När jag sedan stod på Jernbanetorget för att åka hem med trikken så kom det helt plötsligt fram tre fulla gubbar till mig och frågade hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bra. Den ena gubben ville så gärna ha en kram av mig så det fick han. Den andra gubben hörde att jag var från Sverige så han sade att det var ett utomordentligt land att bo i. "Vi är ju naboer!" skrek han och höll tummen upp, så sprattlade de vidare. Knappt en minut senare kom det fram en kille och frågade vad jag tyckte. Om vad? tänkte jag. För att svara på hans fråga så ryckte jag bara på axlarna och så frågade han varifrån jag kom. Örebro, svarade jag och då tittade han rätt på mig och sluddrade: "Jaha, det ligger ju inte så långt från Malmö. Där har jag suttit i fängelse för innehav." Poff, liksom. Jag hann inte tänka mer än att detta var en påverkad kille, förrän han började jämföra Sveriges och Norges straff för narkotikainnehav. I Norge blir det bot på 5 000 kr för amfetamin och i Sverige får man fängelse. Sedan började han prata om en polis som hade blivit skjuten för inte så länge sedan. Han själv tyckte att det var jävligt bra, eftersom polisen (kanske inte just den polisen) gjorde bara hans och hans nära och käras liv surt för dem. "De driter på mig" sade han och viftade med sina smutsiga fingrar. Rånet då! Hans vänner hade rånat en bank eller något liknande, och de hade tydligen tabbat sig totalt. Den ena skulle bränna upp polisbilen som stod i vägen för dem, men när han hade kastat sin MolotovCoctail så upptäckte de att bilrutan var stängd, så bilen började brinna, fast bara utanpå. Det var första tabben. Den andra tabben hörde jag nästan ingenting av vad han sade, det var något med att allt stöldgods hade de gömt på en lastkaj i Drammen, helt synligt. När trikken väl kom fortsatte han bara att prata och jag gick för att sätta mig. Han gick då åt andra hållet och fortsatte med rånpratet. Efter en stund förstod han att jag inte var med och lyssnade på honom längre så då satte han sig i ett säte och stirrade på alla. Vi gick av vid samma hållplats, men som tur var så gick han åt andra hållet. Jag hade nog inte klarat av att avfärda honom, speciellt inte när han tyckte att alla dumma människor skulle dödas. Jag kanske är för snäll, men man vet aldrig vad som behövs för att en påverkad människa ska tända.
Östbanehallen. Det går inga isbjörnar på gatorna i Oslo, men gott och väl en jävligt stor tiger.
Nu ska jag pyssla med alla mina nyinköpta kläder och bara mysa. Mmmm!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar