Då var 2010 här. För länge sedan. Jag har tagit det lugnt och försökt föreställa mig att jag ska ut i jobb igen, jag som inte jobbat sedan oktober 2008. Skulle få svar på ett jobb i en glasögonbutik idag, men de verkar ha "glömt" att ringa. Få ringa och påminna dem imorgon.
Har haft några dagar att tänka mycket på det förflutna och på framtiden, då min sambo har börjat sin pappaledighet och vi bägge är hemma med sonen. Jag har haft extrem magvärk i några dagar och fått sova längre, samt haft några toalettpauser för mig själv. Då blir det gärna att man sitter och filosoferar.
Jag ångrar verkligen att jag inte levde innan jag fick barn. Det är faktiskt sant. Jag måste ha varit en zombie som bara existerade för att ligga på soffan och ha ångest. Nu har jag visserligen fan inte mindre ångest, men jag ligger inte på soffan längre. Jag har små minidrömmar, och större drömmar som jag tyvärr vet att dem inte går att genomföra.
Missförstå mig rätt, jag älskar min son och skulle inte byta bort honom för allt vatten på hela jorden, men ibland önskar jag att jag hade mer tid att kunna göra saker som gagnar mig själv.
Jag får helt enkelt sluta vara egoist, börja planera för min sons framtid som framgångsrik ishockeyspelare/forskare/läkare/fotograf/megakändis/något annat som ger en jävla massa pengar och tigga av honom när han blir vuxen.
Oj, jag gillar ironi.
P.S. Damen på bilden är tyvärr inte mig. D.S.
2 kommentarer:
Jag förstår precis hur du menar. Jag fick min son när jag var 21 och jag önskar att jag hade hunnit med mycket mer innan jag blev mamma. men jag vill inte byta bprt honom för någonting i hela universum. jag tror de är en sån känsla som bara dom som har den kan förstå och som inte går att förklara. Men vi är världens bästa mammor ändå. Kram
Nyårsafton brukar ju vara lite suddigt, en bildlig metafor, intressant :D
Skicka en kommentar