Pling

Varför trycker folk på stoppknapparna på bussen när det redan är någon annan som gjort det, och det lyser en stoor röd lampa ovanför dörren som indikerar att busschauffören kommer att stanna och släppa av folk?
Varför trycker folk på de knappar som gör att den röda gubben blir grön och man får gå över vägen, när någon två sekunder innan redan har tryckt och boxen lyser starkt orange? För att det piper?

Jag kan bli arg på petitesser, men när jag ser knapptryckande folk så kan jag inte låta bli att bli irriterad.
Argh. Kan inte folk lära sig?

Sex F, eller sju

Jag var på 40 årskalas i lördags. T:s farbror fyllde år och vi hjälpte till med maten. Jag gjorde räkpaj och en annorlunda tacospaj. Turligt nog var det gott. Alla åt, men det blev ändå mat över. Efter maten så lekte vi lite charader och sjöng med Singstar. Sedan satte festen igång. Vin och salsa.
Tog inte så många kort. Jag tar inte så många kort nuförtiden. När jag väl tar kort så tycker jag inte att de bli något bra alls. Min kamera är inget bra hjälpmedel, även om man aldrig ska skylla på instrumentet. Jag kanske är dålig på att ta bilder? Kanske jag ska sluta?

Jag önskar att någon ville ta bild av mig. Det fotograferas vilt på fester, men jag ser sällan kort på mig. Det måste bero på att ingen vill ha kort på mig. Jag måste vara så ful alltså. Finnig och fet och fett hår och ful och fräknig och fel.
Finnig.
Fet.
Fett hår.
Ful.
Fräknig.
Fel.

Fotogenisk? Jag? Nä.

Hit and run

Jag såg precis en dokumentär på TV Norge om föräldrar som agar sina barn. "I smack and I´m proud" hette den. Fem familjer i England berättar om hur bra det är att diciplinera sina barn med lite smisk när de har varit olydiga.
Jag blev så frustrerad och arg att jag inte klarade av att sitta still i soffan. Vad är de för slags föräldrar som inte klarar av att diciplinera sina barn utan att behöva använda våld? De har inte rätten att slå sina barn.

En mor satt vid köksbordet när hennes tre barn gjorde läxan och smiskade dem med en stekspade när de var "olydiga" - dvs när de inte koncentrerade sig på läxan, utan på något annat. Hennes äldsta dotter som hade fått barn berättade hur illa hon tyckte om sin mor när hon själv fick smisk, men att hon sedan lärde sig att det gjorde henne till en bättre människa, så hon överförde det till sina barn. Smisk smisk.
Jeez.

En annan mor berättade att hon hade blivit slagen några gånger när hon var ung, av hennes militärfar. Hon rosade honom och sade att hon hade blivit en fin och lydig flicka tack vare aga. Sekunden senare berättar hon att hon suttit i fängelse i sex månader för väpnat rån, våld och något annat som säkerligen hade med hennes ilska att göra. Fin och lydig? Skulle inte tro det. "Jag var tvungen att få ur det på något sätt."

Jag förstår inte. Hur kan man sitta och säga att man älskar sina barn och sedan sekunden senare slå dem för att de leker som barn gör.
Jag blir så arg att jag inte kan tänka eller skriva rätt.

Packa min egen kappsäck

Det var otäckt att röntga huvudet. Den snurrade om möjligt ännu mer när jag låg där och någonting snurrade runt huvudet länge länge. Minst två minuter, vilket kändes som en evighet.
Så nu väntar jag spänt på resultaten.
Fick 20 stycken rosor av min käresta idag. Har tjatat om det i en vecka nu, så han gav antagligen upp och köpte blommor åt mig.

Jag orkar inte blogga varje dag, som rekommenderat. Synd, för då kanske jag skulle ha fler besökare som kommenterade. Hint hint.

Nu, packa tio lådor och sedan somna med gott samvete.

Jo, förresten, den norske kungen Harald V fyller 70 år idag. Hurra för honom.

Spring

Det märks att det är vår snart. Jag kan alltid känna dofter i luften när vårregnet kommer. Det luktar regn, men på ett speciellt sätt.
Här i Oslo är det massa snö kvar, gegga och kalla nätter. Dagarna är inte speciellt varma heller, andedräkterna syns fortfarande. Ändå tror jag folk börjar förstå att det snart ska bli sommar. Det är inte så långt kvar.
På vägen till och från jobbet lyssnade jag på fin musik som gör mig glad. Genast blev allt lite lättare, och huvudet kändes inte så tungt längre. Dessutom förälskar jag mig i alla. En vacker flicka på bussen fick mig att bli varm i några timmar. Fast jag är inte lesbisk. Inte ens bi.
Jag drömmer om massa ex nuförtiden, och när jag vaknar så är jag kär i dem igen. Turligt nog är det flyktiga, påhittade förälskelser som bara finns i min hjärna och inte i mitt hjärta.

Spring ut i parkerna med snöskyffel och få bort all snön. Lyssna på Mikas fina låt Grace Kelly och dansa och rulla er på gräsmattan.

Jag måste hinna vara lycklig idag, för imorgon ska det röntgas hjärna.

Liv

Världens sötaste unge med "tiggergutt"pyjamas. Hurra hurra för M, 23 år igår.

Hjälp.

På fredag ska jag gå till läkaren och be honom fotografera inuti mitt huvud. Jag står inte ut med denna huvudvärk jag nu haft i flera veckor. För att inte tala om yrseln och illamåendet.
Folk talar om virus på balansnerven eller bara stress. Jag försöker lyssna och hoppas på det bästa, men självklart flyger mina tankar åt mer allvarligare håll.
Tumör.
Jag är rädd.
Riktigt rädd.
Livrädd.

...

Min säng är mitt hem är min borg

Jag ogillar att flytta. Det kan man inte tro när man hör hur många gånger jag har flyttat sedan jag flyttade hemifrån år 2001. Detta blir åttonde gången. Har dessutom flyttat mellan länder. Det tär på krafter och på släkten. Far har varit med två gånger för att jag skulle flytta till Norge och hjälpt till med både lastbil och muskler. Denna gång har jag bett honom att inte komma. Nu är det dags för min sambos släkt att hjälpa till.

Det är för tidigt att packa ner allt i lådor eftersom vi ska leva här i tre veckor till, men det är ingen idè att ha onödiga saker framme när det ska komma folk och se på vår lägenhet. Så jag prioriterar bort saker som jag packat ner, skeppat iväg till svärmor och nu saknar. Alla mina glasskålar, gosedjur och fotoalbum bor inte hos mig längre. Jag känner mig som en vagabond med en väldigt stor packning.

Bussvett alldeles gratis

Jag känner mig inspirerad av bloginlägget som Shadow skrev för inte så länge sedan. Jag kanske ska bli snällare mot mina fellow bussmän. Ge dem små presenter och säga godmorgon varje dag.
Har tänkt på det varje morgon när jag kliver på bussen och klämmer mig in bland alla norrbaggar. Om jag någonsin ska ge bort något till någon stammis i bussen så behöver jag nog ge dem en bok om lite bussvett först. Ingen i bussen har gjort sig förtjänt av en present från mig. För det första så är det en brud som inte verkar ha något folkvett alls. Hon kommer nästan alltid sist till bussen, men på något konstigt sätt så kommer hon alltid först in. Stackars gamla tanter som får stå upp och försöka hålla i sig i de gula stängerna när hon måste sätta sin feta rumpa på en av stolarna. Idag kollade jag lite extra på henne när bussen kom. Hon bokstavligen trängde sig före för att komma först in i bussen.
Hon får i alla fall ingenting av mig.
Kontentan är: träng dig inte före i kön, så kanske jag dyker upp med en påse Ahlgrens Bilar en vacker dag.