Denna bild är en av mina favoritbilder. Det är usel skärpa och bilden är lite för mörk, men känslan väger upp för allt det negativa. Modellen är återigen min kära syster som mer än gärna ställer upp framför kameran. Vi var på väg hem från en promenad på bryggan i Smögen då hon vände sig om och skrattade högt. Jag lyckades ta denna bild innan ögonblicket försvann och aldrig kom tillbaka. Fotografiet ser ut att vara hämtat från en Ray-Ban reklam, om den hade varit skarpare och ljusare så hade jag lätt förstorat upp den och satt den på väggen med alla andra framtida fotografier jag vill förstora upp.
Sonen har haft sönder min kamera. Han smög sig till matbordet och lyckades få tag i remmen som kameran sitter på och drog ner den i golvet så autofokus på objektivet gick sönder. Vilken tur att jag har försäkring. Tyvärr tar det nog några dagar innan jag får lämnat in den och den blir ordnad.
Usch, flera dagar utan kamera. Hur ska jag klara mig?
2 kommentarer:
Samma som hände mig. Men jag hade ingen försäkring... Däremot hade jag en snäll mamma som lånade ut ett objektiv till mig.
Hit vill jag komma ofta...
väldigt fina bilder.
och jag känner igen mig i texten Color me love...från förr.
nu känner jag på ett annat sätt.men samtidigt. lite sådär.
du skriver fint, oss fröknar emellan;)
Skicka en kommentar