Jag har två systrar. En myndig och en minderårig. Den äldre har planer på att bli läkare, medan den yngre satsar på att bli fotbolls/hockey/vadsomhelstinomsport-proffs, fast bara på fritiden. De är väldigt lika mig, när det gäller humor och telefonröst. Annars har vi inte så mycket gemensamt. De har bägge ett driv i kroppen som jag aldrig kommer kunna få, om jag så övar för resten av mitt liv. De är redan smartare än mig, och ibland undrar jag om det är jag som är yngst, och inte äldst.
Vi är egentligen inte helsyskon, de har en annan far än mig, men jag har aldrig någonsin tänkt på dem som mina halvsystrar.
När artonåringen var liten klippte hon sitt eget hår. Jag lyckades dessutom sparka en skridsko mellan ögonen på henne, och en gång cyklade vi jättefort hem från dagis så hon ramlade och slog ut en tand. Men man förstår fort varför detta hände henne, hon höll oss vaken i fyra hela år i sträck, då hon inte tyckte om att sova på nätterna. Vilken hämnd! (Om ingen förstår att detta är ett skämt, så är det dags att se över sin humor.)
Den yngsta var lite mindre vild, men absolut inte stillasittande. Jag minns henne som ett fartstreck. Tyvärr var jag mitt uppe i tonåren när hon växte, så vi lekte inte så mycket. Jag kan aldrig minnas att hon grät, min lilla vackra syster.
De är de mest fantastiska systrar som finns i hela världen, och i morse så grät jag en tår när jag tänkte på att jag är 40 mil från dem.
Utmaning.
Utmaning dag 01.
Utmaning dag 02.
Utmaning dag 03.
Utmaning dag 04.
Utmaning dag 05.
Utmaning dag 06.
Utmaning dag 07.
Utmaning dag 08.
Utmaning dag 09.
Utmaning dag 10.
1 kommentar:
Vilket fantastiskt fint foto! Jag har kanske sagt det förut, men dina foton är verkligen mycket tilltalande och är alltid lite "mer" än en vanlig fotoupplevelse.
Fint om systrarna också. Jag har alltid tänkt att det är något särskilt det där med ett antal systrar och är så glad över min egen. Undrar om samma känsla finns bröder emellan?
Skicka en kommentar