Har jag blivit norsk?

Jag bor i en stad där det är tradition att äta korv i våffla (pølse i vaffel) på 17 mai, födelsedagar eller kanske på en Mossekamp där hela Moss ställer upp och sjunger kampsånger tillsammans med Kråkevingen. (Ok, Moss har 30 000 invånare, och stadion rymmer 9 000, överdrev lite där.) Var på min första Mossekamp förra året, och fick då smaka på denna delikatessen. Jag var då ytterst tveksam till att korv inte kan passa bra med våffla. Så ska man ju ha senap och ketchup på också.
Lägg märke till att fröken K inte är speciellt förtjust i korv, och våfflor ska vara hemmagjorda frasvåfflor med grädde och jordgubbsylt. Inga slemmiga våfflor som mer liknar på lompe som bara hänger i handen. För det är sådana som våfflorna är här i Norge.

Efter två tuggor med slutna ögon så upptäckte jag att det faktiskt inte var så illa som jag egentligen hade hoppats på. Våfflan höll ju också in senapen och ketchupen som vanligtvis sprutar åt alla håll när du äter korv med bröd. Jag stod med våfflan i ena handen och hytte med den andra näven ut mot spelarna och skrek: Svart o gule kæller går i svart o gule klær.

Nu är jag den som står först i korvkön när det är kamp på Melløs, och jag längtar tills mitt barn blir stort nog att ha barnkalas, så jag kan få bjuda på korv i våffla.