måndag 7 augusti 2006

Ego

Här sitter jag och väntar på telefonsamtal som aldrig kommer. Det är väl när man suktar efter ett jobb som de inte tycker att man är kvalificerad nog. Tackade nej till dagsjobb bara för att jag skulle få komma på intervju och visa mig från min bästa sida. Misstag! Har istället gått runt hela dagen och avskytt mig själv för att jag inte jobbar, städar, tränar. Jag läser i tidningar om folk som bränner ut sig för att de vill vara perfekta. Varför kan inte jag vilja vara så pass perfekt att jag bränner ut mig? Jag vill också bevisa att jag kan jobba hårt och vara precis så normal som alla andra. Folk får lunginflammation till höger och vänster av utmattning och själv blir jag bara skakig i benen och yr i huvudet av mens.

Jag hatar mig!!

Andra bloggar om: , , ,

3 kommentarer:

Eugéne de Beauharnais sa...

Det finns inget självändamål att må dåligt för att man så att säga inte mår dåligt.

Låter enkelt att säga och tämligen svårt att efterleva, men det brukar ge sig i slutänden.

Lycka till...
/EdB

Annela sa...

"Varför kan inte jag vilja vara så pass perfekt att jag bränner ut mig?"

Jag tror inte att det handlar om att vilja vara perfekt när det handlar om utmattningssyndrom. I mitt fall var det helt andra orsaker: stress, krav från familjen, elever, föräldrar, skoledning, samhället och förstås från mig själv att vilja göra ett bra jobb, eftersom jag tyckte att jag hade ett sånt bra jobb. Min stora sorg att när jag sedan behövde hjälp och förståelse fanns den inte att få - och jag kan aldrig mer gå tillbaka till migg arbete.
Detta önskar jag ingen att få uppleva och om du känner att du mår bra eller "icke-dåligt". Försöka att glädjas åt det och gör sådant du tycker är roligt. Strunta i alla måsten vad gäller städ, tvätt, träning. Gör det när/om du har lust eller låt någon annan göra det eller gör det tillsammans med någon.

Fröken K sa...

jag ska försöka tänka positivt.
tack.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails