Shake that ass bitch

Utanför min lägenhet går bussen som tar mig hela vägen till jobbet genom city. Jag tar samma buss varje morgon, och försöker ta mig på samma buss hem. De flesta har samma jobbtider som jag, 8 - 16, och åker därför med samma buss de också. Då är det lätt att man till slut hittar på historier om de som sitter bredvid en varje dag.
Idag spelade busschauffören radion högt och i tystnaden mellan låtarna rullade bussen i mörkret. Alphaville spelade sin låt Forever Young. Jag undrade vad alla tänkte på just då, när det enda man kunde tänka på var texten till låten.
Vad tänkte damen som, vars kläder är starkt präglat av 60-talet?
Vad tänkte hon som jobbar på dagis och som jag alltid smygtävlar med om vem som får sitta ned först?
Vad tänkte bankkvinnan som alltid står först i busskön?

Nytt liv och förlorat liv. Jag har kommit i den åldern då mina folk reproducerar sig. Då kan man inte låta bli att tänka på sig själv som nybakad. Jag får nog vänta tills min sambo friar till mig. Dessutom vill jag resa.
Plus och minus, positivt och negativt. Blir jag gravid så blir jag.

Jag vill gå ut och dansa. Dansa bort fläsket och alla bekymmer.