Karriär?

Idag kom den första snön i Oslo. Tyvärr stannar det inte kvar på backen, utan smälter fort. Gärna innan det har kommit ner på backen, så att man får snöblandat regn innanför kragen. Men jag är glad att det inte är nåt snökaos här.
Min chefchef kom på jobbet idag för att bjuda mig på julbord. Hon pratade även med min chef, och chefen och chefchefen kom överens om att jag skulle få stanna där en månad till, alltså till den 22 december. Jag tackade och tog emot. Julbord däremot vet jag inte om jag är så sugen på. Bara en massa vikarier som förmodligen känner alla och så blir jag utanför som vanligt. Bläh.

Jag har tänkt på barn hela dagen idag. Såg en dokumentär om graviditet igår kväll innan jag somnade och idag har jag läst på olika sidor om barn och hur man ska bete sig med dem. Jag blir tokig. Jag tänker knappt på annat än barn nu. Barn och en klipptid. Ok, tänker på mat och en stor iPod i min ficka också. Men man kan inte få allt.

I helgen får jag min kamera. Om jag har råd att åka hem. Wii.

Skvaller

Igår när jag var ute med min sambo, hans syster och E & E så såg jag Maria Mena ramla ut från en klubb på Grünerløkka. Hon var nog lite rund om fötterna, när hon vinglade fram på gatan. Vi gick bakom henne några meter tills vi ramlade in på Lille Monk och fick sitta bredvid tvillingbroren till Sondre Lerche. Nu har inte Sondre någon tvillingbror, men han var så lik Bergenseren att jag hade trott på honom om han sagt att han verkligen var Sondre Lerche.
Därför älskar jag Oslo. Det är folk överallt, till och med kändisar.
Nu ska jag se hela episod ett av Friends.

Buuuh

Jag måste verkligen sluta se på läskiga saker på TV. Minsta lilla sak gör mig helt paralyserad i flera timmar och så kan jag inte sova. Zappade på TV:n och fick se en blodig ballerinasko som hoppade fram på tå med bruten fot så det knastrade i foten. Förmodligen en död sak. Bara en sådan sak gör mig alldels hispig. Nu hoppar jag till för varje konstigt ljud och kan knappt se bakom mig. Till råga på att är min babe på jobbet och kommer inte hem förrän vid sjusnåret imorgon bitti, när jag ska upp. Faan. Jag kommer inte kunna släcka lampan eller sova heller för den delen.
Sängkompis någon?

Biologiska klockan är på snooze

Jag äter tråkig medicin som smakar kanel, körsbär och pepparmynt medan jag sitter på jobbet och smyggåter över att ingen ville ge mig någon present när vårt lag vann deltävlingen i hvert skritt teller. Alla i mitt lag fick presenter, jag visste inte ens att vi hade vunnit. Inte för att jag egentligen jobbar där, men jag känner mig inte mer välkommen av att bli bortglömd och dessutom få ta över jobb för att andra människor inte har lust att gå och hämta posten.

S, M & J var här igår och lämnade presenter till min T. Han fick kalsonger, stumpor och en blå leksaksCamaro. Sedan fick jag hålla J jättelänge och han luktade bebis. Då blev jag jättebarnsjuk och ville behålla honom. På bussen imorse fick jag panikångest och ville absolut inte ha barn. Jag skulle blir en hemsk mor. Jag som aldrig är vaken före klockan 18 och bara tänker på mig mig mig mig mig mig mig. Bilden här till vänster är tagen för nästan två månader sedan och han nu har blivit om möjligt ännu sötare. Se så slugt han ser på mig när jag håller honom. Han känner nog på sig att jag är en dålig människa.

Jag är en o/lycklig människa.

Songs

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING! (Även om det kan kännas frestande att trycka en gång till för att få en roligare titel..!)

Will it be ok?
Eternal flame

How are you feeling today?
Zombie

How do your friends see you?
Heal the World

Will you get married?
Danger Zone

What is your best friend’s theme song?
Oh Horatio

What is the story of your life?
Tristesse Globale (oops)

What was high school like?
No Way Back

How can you get ahead in life?
Water of Love

What is the best thing about your friends?
Mono

What is today going to be like?
Before the Day´s Gone

What is in store for this weekend?
Roulette

What song describes you?
Lakta Ligunai

To describe your grandparents?
Into the Light

How is your life going?
Earth Song

What song will they play at your funeral?
You Look so Fine

How does the world see you?
One

Will you have a happy life?
Get your Rocks Off

What do your friends really think of you?
Where´s the Party?

Do people secretly lust after you?
Powder Blue

How can I make myself happy?
Alone in Kyoto

What should you do with your life?
Fuck You I´m Drunk

Will you ever have children?
Längesen vi Sågs

Shake that ass bitch

Utanför min lägenhet går bussen som tar mig hela vägen till jobbet genom city. Jag tar samma buss varje morgon, och försöker ta mig på samma buss hem. De flesta har samma jobbtider som jag, 8 - 16, och åker därför med samma buss de också. Då är det lätt att man till slut hittar på historier om de som sitter bredvid en varje dag.
Idag spelade busschauffören radion högt och i tystnaden mellan låtarna rullade bussen i mörkret. Alphaville spelade sin låt Forever Young. Jag undrade vad alla tänkte på just då, när det enda man kunde tänka på var texten till låten.
Vad tänkte damen som, vars kläder är starkt präglat av 60-talet?
Vad tänkte hon som jobbar på dagis och som jag alltid smygtävlar med om vem som får sitta ned först?
Vad tänkte bankkvinnan som alltid står först i busskön?

Nytt liv och förlorat liv. Jag har kommit i den åldern då mina folk reproducerar sig. Då kan man inte låta bli att tänka på sig själv som nybakad. Jag får nog vänta tills min sambo friar till mig. Dessutom vill jag resa.
Plus och minus, positivt och negativt. Blir jag gravid så blir jag.

Jag vill gå ut och dansa. Dansa bort fläsket och alla bekymmer.

Det gör ont

Idag höll jag på att börja gråta framför chefen. Vet inte om det hade att göra med mina outhärdliga smärtor, min ständiga frånvaro på jobbet eller alla konstiga mediciner jag ska ta. Han bara log och sade att jag skulle gå hem och komma under dynan som man så fint uttrycker det här i Norge.
Igår hittade jag en soffa på IKEA som jag köpte med hem. En lite röd hård soffa. Min sambo och jag kom överens att vi skulle kasta den när vi köpt oss en lägenhet som är dubbelt så stor som den vi bor i nu. Och med alla planer som vi har som verkar gå i stöpet förr eller senare så tar det förhoppningsvis inte så lång tid innan vi flyttar. Missförstå mig rätt, Oslo är den bästa stad jag bott i, men det är lite för dyrt för att jag ska kunna trivas så bra som jag planerat.
Dessutom har jag för lite vänner här. Det blir bättre i den andra staden, där det finns släktingar och vänner till min sambo. Jag får bara följa med strömmen.

Någon/något hade bajsat i vår trapp igår. En hund eller en människa? Hursomhelst så luktade det fruktansvärt. Bajs, kräks och fisk i en osalig kombination. Efter ett dygn hade någon torkat upp det, och då luktade det bajs, kräks, fisk OCH grönsåpa.

Nu, fly till soffan för mer håglöst tevetittande.

Olycka

Så har det blivit dags för fredag den 13:e. Eller skriver man 13:de? Hursomhelst, denna olycksdag brukar forma sig ganska bra för mig. Jag har enorm otur dagen före eller dagen efter, vanligtvis.
Min dag startade med iskallt vatten, en säkring hade gått (det var därför tvättmaskinen inte fungerade) och jag hade inte tid att ordna upp det så jag fick vackert duscha fort som faan. Jobbdagen gick ganska bra ända tills alla 30 skadebehandlare helt plötsligt, helt oförberett reste sig ur sina stolar och sprang ut från byggnaden med sina väskor och in i en buss som skulle till Arvika. Jag fick reda på det av en vikarie som inte skulle med. Vem hade frågat mig? Snyft.
Så där satt jag i två dryga timmar och väntade på att klockan skulle bli fyra så jag också fick springa ut och vara fri.
Gick på Oslo City med E och hittade till min (och säkert hennes också) stora förvåning ett par svarta jeans som satt som smäck!
Så avlutningsvis har det nog inte varit en sådan dum dag trots allt.

När jag berättade för en av skadebehandlarna att det var fredag den 13:e så ryckte han på axlarna, och jag sade att jag kanske skulle ha stannat hemma. "De fleste ulykker skjer i hjemmet..." sade han. Det borde han ju veta, han jobbar ju faktiskt på ett försäkringsbolag.

Happy fucking friday!

Skitsnack

Jag får ont i hjärtat och lungorna när sådana här saker händer. Kanske jag inte klarar av att hantera stress.
Bilen har blivit funnen, men den är så demolerad att det kostar över 13 tusen att reparera den, och så är det inte säkert att den överlever vintern. Vi ska försöka få ett kontantuppgör från försäkringsbolaget, men de ger inte ifrån sig pengar i första taget.
Tvättmaskinen är trasig. Den slutade fungera mitt i en tvätt och jag har pillat och petat på allt man kan peta på. Min sambo likaså. Den är helt död.
Datorn surrar oroväckande högt. Jag är rädd att den ska krascha och att mina bilder ska gå förlorade för alltid. Har inga pengar att köpa varken ny dator eller skivor att bränna över bilderna på.
Mobiltelefonen stänger av sig hela tiden och är helt krupp. Jag kan knappt ringa utan att den lägger av.
Allt detta gör mig sömnlös. Har sovit max fem timmar varje natt denna vecka, och jag är av naturen en "minståttatimmarssömnmänniska".

Ja, jag är en uuusel människa. Riktigt hemsk. Jag tycker att det är jobbigt när jag aldrig har pengar, medan folk dör som flugor runt om i hela världen, krig som aldrig verkar ta slut. Jag är så jävla egoistisk som bara tänker på mig själv.
Me me me me me.
Krääks. You make me SICK!

Hallå???

Åh, herregud. Så ensam jag känner mig. Jag har inte sett fler än två människor tillsammans på flera dagar. Min älskling tog med sig en vän upp i lägenheten igår, och så var jag ju på legevakten med massa folk runt omkring mig (är man sjuk så registrerar man kanske inte atmosfären), men annars har jag bara suttit framför teveapparaten och zappat. Nu känns det som om en stor bomb har släppts och att jag och min sovande babe är de enda som lever. Det är så tyst och mörkt ute.

Jag ska ringa pappa.

Nu är jag mörkrädd...

Perfekt timing

Under min enda natt denna vecka som jag har kunnat sova i mer än fem minuter åt gången så kommer det nån jävel och snor vår bil. Det är inte sant. Dessutom har polisen fel på systemet så min kära sambo kunde inte anmäla bilen stulen förrän imorgon. OCH... när jag satt på akuten (legevakten) för att jag knappt kunde andas så sade de att väntetiden inte var så lång, kanske en timme eller två. Jag fixade in mig själv, utan någons hjälp.
Nu är jag trött på jag vet inte vad.
Kan inte jämföra våra små problem med de som har större och mer viktiga problem, men det är ju klart man slår i väggen och undrar om det bara är en själv som alltid har något litet som går och gnager i hjärnan och magen.

Sjukskrivning sucks!