Querida mamá

Mors dag i Sverige idag. Jag har 0.03 öre kvar på mobilen så jag kan varken ringa eller skicka ett grattisSMS till kära mor. Typiskt mig.

Min älskling och jag har umgåtts mer och mer med E & E hemma hos dem. De är väldigt trevliga och öppna, men ändå har jag svårt för att släppa lös. Mina rapar har de redan hört, det är inte den sortens lössläppthet jag är ute efter, utan det är tanken om att de faktiskt kan tycka om att umgås med mig. Båda två är väldigt öppna med vad de tycker och säger ofta att det är så trevligt att de har lärt känna mig för att jag är en sån ålrajt jente och jordnära. Varje gång vi träffas så kramas vi, och samma sak när vi säger hejdå. Just den kompiskretsen som min T har hamnat i är en väldigt rättfram och fysisk krets. Alla hälsar på alla och ingen lämnas utanför. Det är så underbart! Jag ska också göra så.
Men, anledningen att jag inte kan fråga dem om vi ska hitta på något är för att jag inte vågar. Jag är för feg helt enkelt. Mor sade att jag aldrig har haft svårt att skaffa vänner, för att jag är så snäll och omtyckbar. (?) Men helvete, hur gör man då? Att bara gå fram till någon man vill lära känna och börja prata, det är alldeles för svårt för mig. Jag skulle säkert kunna komma med en komplimang, men efteråt... vad säger man då?

Nu ska jag sortera foton och sukta samt längta efter en scanner.