Det är trevligt att få sminka sig lite efter sjukdomar. Jag är helt värdelös på att sminka mig, jag kan inte framhäva mina vackrare sidor eller dölja mina skavanker. Jag bara klafsar på det jag har i sminkväskan och hoppas på att ingen ska tro att jag verkligen tycker att jag är snygg.
Det enda jag egentligen gör på morgnarna är att ta på mig mascara. Det har jag gjort nästan varje dag sedan jag började med smink i sjunde klass. Då var jag 14 år gammal. För att vara ärlig så är det alltså 14 år sedan. Man skulle kunna tro att jag borde vara något av en expert på att lägga mascara, men varje gång jag har applicerat (oj, vilket tjusigt sminkord) färdigt så måste jag ta fram tops och ta bort allt som jag har målat utanför.
Det går åt mycket tops i detta hus. Så för att reducera mina tops-kostnader önskar jag mig en sminkkurs i födelsedagspresent.
2 kommentarer:
Ok, det här låter ju jätteytligt (eller?), men jag gick faktiskt och blev sminkad för ett antal år sedan på make-up-store. Under sminkningen tipsade de om hur man kan göra och vad som passade på just mig; vad jag kunde dölja och hur etc. Då kostade det 500 kronor, tror jag, och var faktiskt väl värt det. Det går säkert att även gå in på något varuhus och sätta sig vid något märke där de som står och säljer även brukar ha sminkörer.
Fast egentligen ville jag ju säga att du inte verkar behöva det. Du är ju fin som du är, tycker jag!
Nu har du fått allt om bakfoten. Även om du inte känner dig snygg ska du få folk att tro att du gör det. Inte tvärt om :)
Skicka en kommentar