Nej

Det har varit lite torftigt med inlägg den senaste tiden. Jag kan inte säga att jag har haft mycket att göra, för det har jag inte. I söndags var det kalas för min lilla ettåring, som fick paket och åt korv och tårta. Under natten spydde han upp allt, och så var jag också igång. Idag är första dagen jag kan gå några meter från toaletten utan att behöva smygspringa tillbaka fort som fan.
När man är sjuk och inte kan sova så far det många tankar runt i huvudet som kanske annars inte skulle funnits där. Feber? Nej, men eftersom det inte finns annat att göra än att sova eller tänka så är det inte så mycket jag kunnat göra.
Och det jag har kommit fram till, är att jag tyvärr... Hm. Hur ska jag förklara detta?
Jag läser massa bloggar, har många favoriter, och tänker mig att jag kanske en dag har en läsare som är som jag är mot andra bloggar. Nu är jag fullt medveten om att jag inte skriver om någonting, och att de bloggar jag läser för med sig ett syfte. Många av de bloggar jag läser har faktiskt blivit (eller är redan) kändisar som får gå på coola fester och får goodiebags hela tiden. De ställer upp i tv, radio och skriver böcker.
Jag är så ledsen att jag inte får vara en av dem. Jag är så trött på att vara mig själv. Fröken Clara eller fröken Elsa skulle aldrig skriva ett liknande inlägg.
Men jag har kommit på att jag är efterbliven. Lite bakom. Alla höns är inte hemma. Hissen går inte ända upp.
Det var det jag var rädd för, och nu har det äntligen gått upp för mig varför jag inte beter mig som andra.
Vad gör jag nu?
Delete eller publicera...