Varför får jag nästan alltid söndagsångest? När kvällen börjar närma sig så kommer små onda tankar i huvudet. De säger till mig att jag är oduglig som inte har lyckats rädda världen under helgen som gått. Jag kontrar med att jag har diskat alla nya glasburkar jag köpt på IKEA och tvättat och hängt kläderna som behövs för kommande vecka.
Jaja, men har du tränat då?
Eh, nej, men jag har varit väldigt social och lyssnat på gravida kvinnor om deras humörsvängningar. Jag har lyssnat så mycket att jag trott att jag själv varit gravid. Tog ett graviditetstest igår innan middagsfesten hemma hos min sambos syster. Den lilla termometerliknande saken visade ett streck och jag "belönade" mig själv med en flaska vitt vin. Vi gick till den lokala puben och spelade biljard.
Det kan knappast kallas för träning. Men jag lyssnade på en gammal försupen farbror när han berättade om sin avlidne fru och hur många miljoner de hade spenderat under deras tid ihop. Han hade ett talesätt: Livet är en sport. Man går igenom hela livet och tänker att det är en sport, men om man slutar tänka på att vinna hela tiden så går det åt helvete. Sportinstinkten och tanken på att komma i mål gör att man håller sig över ytan. Slappna av, och du har redan drunknat.
Efter det fina långa talet gick han tillbaka till spelet och hade sönder biljardbordet.
Jag har söndagsångest. Ska kompensera träningen med att diska mer. Så kanske jag kan sova inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar