Tiden går alldeles för fort. Stanna! Jag tar tillbaka de sömnlösa nätterna med grymma påsar under ögonen.
Om min son växer en meter till, så blir han mycket längre än mig. Vad hände med den tiden då man kunde lyfta den lilla kroppen med en bärande hand?
Jag vill gärna tro att detta var den lyckligaste tiden i mitt liv. Det var det också, men det förstod jag inte då. Det är säkert samma sak som att jag om några år ser tillbaka på dagen idag och tänker att jag då borde ha varit lyckligast på denna jord.
Det är dags att stanna upp och njuta av att kunna plocka disken ur diskmaskinen, en vacker dag kanske du inte kan göra det längre. Kyss dina barn godnatt en gång för mycket, du vet aldrig när du inte får lov att göra det längre. Och hetsa för guds skull inte upp dig över små bagateller, välkomna dem som en liten prövning, lägg dem bakom dig och omfamna istället det som komma skall. En vacker dag är du död och kan inte sortera strumpor. Då önskar du säkert att du hade gjort det lite oftare.
6 kommentarer:
Oj, så sant!
Jeg har begynt å tenke slik at jeg skal være mer fornøyd med hvordan ting er i dag. Ok, så har jeg nok kg for mye på kroppen, for 5 år siden var jeg tynnere. Men var jeg fornøyd da, nei. Jeg ser tilbake i dag og tenker; oi så tynn jeg var! Hva blir jeg da å tenke om 5 år frem i tid om bildene av meg som er tatt i dag?
Nei, derfor vil jeg heller være fornøyd i dag og ha det bra, og om 5 år så kan jeg si at jeg fortsatt har et like bra :D
Camilla: Ja eller hur!?!
missM: Ja ikke sant. Du ser helt konge ut nå så du må ikke klage. :)
Det är så sant och så fint skrivet. Tänk att vardagen alltid kommer ivägen för tankarna om att vara tacksam och njuta av nuet. Kram
Nu kan du anmäla dig till dagens blogg hos mig, vinnaren utser jag imonkväll :)
Så sant som det är sagt Kosa. <3
Skicka en kommentar