungar eller någon hund, men tamefan om jag inte sover/tränar för lite och aldrig fattar svåra filmer. Jag är en värdelös och egoistisk människa som inte kommer göra världen en förtjänst förrän jag dör!

Och fuck you too!

Oslo by night

Idag är jag sådär skönt smått bakfull. Lagom trött och sugen på fet och salt mat. Jag hade en överraskande trevlig och rolig kväll igår. Min sambo skulle jobba så jag hade bestämt mig för att bara vara hemma och pyssla. När jag som bäst satt och såg nyinköpta Corpse Bride så ringde min "svåger" som skulle hämta sin fru i Oslo några timmar senare, så han undrade om han kunde få komma upp och vänta hos mig. Eftersom jag har varit så duktig att städa och diska den senaste veckan så tog jag emot honom med öppna armar. Det var ju så fint hemma hos mig och ingen har ju sett hur rent det verkligen är.

Han kommenterade faktiskt att det var mysigt hos mig, och berättade sedan att hans fru, min sambos syster skulle ut med sina väninnor på lördagskvällen. Jag frågade om jag också fick följa med, och det fick jag absolut.

Sagt och gjort. Jag och H gick till Scandic hotel för att möta upp de andra flickorna, två svenskar, en svorsk och en dansk. Vi promenerade till en libanesisk restaurang vid namn Al Chouf där de hade reserverat ett bord åt oss. Ingen av oss hade varit där, så vi beställde Meza special, som var tio smårätter. Det var bland annat hoummus, sötsur kyckling, inbakad fetaost i piroger och självklart tzatsiki. Det var som tapas, spanskgrekisk influerad mat. Och det var såå gott! Tyvärr var varje portion bara en munfull, och två av damerna var gravida, så det blev inte så mycket mat till alla. Men gott var det.

Mitt i maten stängde personalen av musiken och fram kom en magdansös. Hon dansade för oss tre gånger. Tyvärr hade jag den allra sämsta platsen av alla, så när hon kom bort till vårt bord så slet hon upp mig till dans. Jag fick sådeles dansa magdans inför hela restaurangen. Som tur var så hade jag fått i mig ett glas rödvin, så det var inte hela världen.

Resten av kvällen spenderade vi på hotellets bar, där vi drack mer vin och drinkar. Alla hade verkligen jätteroligt, vi skrattade och fick otroligt bra service av personalen som satte på discomusik ifall vi ville dansa.

Nu vill jag bara att mina vänner också ska komma hit så vi kan göra Oslo osäkert vi också. Hint hint.

Döden är nära

Som om det inte är nog med att jag är lite småsur och ledsen över att jag inte fick det där jobbet. Nu ringer mor och säger att det är ett till dödsfall i vår familj detta år. Visserligen var han ingen närstående, men jag har massa kort på honom och mig när jag var liten. Hans barn, mina kusiner, har förlorat en far.
Kusinen bara gråter och gråter och det finns inget jag kan göra...

Noreg

Oh! Oh! Det är någon i Sverige som har sökt på Skogmo på knuff.se. Vem är du?

Jag var på intervju idag. Min vikarieanställning tar slut den 22 december, men de behövde en av vikarierna att jobba ett års vikariat. Jag gick uppför trapporna till min kontaktperson och tänkte att vad jag säger och gör nu kommer att påverka mig kanske så långt som ett år framåt. Oturligt nog stämde det inte. Jag behöver kunna skriva på norska för att kunna ha chans till att få ett kontorsjobb. De är väldigt nöjda med mig och vill ha mig kvar så länge som möjligt, men de tror inte att det är så bra för vare sig mig eller företaget att jag inte kan skriva på norska. Søren!

Min ivrighet att få lägenheten städad försvann på vägen ner från intervjuen. Idag har jag bara diskat, tvättat och hängt tvätt. Magsäcken fick lida den med, för jag orkade bara laga spaghetti och köttfärs. Jämför det med gulasch eller chop suey wok med glasnudlar. Jag har ingen lust att kämpa för att vara kvar på det jobbet när jag vet att de inte kan erbjuda mig mer.

Sedan blir jag förbannad på mig själv! Jag som hade ett högst intressant tal idag framför den andra vikarien om att ingen får någonsin sätta sig på mig mer. Om jag nu behöver ta en kurs i norska, så får jag väl göra det då. Visa dem att jag också kan skriva på norska.

Bare vent og se...

Skengravid

Varför får jag nästan alltid söndagsångest? När kvällen börjar närma sig så kommer små onda tankar i huvudet. De säger till mig att jag är oduglig som inte har lyckats rädda världen under helgen som gått. Jag kontrar med att jag har diskat alla nya glasburkar jag köpt på IKEA och tvättat och hängt kläderna som behövs för kommande vecka.
Jaja, men har du tränat då?
Eh, nej, men jag har varit väldigt social och lyssnat på gravida kvinnor om deras humörsvängningar. Jag har lyssnat så mycket att jag trott att jag själv varit gravid. Tog ett graviditetstest igår innan middagsfesten hemma hos min sambos syster. Den lilla termometerliknande saken visade ett streck och jag "belönade" mig själv med en flaska vitt vin. Vi gick till den lokala puben och spelade biljard.
Det kan knappast kallas för träning. Men jag lyssnade på en gammal försupen farbror när han berättade om sin avlidne fru och hur många miljoner de hade spenderat under deras tid ihop. Han hade ett talesätt: Livet är en sport. Man går igenom hela livet och tänker att det är en sport, men om man slutar tänka på att vinna hela tiden så går det åt helvete. Sportinstinkten och tanken på att komma i mål gör att man håller sig över ytan. Slappna av, och du har redan drunknat.
Efter det fina långa talet gick han tillbaka till spelet och hade sönder biljardbordet.

Jag har söndagsångest. Ska kompensera träningen med att diska mer. Så kanske jag kan sova inatt.

Fultal

Hej, vad är ditt Fultal?

Dina testresultat är klara

Ditt Fultal är: 108
Du tillhör Fultalsgrupp: 5

Ditt Fultal är över Socialstyrelsens rekommenderationer.

Analys: Du befinner dig i en farlig situation. I det intervall du hamnat i har ditt fula leverne ännu inte tagit över och du prioriterar fortfarande behov, såsom hunger och sömn, högre än sexuell stimulans.
Var dock på din vakt!
Du står på tröskeln till ett svårare sexuellt missbruk. Vid fortsatt höjning av ditt fultal finns risk för att Maslows behovstrappa vänds på sin ände och ditt liv slutar i sömnbrist och självsvält till tonerna av dansband och Ibiza-disco.
Vårt råd till individer i denna situation är följande: Be kvinnor/män i din närhet använda pösiga, vita sloggitrosor. Använd själv vita, pösiga sloggitrosor.
Är du kille bör du dessutom sluta äta ägg och annan proteinrik mat samt placera en bild av Birgitta Dahl på nattygsbordet. Om inte dessa åtgärder hämmar din sexuella lust bör du låta kastrera dig eller i alla fall hoppa från hög höjd ner på ett trappräcke.
Lycka till!!!

Andra har svarat...
19% totalt tillhör denna grupp.
23% av tjejerna tillhör denna grupp.
18% av killarna tillhör denna grupp.
Medelåldern i denna grupp är 31 år

Lill-Babs: Uppskattat fultal: 146
Jonas Gardell: Uppskattat fultal: 248
Paris Hilton: Uppskattat fultal: 204

Intressant. Allt detta baserat på tre uppgifter. Jag har högre fultal än Leif "Loket" Olsson och prinsessan Madelene, men det oroar mig att vara i samma grupp som Paris Hilton.

Nu ska det väl gå

Jag knäppte på teven för att ha lite bakgrundsljud när jag sitter framför datorn. Men på varenda kanal var det otäcka ljud. Jag vill ha en kanal med glada ljud.
Har gjort en tredagarslista på vad jag ska göra efter jobbet. Allt ifrån träning, städning och fritid. När jag tänker efter så är det inte så svårt att få tid övers när man tränat och städat. Bara man gör det i normal takt. Har så lätt för att fastna framför datorn eller teven när jag väl satt min röv där.
Vet dock inte hur många gånger jag startat med något som jag avslutat några dagar/veckor senare. Jag är helt enkelt en person som gör saker så enkelt som möjligt. Inga utmaningar. Å ett sådant tråkigt liv jag har. Jag bor i en huvudstad och har inte ens gått på en av alla de biograferna som finns en gång. Men nu får det bli ändring. Jag hoppas att det är min "jävlaranamma" som suger i magen och inte den där chokladen som jag fick av min babe innan han åkte till jobbet. Det är ju massa enorfiner i chokladen som gör mig superlycklig.

Imorgon ska jag på möte efter jobbet och sedan skulle det visst bli middag. Härligt att få se alla på jobbet i det civila, utan tusen jobb som hänger över ryggen på dem och mig. Vi får se hur det artar sig.

Ensam är stark?

Ikväll är jag ensam. Min babe har åkt för att jobba nattskift och jag är sjukskriven imorgon också, så jag kan inte sova nu. Det är alldeles för mörkt och tyst. Bara massa skräckfilmer på TV.
Något nytt på tapeten? Nej. Har suttit i min lilla lägenhet sedan i fredags (förutom en tur till legevakten) och sett min kropp förfalla. Disken växer och jag orkar inte duscha. Stackars mig. Bläh!
Vad ni än gör, få inte astma. Mitt liv hade nog varit väldigt annorlunda om jag inte tvingats släpa på lungor som endast fungerar till ca 70%. Jag skulle till exempel kunna skratta högt och länge utan att få ett hostanfall. Meen, jag är glad så länge jag lever. Fast ibland måste man väl få lov att tycka synd om sig själv?
Va?

Weekends rule

Helgen har varit underbar. Vi tog en tur i vår nya bil tillsammans med E, E & R till vår framtida hemstad och hälsade på T´s bror V och hans fru L, samt S, M & J. Där hade vi kvalitetstid till tusen. Vi pratade, åt god mat och pratade om bebisar och till bebisar. Lille J har återhämtat sig från operationerna och börjar bli en stooor pojke. Han demonsterade hur han spenderade kvällarna med varma bad innan läggdags och så fick jag honom att somna sött i min famn.

På söndagen fick vi ett uppdrag, att åka och ta upp vår båt som låg under vatten nere vid sommartugan. E och T hjälptes åt medan jag knäppte kort som en galning med deras nya kamera. Min kamera ligger i säkert förvar hemma hos mor. Jag saknar den, men E var snäll nog att låna ut sin kamera till mig så jag inte fick abstinens. Vår nya bil är underbar att åka i, den brummar inte som den gamla bilen och alla vill åka med i den. En söndagstur till Sverige och Svinesund var nog för att jag inte skulle få min vanliga söndagsabstinens.

Så blir det måndag igen och allt är som vanligt. Jag fick höra av chefen på jobbet idag att det finns plats för mer jobb för en av vikarierna. Det är jag och en till vikarie som är intresserade av den platsen. Självklart kommer hon få den, för hon har utbildning (fast inte inom det här yrket) och dessutom är hon norsk. Jag och mitt dåliga självförtroende fick en tung dag idag när jag tänkte på hur glad hon kommer bli när hon dansar ut från intervjuen och jag inte ens har fått chansen att visa vad jag går för. Suck.
Men jag ska fan inte ge mig!
(Jag behöver bara lite tips...)

Nostalgia

På tal om norska reklamfilmer, den här från Tine är nog en av de bästa reklamfilmer jag sett. Klicka på relaterte filer, luta dig tillbaka och njut. Första gången jag såg den så fick jag en slags nostalgikänsla (kan vara sången) och jag ville bara se den igen. Jag ääälskar när bussen vänder om.

Köpte mandariner idag. När jag satt framför mitt favoritprogram så skalade jag en och kände doften av jul. Julafton. Familjen. Jag grät nästan.
Undrar om jag är extra känslig idag? När jag slog på teven imorse innan jag skulle till jobbet så fick jag se Christina Aguileras nya musikvideo till hennes nya låt. Vet inte riktigt om jag förstått den rätt, men det har något med hennes far (i videon då) att göra. Jag klarade inte av att varken höra eller se så jag stängde av, annars hade jag börjat gråta och då hade jag fått stanna hemma från jobbet.

Ta dig samman kvinna!

Efterlysning

Internet är ju det allra bästa sättet att få reda på fakta nuförtiden, så varför inte börja släktforska lite smått. De som läser min blog vet redan vem jag är så.

Jag har släkt i Norge, min morfar är norsk och är född i Brønnøysund. Han kommer från en familj med nio barn. Morfar flyttade till Sverige i 20-årsåldern och gifte sig. Han behöll sitt efternamn, Skogmo. Jag hette Skogmo, tills min mor gifte sig och ville att jag skulle ha samma efterman som mina halvsystrar. Jag bytte med glädje, eftersom ingen kunde stava till Skogmo. Nu ångrar jag mig.

Anyhow... Jag har inte alla uppgifter för tillfället, men i ett senare tillfälle ska jag skriva in alla namn på mina släktingar som jag kan, så att någon kanske läser det en vacker dag och kan berätta mer.

En dag ska jag åka upp till Brønnøysund och se var morfar växte upp. Han sade alltid att de åt fisk hela tiden och att det var trångt i deras lilla hus. Kan jag förstå, med åtta syskon (varav en heter Odd, de andra har jag glömt namnet på).

Andra bloggar om: brønnøysund, skogmo, släktforskning, norge

Bleu bleu buhu

Min älskling ringde mig på jobbet idag och berättade att vi hade fått lånet på bilen som vi såg på förra veckan. Jag kunde höra att det var bra nyheter genom att bara höra honom säga "hej". Då visste jag med en gång. Så på fredag kör vi i en jätteblå bil till Sverige. Fast jag tror vi stannar hemma ändå. Jag vill inte åka i det här ovädret. Mor sade att det var hemska väderförhållanden mellan gränsen och hemma i mammas soffa. Vi ska studera väderleksrapporterna och bestämma oss under fredagen. Annars får jag och min babe bara stanna hemma och titta på det blåa åbäket genom fönstret så ingen snor den här bilen också.

Igår var jag inne en liten sväng på Oslo City, ett fyra våningars köpcentrum fullproppat med butiker. Just när jag kom ut från Lindex så såg jag hur en vakt flög över en jättestor kille som tydligen hade försökt sno med sig några kameror från en butik. Hela Oslo vände sig om och stirrade på tumultet. Jag som alltid trott att storstadsmänniskor var vana med sådana händelser. Jag var förmodligen den enda som vände mig om och gick in i värmen igen, medan gamla käringar blandades med fjortisar för att få se vad som hände sedan. Väl inne hittade jag nada, så jag åkte hem och hade tråkigt istället.

Idag har jag nästan inte tänkt på barn alls. Jag har mest tänkt på min kamera och alla bilder som jag ska ta med den när jag äntligen har den i mina händer igen. Då ska jag ta bilder på lille J och på mina vänners växande magar.

Jag tror jag behöver gå en självdiciplinskurs.