Jag måste erkänna att jag har det lite småtråkigt. Får mig inte för att kliva ur stolen och diska eller göra något produktivt alls. När jag fick veta att jag inte skulle få något mer jobb den här veckan så slappnade kroppen och hjärnan av totalt. Hade min kära mor läst det här så hade hon blivit så in i norden arg och sagt att jag var den lataste människan på jorden. Om jag nu inte får något jobb av Manpower den här veckan så varför inte gå ut och söka andra jobb? Det måste ju finnas något. Jo, mamma, visst kan jag göra det. Men... jag vill ju ha lov.
Usch, nu får jag ångest. Suck. Varför kan jag inte vara som alla andra människor och göra saker av min lediga tid? Göra något nyttigt. Städa, träna eller söka jobb. Jag sitter hellre här. Sover middag eller zappar mellan TVkanalerna.
Det är visserligen mitt sätt att slappna av. Jag går och bär massa oro inom mig som känns ända ut i fingertopparna, så att få sitta och stirra ut i ingenting är som yoga för hjärnan. Jag behöver inte tänka och alla problem försvinner för ett tag.
Men sedan när man tvingas avsluta vad man nu håller på med, då kommer allt på en gång. Ungefär som att tiden stannar upp ett tag och när den sedan sätter igång igen så går det mycket fortare än normalt. Pang! Aj.
Nej, mat. Det här går inte.
(bilden under här är förresten taget utanför mitt hus. mitt hus är det till vänster på bilden.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar