Still, stilla, stillad

Några timmar senare pendlar jag mellan datorn och TV:n. Det är fortfarande inget på dumburken, alla sover fortfarande och jag känner mig fortfarande ensam. Ett glas juice hjälpte inte heller.
Jag har roat mig med att försöka ta bort gamla saker på datorn, men vissa saker är så infekterade av virus (tror jag) att det inte går att ta bort dem. Nu sitter jag och stirrar på skärmen där diskresningen rensar för fullt.

I mitt lägenhetsblock är det fest för fulla muggar på alla våningsplan verkar det som. Jag hör bara ett dovt dunkande från basen i lägenheten bredvid, och när jag öppnar fönstret för att få lite frisk luft i lägenheten så hör jag norska fjortisar som skrålar där de sitter i fönstren med en drink i ena handen och en cigarett i den andra. So much for fresh air.

Jag borde sova, men det är något som håller mig vaken. Alla mardrömmar jag haft på sistone har gett mig sängskräck. Jag har alltid gillat att sova när det är ljust ute, men nu verkar det som om jag går tillbaka till gamla hjulspår och gräver dem djupare. Jag har nog lite ångest.

Äsch, som vissa skulle säga. Då får jag väl tvinga mig till sömns då. Godnatt.