När penicillinet har hjälpt mig komma på fötter i några minuter så har jag haft annat att tänka på under kvällarna. Det har varit mindre "aj, fan så dåligt jag mår" och lite mer "aj, fan så ensam jag känner mig". Låt mig förklara.
Jag är absolut inte ensam, jag har både sambo och barn närmare än vad jag har något annat, men känslan kvarstår ändå. Igår somnade sambo väldigt tidigt då han var trött efter en tuff vecka på jobb och sonen som djupt i sitt eget rum. Idag ska sambo ut med vän och dricka några öl, och sonen sover förhoppningsvis djupt på sitt rum ikväll också.
Då känner jag mig ensam. Jag har ingen jag kan ringa och prata med och det är ingen som ringer för att prata med mig. Messenger är tyst, ingen på Facebook. Då känner jag mig ensam, även om jag vet att jag egentligen inte är det. Jag har ju ingen att konstatera det för, därför måste jag ju vara ensam, när jag faktiskt känner mig ensam. Eller?
Det är farligt att lämna mig ensam med mina tankar, jag kan sönderanalysera allt och bli tokig och klättra på väggarna.
Jag får titta på den fina ljusslingan som jag lagt i fönstret, och fantisera om en familjespäckad jul så jag inte känner mig ensam. Det lyser upp kvällens trista tristhet.
4 kommentarer:
Hej gumman! Jag førstår hur det kan kännas! Have been there! Done that!
Jag orkar inte vara på msn eller facebook chatten just nu, før jag är helt trøtt, slut på krafter, och det lilla jag har kvar av krafter måste jag spara till jobbet. Som jag egetnligen inte orkar gå på just nu, jag är før trøtt. Skulle egentligen bara vilja bli en bjørn och gå i idè just nu!
Jag jobbar 70 timmar denna vecka och hemma har jag barnen och jag räcker helt enkelt inte till denna vecka! Varken till mig själv, mina barn eller vänner! huuuff! Inte roligt! Man vill ju räcka till! Finnas där før varandra!
Men jag kommer åter! Skall førsøka bli en bättre medmänniska och vänn till dig nästa vecka! Tänker på dig! Och hoppas du kan hitta på lite grejer att pyssla med som tidsførdriv :).
KRAMAR från Hanna i Moss!
Du, d e liv på BV altså :p Masse underholdning, å masse å le av! :D
Trist med såna kvällar. Jag har ofta telefonen som sällskap men de gånger ingen är hemma och kan prata kan det bli sådär ensamt... Jag är dock typen som somnar väldigt lätt, så blir det för stilla somnar jag i soffan ;) Hoppas du fick en ok kväll ändå ;)
jag känner igen de där. Nu är ju jag ofta ensam och gillar de men när jag är ensam med mina tankar blir de aldrig bra. jag analyserar, vänder och vrider på allt tills jag håller på att bli tokig och ångesten ökar självklart.... Inte alls bra. Kram
Skicka en kommentar