Släkten är värst - och bäst. Det är mycket intriger som pågår just nu, som jag inte ska gå in på. Ibland kan jag bli mållös över hur vuxna människor kan bete sig så barnsligt, sen kommer jag på att jag själv kan bete mig likadant i helt andra situationer. Jag ska inte döma om jag själv inte vill bli dömd.
För det är något av det värsta jag kan tänka mig, att folk pratar om mig bakom min rygg. Att de dömer mig och blir irriterad över saker jag gjort eller sagt. Självklart vet jag att jag inte kan vara perfekt. Men åh, vad jag vill vara perfekt. Irriterande perfekt. Då kan folk snacka skit om mig, bara de är avundsjuka på hur perfekt jag är.
Meeen, det kommer aldrig hända. Jag har inte träffat en enda människa som jag tyckt har varit perfekt på alla sätt och vis. Alla har vi våra rynkor.
Alla dessa borden/måsten, så lite ork och tid. Jag kan skratta mig lycklig över att jag har en sambo som är i samma rytm som mig. Vi skrattar, bråkar, gråter (iallafall jag), planerar, städar och leker.
Nu ska jag leka sekreterare för ett framtida projekt. Oh, så hemligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar