Nor - Way

Hemma. Borta. Hemma? Var hör jag egentligen hemma?

Sedan jag flyttade hemifrån år 2001 så har jag flyttat nästan en gång i året.

1. Málaga
2. Göteborg
3. Kungsör (igen)
4. Örebro
5. Moss
6. Örebro (igen)

Nu har jag själv öppnat mina armar för en lägenhet i Oslo, stadsdelen Grünerlökka, och det är dags att flytta tillbaka till Norge. Den här gången ska vi ha mer kontakt med omvärlden. Telefon och bredband till allas ära. Jag ska minsann inte bli en dålig vän/dotter/syster. Denna gång drömmer jag om att allt ska bli rätt. Som alla andra har det. Lyxigt, svalt, omvälvande.

Fest på lördagen. Vi skulle först inte komma och sen gjorde vi det iallafall. Det var trevligt, men inte mer. Jag satt mest och jämförde min mage med alla andra, satt och höll in den så mycket jag förmådde. Det hjälpte inte. Jag blev lite småtjurig, inte mot någon, men på mig själv, och förbannade min aptit. Till och med höggravida Jessica kändes smalare än mig just då.

En annan som är gravid är Miriam. Henne träffade jag på midsommar år 2004 samtidigt som Simen, hennes sambo. Vi ska bli deras grannar. Naboer. Springa igenom korridorerna på alla tema-fester vi ska ha. Äta söndagsmiddag tillsammans, umgås frekvent och ha det jävligt kul. Jag dagdrömmer hela tiden om hur underbart vi kommer få det där i Oslo, jag är så naiv att det slår tillbaka på mig själv. När jag fantiserar om sådant så blir jag så besviken till slut när det inte blir så som jag vill. Egentligen borde jag väl se till att det blir så som jag vill ha det, men det har jag ju ingen diciplin till. Jag dagdrömmer hellre. Då får jag det precis som jag vill, jag ser ut så som jag vill och allt är som i en livslång film man ser på biograferna och gråter till i slutet för att det är sorgligt, romantiskt, underbart och så beundransvärt.

Idag: se lite film, High Fidelity, knappa vid datorn och inte tänka på något annat än trevliga och vackra saker. Imorgon: ringa runt överallt, säga upp lägenheten och slita tills jag stupar. Det är bra för mig att ha något att göra, då tänker jag mindre på dumma saker.

Ont i magen, för mycket Coca Cola och för mycket på gång i mina tankar som gör att magen bubblar av lycka, nervositet och adrenalin. Ta det lugnt, annars kräks du. På lyckan...