Färglös

Dagar då sonen är sjuk och vädret är alldeles för varmt för en feberunge så stannar vi inne och lusläser alla böcker (fast bara framsidan för det ska hela tiden bläddras tillbaka till omslaget), har picknick med glass på vardagsrumsgolvet och får mamma ett steg närmare psykhuset. Det lustiga är att sjukdomar alltid inträffar samtidigt som jag känner att detta blir en dag då jag egentligen skulle få behöva vara själv, och stirra in i en vägg i några timmar. Sjukdomen känner igen detta på lukten av tröstlös mor, och sätter genast fart. Detta var i alla fall vad som hände idag. Jag ville bara gå hemifrån och tänka på fotografering, målade naglar och ett glas vitt i solskenet som jag inte sett på länge. Då har plötsligt ungen 39 graders feber bara pang bom.
Jag kanske är alltför ärlig i mina tankar om att ha barnfria dagar, då det kan verka på mig som om jag ångrar att jag fick barn. Det är så fel det bara kan bli. I 28 dagar av 31 så är jag så lycklig att jag spricker lite mer för varje dag som går, och de resterande tre är mitt huvud funtat så att jag behöver få gå på toaletten själv och inte behöva oroa mig för mer än att jag ska slå stortån i stolen.
Tyvärr så vet jag inte när dessa dagar inträffar, men som sagt... de kommer alltid före en sjukdom.
För att råda bot på detta så har jag lovat mig själv att ta med matlåda på jobbet (eller inte äta alls, vore nog bättre för allt daller) och istället kasta pengarna på smink som jag billigt klickat hem på internet.
Shopping är lycka på svarta dagar. Det behövs lite färg!