Min första kärlek var min första pojkvän. Vi var tillsammans i två år och elva månader. Han var den vackraste pojken jag någonsin sett, och vi hade gått i samma klass i nästan nio år innan jag blev störtförälskad. Turligt nog var han också förälskad i mig. Vi kysstes på en balkong efter att han hade cyklat några mil under dagen, så vi hade båda darriga ben. Så var vi helt plötsligt tillsammans.
Han var romantisk. Han gav mig en ros varje månad, den 25:e, som jag sparade och lade på min garderob. Han gav mig små lappar i mitt skåp i skolan där han skrev att han älskade mig, och han tog hemliga bilder med min kamera där han höll i meddelanden. När vi hade varit tillsammans i ett år så hade han klippt ut och klistrat hjärtan i ett helt rum, och jag fick en fin present (som jag tyvärr inte minns vad det var). När vi firade två år så lagade han massa mat, men blev magsjuk så han åt ingenting. Maten var förövrigt väldigt god.
Han hade framtidsutsikter som jag aldrig sett någon annan ha. Det hade dem alla i familjen Pojkvän. Jag trivdes gott hemma hos hans fina familj, och saknar dem än idag.
Jag krossade han hjärta, men det är nog helt nu.
Min första kärlek var en perfekt kärlek, och jag ångrar inte en dag med honom.
Utmaning.
Utmaning dag 01.
2 kommentarer:
*fnissar vid minnet* Ja hans hjärta krossade du sannerligen! Fan jag har ingen aning vem jag ska räkna som min första kärlek.. Det komemr bli svårt det där så jag sljuter bara up det hela tiden. :p
Kram från Faye! Eller Jessica som du nog föredrar. ;)
Han låter som en jättefin kille! Vad roligt att du gör utmaningen! :-)
Kramar
Skicka en kommentar