Hip Hip...

Dagen före 17 mai så kunde jag knappt sitta still, jag kände mig som ett barn på julafton och funderade starkt på att gå till doktorn och kräva lite manodepressiva piller. Upp eller ner, aldrig lagom.

På Norges nationaldag så gick vi tillsammans med E & E + lilla R som höll på att bli ihjältrampad av de enorma folkmassorna. S & M satt tillsammans med S´s mor och far uppe på Stortinget och vi fick komma in. Det var första gången en hund fick lov att vara där inne. Vi vinkade till folkmassorna från fönstret och kände oss som kungligheter, iallafall jag. Sedan fick vi en guidad rundtur genom hela huset, där många svenskar hade lämnat sitt avtryck, bland annat var huset byggt av en svensk arkitekt, och om presidenten sitter i sin stol och ser ut genom fönstret så kan han med en kikare titta rakt in i kungens ögon och vice versa. Kul.
Vi fick korv och jordgubbar med grädde som tydligen är tradition på 17 mai.
Efter att ha sett alla guld och rosafyllda tak så gick vi hem till F-A och C för mat. Det var mycket pollen i luften, värdarna hade kanin och vi skulle äta mat med paprika i. Turligt nog kände jag inte så mycket alls. Peppar peppar ta i trä.
Grabbarna gick och såg matchen mellan Barcelona och Arsenal och vi flickor gick på tivoli och vann massa fula gosedjur. Jag och F-A åkte radiobilarna. Det har jag inte gjort på många år.

Nästa år har jag en kamera. Nästa år...