Ligger i sängen och känner bebisen rulla runt inne i magen. Det verkar som om den har det bra därinne, ovetandes om hur jag mådde igår. Min sambo lovade idag att vi skulle hyra film och äta tacos, stänga av telefonerna och bara umgås med varandra. Jag önskar att jag kunde göra fina saker för honom, han jobbar dubbelt för att det ska gå runt i vårt lilla radhus, medan jag går hemma, sjukskriven för panikattacker.
Så var det en annan sak. När jag började skriva på den här bloggen så minns jag att jag försökte vinkla mitt skrivande till svenskar som ville veta hur det var i Norge. Nu, flera år senare, är jag ju så etablerad här att jag knappt vet skillnad längre. Jag undrar om det är någon som kommer följa min blog med intresse, eftersom jag inte skriver om något speciellt. Ibland, när ångesten kryper sig närmare så ventilerar jag mig här, annars verkar jag bara skriva om hur tråkigt jag har det och hur ful jag är.
Jag tror jag skriver för min egen del. Vem vet, om tio år kanske jag uppskattar att jag har tagit mig tid till att skriva lite tankar på internet.
Observandum sed non imitandum - observera, imitera ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar