Jag längtar tillbaka till barndomen. Inga brustna hjärtan, bakfylleandedräkt på söndagar, jobba över ångest. Man kunde äta hur mycket man ville, under övervakning av föräldrar, och som ett sunt och smart barn så sov jag gärna ut länge på morgnarna. Mor fick ibland klä på mig i sömnen när vi skulle till dagmamman. Jag somnade i dagmammans säng och klev upp lagom till lunchen. Som det ska vara.
Jobbet verkar gå bra. Jag ska nog få jobba där lite mer än en månad. Håll tummarna. Jag har bara ett irritationsmoment. Norrmännen. De kan gärna skrika ut sina kontonummer till vem som hest som vill ge dem pengar, men att avslöja både födelsenumret OCH personnumret, nej det går inte. Suck. Det irriterar mig mer som yrkesmänniska än som svensk.
Jag behöver en kurs i sminkning.
Andra bloggar om: barndom, norrmän, smink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar