Boing

Näej, fy fan vad tråkigt jag har. Jag sitter framför datorn en kvart, går sedan till TV:n och zappar lite, ut i köket och funderar på om jag ska packa lite glas eller inte. Jag hittar inget i kylskåpet som kan få tiden att gå lite fortare så jag går till datorn igen. Så där håller jag på.
Tänkte skriva något provocerande för att se hur många det egentligen är som läser min blogg, men eftersom jag använder all min fantasi när jag drömmer så finns det ingen fantasi kvar när jag är vaken. Så det blir inget för er att kommentera, jag kommer aldrig få veta vem som läser min blogg.

Det här vill jag syssla med. Bilden är tagen i somras av min älskling när jag stod hela dagarna på studsmattan och voltade och snurrade. Jag var faktiskt lite smalare då än vad jag är nu. Kan bero på en kombination av ett frenetiskt studsande och ett lågt intag av endast proteiner. Jag gick ner sju kilo på tre veckor. Sedan tog pengarna slut, det är svårt att leva billigt på bara kött. Men jag ska ge mig in i det igen. Jag vill väga 60 kilo igen. Det var några år sedan. Nuförtiden blir jag bara trött när någon tar kort på mig, jag måste stå på ett visst sätt för att det inte ska se roligt ut med alla bullar och bollar som sticker ut lite här och var på kroppen. Det skulle kunna vara skönt om jag kunde ha linne (hade det när jag var litet barn senast) eller om jag skulle kunna sitta ner utan att behöva gömma mina extrakilon som inte bara sitter på magen.
Mitt självförtroende är det inget fel på: jag har hatat mitt utseende ända sen jag blev medveten om att jag hade ett utseende. Det hindrar inte bara min framfart att försöka skaffa nya vänner, det hindrar sexlivet och min inre lilla människa som vill komma fram och bevisa för allt och alla att hon kan hon också. Men det tar stopp. Fett är fan ogenomträngligt.

Så! Nu vet ni det!